Julresa

Vi startade vår resa tidigt i fredags morse. Det var kallt, -17 grader. Resan upp genom Småland var otroligt vacker. Granskogen var klädd i vitt. Björkarna var helt täckta av rimfrost. Till det var himlen alldeles blå, inte ett moln så långt ögat kunde se. Det kändes som att resa i det vackraste av alla julkort.
En bit upp i landet försvann sen soliga vädret och snön såg mer blöt och tung ut även om det fortfarande var minusgrader.
Ett stopp för lunch och annan proviantering gjorde vi i Stavsjö. Resten av resan kunde jag så läsa högt ur dagens tidning och till det fogade vi åtskilliga kommentarer.
Fram på eftermiddagen (efter mer än 50 mil) var vi så framme i Riala. Det blev mycket prat och många minnen. God mat och färska bullar. Kvällen blev sen.

Så blev det lördagsmorgon, frukost, lite mera prat och dags för nästa etapp av resan: Wira bruk. De som inte varit där ska veta att bruket är värt ett besök. Det finns mängder med fint smide, från krokar till ljuskronor.
Min beställda klädhängare väntade på mig. Och när den var betald var det bara att påbörja resan hem igen.

Vi gjorde ett stopp hos vår dotter där jag hämtade termos och lite annat jag köpte på hennes Tupperware-party.
Strax efter åtta på kvällen kom vi hem till ett kallt Algutsboda. Det knarrade under fötterna när vi gick från bilen.

Nu har kära maken monterat upp klädhängaren. Jag gillar den verkligen.

Trägen vinner

Ingen sovmorgon idag. Det var kära makens tur att lämna sin bil på service idag. Då blir det till att gå upp tidigt och hjälpa till med att skjutsa hem igen. Väl hemma igen smakar frukosten lite extra bra.

Jag hade ju satt en ny deg till grytan som jäst under natten. Att arbeta med degen var som att knäppa luftbubblor i plastembalage. Häftigt! Fram på förmiddagen tog jag ut mitt bröd ur ugnen, det doftade härligt och såg fint ut. Tur att jag inte gav upp efter gårdagens misslyckade försök.

På kalendern stod det silverputsning. Nu är det inte så att jag har en massa matsilver och sådana skatter att putsa utan det är mina egentillverkade smycken som ska ha en genomgång. Det tog en stund. Under det arbetet kom jag på att silverskåpet nog skulle flyttas till andra sidan fönstret i hallen. Det betydde att kära maken fick en del att pyssla med. Det hade ju inte kommit någon snö att skotta idag och då gäller det att hitta på saker att sysselsätta honom med. (Nej, sanning att säga är han otrolig på att fixa och dona för att vi ska ha det bra och få god funktion på saker och ting.)



Med hjälp av såpa, amoniak, silverputs och diskmedel blev prylarna blanka igen och kunde placeras in i skåpet.

Nu gäller det bara att hitta bra saker att hänga och lägga på så att det ser trevligt ut. Men det får ta den tid det tar.










I morgon ska vi företa det som på min kalender kallas JULRESA. Vi ska åka norrut. Till Riala och hälsa på en svägerska. Ett viktigt syfte med resan är att åka till Wira bruk. Jag har beställt en klädhängare till vår hall. När den kommer upp är äntligen hallen klar. Kanske kan jag visa foto på i början av nästa vecka.

I väntan på maten

Snön har slutat falla för den här gången. Det är vackert ute. Stod och tittade på fågelbordet medan jag bakade. Det är så fint med alla fåglar och den skottade gången fram till dem. 

På tal om bak så får jag väl säga att brödet som skulle bakas i järngryta blev misslyckat denna gång - men skam den som ger sig. Gör ett nytt försök och sätter en ny deg i kväll. Det kan ha varit torrjästen. Därför ska jag försöka med färsk jäst. 

Medan degarna jäst (bakade två omgångar till med annat bröd) har jag tvättat och städat i mitt syrum. Egentligen har jag bara plockat ner i lådorna alltefter sen rummet blev klart, men nu tog jag mig tid att sortera. Det känns bra att ha det gjort.

Detta tog nu inte hela dagen utan en stund ägnade jag åt att göra klart och montera min axelvärmare. Ull och acryl ska värma mig när det kyler på.

Aktuellt

Här har det snöat flera dagar i sträck. Ibland mycket och ibland lite mindre. 

I går fram mot kvällen ringde de från tandvården och erbjöd mig en återbudstid och den tog jag ju. 

Upp tidigt. Mycket nysnö kan jag säga. 

Kära maken gick upp först, hämtade tidningen, fixade frukost och skottade fram bilen, allt medan jag hade det bra vid frukostbordet.

Färden till tandläkaren var spårig kan man nog lugnt säga. Det kändes inte ok att köra fort, men det behövde jag ju inte heller. Väl framme var det som vanligt; ruskigt! När jag sitter där tror jag alltid att det ska hända katastrofer men det gjorde det inte denna gång heller. 

Kära maken har varit ute ett flertal gånger idag och skottat. Just nu har han bytt om men jag tror han kommer att ge sig ut om en stund igen för snön fortsätter falla.

Själv valde jag att baka idag. På min kalender står det inget om att baka kakor för det har vi nästan slutat äta. (eller rättare sagt, -bakar man inga finns det inga att äta) Men jag har bakat drömmar. Länge sedan sist och det var riktigt roligt, de blev fina och ska smakas av till eftermiddagsfikat. Därefter gjorde jag en saffranskaka med citron. Fram mot kvällen ska jag sätta en deg som ska stå över natten och sedan bakas i järngryta.

Apropå det jag skrev för ett tag sedan om att jag blev besviken på bokfesten här i byn. 

Måste tala om att jag fick ett telefonsamtal någon dag senare från arrangören. De hade märkt att vi gick vår väg. Jag fick säga hur jag upplevde det hela och hon fick förklara sitt handlande utifrån den situation som rådde. 

I dag kom en ursäkt från ett annat håll. Den värmde, men var inte nödvändig för jag upplevde nog att det hela var överståndet och lagt i lådan för mindre goda upplevelser som saknar vidare betydelse.

Tomt

Det blir tomt på Björkenäs utan Lena. Det hjälps nog inte hur många fina minnen vi har av henne, det är henne vi vill möta och höra. Det fanns så mycket mer hon hade att ge oss.

Det singlar ett löv för vinden,

ett gulnat och naggat blad.

Hösten har mörknat och träden blev kala.

Löven multnar i jordens kemi – så är det med löven om hösten.

Men bladet som lossnar om våren,

strax innan knoppen vidgar sin famn,

och som endast fick möta en strimma

av solen och livet,

och inte fick lyssna på vindarnas susande ord

eller humlornas surrande röst.

Vad händer med det om våren?

Det fattas, det fattas ett blad på vårt växande träd.

Besviken

Ibland blir det fel. Somliga fel gör mer ont än andra. Men oftast går det över och efter en tid och man kan skratta åt eländet eller till och med rent av raljera kring det inträffade. 

Men än så länge kan jag bara älta och förvånas över hur det kan vara. 

Vad som hände? 

Jo, det skulle vara Bokfest här i byn i lördags då det skulle firas att det är femtio år sedan sockenboken gavs ut första gången. 

Bokförsäljning, mat, underhållning kaffe och tårta samt mingel skulle det bli. Anmälan skulle ske, enligt inbjudan, valfritt till något av två telefonnummer eller en mail-adress.Då det ena telefonnumret var upptaget och det andra inte behagade svara valde jag att svara via mail. 

Sen gick kära maken och jag med förväntan till festen i lördags.

Vi hann inte få av oss ytterkläderna innan det gick snett. En dam prickade av mot en anmälningslista och på den fanns inte vi. Jag påpekade att jag mailat in mitt svar och besvarades: Det är bättre om folk ringer, det andra vet man aldrig om det fungerar. På vår fråga om vi inte fick delta svarade damen att det kanske skulle ordna sig.

Så där stod vi och väntade. Kunde konstatera att det var fler som inte fanns med på listan. Efter en stund blev det obehagligt då jag lade märke till att damen gav flera av dem som inte fanns på listan instruktion om att de kunde få äta på nedervåningen och sedan skulle stolar ställas in i den andra matsalen lagom till underhållningen. Den informationen gavs inte till oss och när folk började lämna hallen och gå mot de två matsalarna tittade kära maken och jag på varandra, skakade på huvudena, hämtade våra ytterkläder och gick hem.

För oss var det inte svårt att fixa till en festmåltid i vår egen matsal med ljus på bordet, ljuvlig musik i bakgrunden och samtal om gemenskap och omtanke.

Sen sist har det hänt en del

All tid i världen har jag ju. Men likväl gör jag inte allt jag föresatt mig. Min kalender följer jag så vid det här laget har jag betat av några av de saker man ska ha gjort innan jul. Men nu ska alla veta att alla att-göra-lappar inte handlar om julemat och pynt. I går stod det "tuppeware" Det var min dotter som bjöd in till ett sådant där köpparty. Jo jag handlade men det var fler som öppnade plånboken så dottern fick belöning.

Förra helgen hade kära maken och jag besök av syster. Vi hade bestämt oss för att gå på operett i Växjö. Det var Läderlappen som gavs. Sång och musik var utmärkt, men vissa koreografiska utmaningar är jag lite kritisk till. Kvällen var trevlig och maten efter föreställningen utsökt.

Det var söndagen det. Lördagen ägnade vi syrran och jag åt att botanisera på ortens loppisar.

Det blev en del krimskrams men det är kul att rota runt. Det mesta handlar ändå om att minnas "En sådan hade vi hemma" "Kommer du ihåg den?" "Hade inte mormor en sån?"....

Lördagkvällen gjorde vi ett besök på julmarknaden i Kostad. Det är njutbart bara att gå och titta på ljusen och skyltningarna. Lite tranbärsknäckebröd köpte jag (Det var riktigt gott!) Dessutom hittade jag ett spel att ta fram på julafton som vi kan roa oss med mellan målen.

Jag berättade tidigare om vår Alsborunda för ett par veckor sedan och att vi då uppträdde som linslöss. Här är resultatet som publicerades i veckans Emmaboda Tidning.

Och till sist måste jag berätta att nu har kära maken helt förvandlat mitt fuldike till min finslänt. Där ligger minst 34 ton jord. Det är så att till och med en del bybor är imponerade av vad han åstadkommit.

I kväll är han ledig och jag ska bjuda honom på ugnsbakad lax med grönsaker och pressad potatis och därefter en seg men frasig björnbärspaj med vaniljsås. För det är han värd!!

Vänder det nu?

Först är det mitt fuldike. Det börjar bli en fin slänt. 

Jag kan riktigt se hur slänten blommar med allsköns lökväxter tidigt på våren för att sedan bli en vacker grässlänt under sommaren. Längst bort är komposten uppmurad och en vacker buske skymmer den. Syrenhäcken mot grannen ska ha växt upp lite men inte blivit risig.

Förresten, visst skiner solen fint?!!

Sen har vi "olyckorna" som inte kom ensamma. Ryggskottet är så gott som över, kan röra mig ganska obehindrat utan värktabletter. Det svullna örat är på bättringsvägen.
Och så den nya olycka. Jag missade min tid på bilprovningen i tisdags. Jag såg mina hundralappar bara blåsa iväg.
Fick en ny tid i december (med tillhörande körförbud i en dryg vecka) Fick ändå rådet att ringa dag för dag och fråga efter återbudstider. Hurra jag fick en tid idag. Blev bjuden på kaffe medan besiktning pågick. (Inga större fel på bilen) Överraskningen kom när det var klart, och jag satte i kortet i kortläsaren för att betala. Besked: betalningen förbetald. Borde kanske köpa en lott eller är det att utmana ödet?

Eftersom det är den 15/11 idag är det av tradition dags att börja planera för jul. (Det ska alltid ske när årets alla födelsedagar är passerade)
Efter att ha plockat upp kalendern ur sin förvaring och noterat alla arbetsuppgifter, skrivit ut dem, klippt isär dem och därefter planerat när de olika sakerna ska göras och satt upp dem på rätt plats kan julfirandet börja!

En olycka kommer inte ensam

Det går framåt för kära maken. Han kärrar jord, krattar, plattar till och drar till det. Jag är helt imponerad. Men han behöver inte slita hela tiden med det. I går på Fars dag fick han koppla av med att bygga slipersmur hos vår dotter. (Men han fick presenter, god mat och mycket beröm)

För min egen del kommer olyckorna efter varandra.
Mitt förra tandläkarbesök blev inte så lyckat. När bedövningen släppte gjorde det ont i den lagade tanden. En hel vecka pågick det innan jag kom mig för att klaga. Det var lagningen som var för hög och det blev tillrättat, nu klingar den värken bort.
Därefter kom ju det kända ryggskottet. Det börjar också klinga av så jag snart kan gå ut och åtminstone hjälpa till att gå runt och packa till den utlagda jorden. Men... Häromkvällen slog det lock i örat. Och det svullnade igen helt och hållet. Inte en millimeter i öppning. Heldöv på det örat. nu har jag fått droppar mot den inflammation som bildats i hörselgången.
Fy så trist det är att inte vara frisk och kry. Men snart så....

Precis i rättan tid??

Det är den här högen det ska handla om. Den tippades av hos oss efter mörkrets inbrott i går. Ja, vi hade ju beställt den för ett tag sedan men eftersom vi sa att det inte var så bråttom så har det dröjt med leveransen.
Måste också få säga att jag var helt imponerad av chauffören som i mörkret backade in mellan staketstolparna utan minsta problem.
Så nu ligger ca 35 ton jord här.



Till historien hör att jag drabbades av ryggskott i går. Trodde först att det inte skulle bli något av känningen, men det slog stopp totalt när jag var och handlade. Därför satt jag helt ynkligt hela kvällen och vid läggdags sa jag till kära maken att jag hoppades det skulle gå över under natten. (Det tyckte han också att det skulle göra med tanke på jordhögen väntar på att läggas ut på rätt plats.)

När vi flyttade hit såg det ut så här på sydvästra delen av tomten. Jag brukar kalla det "fuldiket". Det är en slänt mot grannen som var fylld av ris och sly från allsköns växtlighet och på något vis hoptrasslad med en förvildad syrenhäck.

Slyrensning och trädfällning

 När vi kommit så långt körde vi dit och la ut grästovorna som vi grävde bort från infaren. (Men det är en annan historia.) Bland tuvorna har jag stoppat ner alla lökar som oplanerat dykt upp här och var när jag grävt och rensat.

Så blev det då morgon idag. Inte har ryggskottet rättat till sig. Försöker döva värsta smärtan, men jag duger inte mycket till. Gissa vad kära maken sysslar med idag???

Behöver jag säga vad jag tycker om honom?

Nya infallsvinklar

Då har det varit helg. Det är då man ska ta det lugnt. Och det blev det allt. En bror och svägerska kom på besök. Denna bror har också svårt att sitta still, men det fanns ju att göra. Han beskar äppelträden. Det är så snyggt när de är nyansade.

Här där vi bor är det sed att åka runt på olika ställen i socknen och titta in hos hantverkare och konstnärer. Det kallas Alsboafton. Det börjar med högtidlig prisutdelning och blåsorkester i Broakulla. Sen är det full fart  runt. Vi besökte ett flertal glaskonstnärer, fotoutställningar, knivtillverkare, smyckestillverkare, vävgallerier, järnsmide, försäljning av mat och skönhetsprodukter mm mm mm.

Jag hade inte tänkt att handla något men jag kunde inte motstå denna ljuslykta som dessutom hette Algutsboda.









På ett ställe vi besökte serverades kaffe och hembakad bulle för en tia. Att det sen var en av de godaste bullar jag ätit på länge gjorde inte saken sämre. På det stället hittade jag en vägglykta. (nu har vi satt upp den i en av husets alla hallar)

En av kvällens höjdpunkter, tyckte jag i alla fall var Ateljé Carapi i Broakulla. Vävnader av olika slag. Allt från mattor till väggprydnader. Men där hade jag inte råd att handla denna gång.

En del personer känner till att kära maken och jag har en viss förmåga att agera "linslus". Tidigare i sommar figurerade vi i en tidning som björnbärsplockare och nu lär vi strax dyka upp i en ortstidning som glasköpare.

Som det blev

Igår kväll hade jag bråttom iväg för att städa köket. Så här blev mitt 50-talskök med lite små insatser. Nu kan det duga åt mig ett bra tag framåt.

 Jag hade nog aldrig trott att jag skulle gilla vitt kakel. Men varför inte?!!









Innan käre maken fixade mitt kök har vi haft hallarna som projekt. I den stora hallen är det bara klädhängaren kvar. Det ska sättas upp en hängare i smide. Vi hämtar den från Wira bruk fram i advent.
Men sen har vi en "sluss" alldeles innanför ytterdörren. Den var inte så vacker i färgval när vi köpte huset, men nu är den målad. För att sätta lite extra färg på den köpte jag en dekoration på IKEA. Visste inte om det skulle bli ok. Men nu är den uppsatt i alla fall..


Jo då, ett trevligt blickfång när man öppnar dörren.

Välkommen in!








Avslutningsvis måste jag visa "min" kaktus. Jag fick den av min syster när hon flyttade i början av året. När den stått hos mig ett tag fick den spinn. Oj, som jag har sprayat, duschat och torkat på den. Just nu har den inte en gnutta ohyra men massor av blommor och knoppar.

Jag skulle ju bara...

 När det nu blev höst och mer tid inomhus började jag fundera på mitt kök. Inget fel på det egentligen men...
Det är inte som jag vill ha det. Några knasiga skåp som är svåra att använda på ett bra sätt bl.a.
Kära maken och jag slog våra kloka huvuden ihop och funderade; byta ut de mest tokiga skåpen och det fix som det drog med sig? Oj, det kostade en del, då var det väl lika bra att renovera hela köket, eller?
Sagt o gjort. vi har ritat och räknat ut ett riktigt fint kök. Tagit priser från både billiga och dyra köksleverantörer.
Måste konstatera att just nu går det inte att rymma detta projekt i befintlig budget. Men golvet är så fult. Mattan är riktigt nött och skuren fem cm framför diskmaskinen där den också fläkts.
Men ett på snygga trasmattor att dölja eländet med kanske..

Hittade faktiskt ett par riktigt snygga mattor som jag ville ha och la ut dem på golvet. MEN DE TÄCKTE INTE DEN TRASIGA GOLVMATTAN.
Gissa om jag var besviken??? När jag stod där helt ledsen och frustrerad säger kära maken som hållit sig borta från köket en stund. "Men det är inte så dyrt att lägga in ett klickgolv."
Det hade han alldeles rätt i. Golvet färdigt på plats kostade mindre än de textilmattor jag köpt.

Jag tycker det blev riktigt bra.











Nästa morgon när vi kom in i köket tittade kära maken och jag på varandra och sa med nästan en mun; vi ska nog byta ut det där eländet vid diskbänken mot kakel.

Nu är väggmattan borta och ersatt med vitt kakel. Belysningen är bytt. Precis nu tittade kära maken in här och sa att allt är klart. så nu ska jag ut i köket och städa!

Så det kan gå!

Trodde det skulle bli en helt vanlig dag. Bestämde mig för att bara vara hemma hela dagen.
Så det blev lång frukost med tidning och kaffe.
Efter lite småplock kom jag på att det fattades lite i skafferiet. Naturligtvis var det sådant som jag bara måste ha. Affären alltså!
Det var då det hände, den vanliga dagen blev en ovanligt trist och dyr dag.
Visst skulle det vara skönt att skylla på något. Fast det är nog bara att erkänna att det var mitt eget fel.
Jag kollade mer på groparna på infarten än på grindstolpen som står i slutet av infarten.
Då blir resultatet så här:

Visst händer det att man ser repiga bilar när man ute och inte bryr man sig väl så mycket om det. Men jag kände mig både uttittad och skamsen när jag var på byn.
Syndapengar det är vad jag ska ut med nu.
Skönt att det ändå finns något vackert att vila ögonen på. Den här busken gillar jag. Vacker var den när blommorna var vita och lika vacker är den nu.





Även krassen kämpar på i den begynnande hösten. Det börjar vara dags att plocka frön till nästa år.







Sen då? Jo, jag har bakat ett par limpor och några sockerkakor. En köttgryta och en ugnsbakad fläskfilé att ta med till campingen har det också blivit.

Nu får det vara bra för idag. Väntar bara på att kära maken ska ringa så jag får veta när han kan väntas hem.

Hembesök

Inte kan jag minnas att det var så här ruggigt förr om åren när jag stod på eftersäsong. Fast det var ju inte vid havet då. Och egentligen har det väl inte varit ruggigt hela september här heller. Jag vill minnas några dagar då jag solade och ett antal dagar i björnbärssnåren och någon dag med bad också. Så inget gnäll!

Vaknade rysligt tidigt och var tvungen att gå upp och ut en stund. Då var det mörkt, men efter att ha läst en stund, började det ljusna.

Mycket riktigt. Regnet kom.

Tur att det mesta av utejobben är klara. Igår hjälptes vi åt att ta ner gungorna.
Kvar är bara lite möbler som ska upp på dansbanan för vinterförvaring. Men så länge vi är några kvar och jobbar vill vi ju ha någonstans att sitta och fika tillsammans.
Istället för att sitta och titta på regnet bestämde jag mig för att åka hem med lite pinaler, mest sånt som ska tillbaka till Björkenäs till våren när nästa säsong börjar.
I kväll ska jag njuta i badkaret. Kanske blir jag hemma hela dagen imorgon, väntar in kära maken och åker tillbaka på lördag.
Vi kommer att vara de sista kvar på campingen några dagar medan kära maken fortsätter renovera i servicehuset.
En granne på campingen drar till Öland på skördefest idag och lämnar sina fina blommor.

Nu är det städa som gäller

I går kom jag hem igen. Det kändes så skönt att se huset och trädgården. Husvagn i all ära men nu börjar det bli segt.
Men det är bara så att det är minst två veckor kvar. Det går ju inte att ge sig iväg när påbörjade reparationer bara är halvfärdiga. Det blir att bita ihop och göra klart. Vi har säsongsfinal på lördag. Medlemsmöte med fest på restaurang. Sen lär det väl bara vara kära maken och något ekipage till som är kvar.
Nåväl det var inte det jag skulle skriva om även om det också handlar om att städa och göra klart.

Det första jag lade märke till var min fina fikahörna.

Lite städning, läs rensning, kan den också behöva.

Inomhus vara det bra dammigt och vissna blad "i drivor". Tvätt är det visst för jämnan. Trodde ett tag att tvättmaskinen var trasig då den stannade med vatten i. (Men det var kära maken som valt fintvätt utan centrifiguering) Pust såg nästan hur tusenlapparna flög iväg.

Sen har jag tagit mig för att städa på facebook. Jag är så innerligt trött på att läsa vidarebefordrade reklaminlägg, ibland i flera upplagor. Lika illa är det med inlägg som mest är ve och klagan. Värst är det när "vänner" beskriver sin omgivning med synnerligen förklenande omdömen. Det kan vara mycket att skrolla förbi för att hitta något av intresse att läsa. Och hemska tanke - tänk om jag missar någor jag vill läsa för att sidan svämmar över av skräppost.
Så; nu har jag plockat bort alla "vänner" som skickar reklam, gnäller och uttrycker sig plumpt.
Men vad skönt med rena rabatter, rena golv, rena fönster, tom tvättunna och en lättläst facebook-sida.

NU har det hänt!!

Det är sorgligt. som att mista en familjemedlem.

Jag har haft stövlarna i säkert tolv år. De har blivit uttrampade med tiden men för varje år har de fått ytterligare en omgång sulor och så har jag tagit allt tjockare sockar i. Fast ska jag vara ärlig så började de, precis som gamla tanter, ha svårt att hålla tätt på slutet.

Så nu börjar en ny tid med täta och slimmade stövlar,
Välkommen vinter!

Snart stundar andra tider

Solen skiner, det regnat och regnbågen är spänd över hela Algutsboda. Ganska vackert, men jag tänker inte ens försöka fotografera det. Idag åkte jag hem från Björkenäs och tänker vara hemma några dagar. (På tassimos kaffetest fick jag humörsanalysen UTPUMPAD.)

I går kom Min goa dotter och hälsade på. Nyss hemkommen från USA-resa hade hon med sig lite dofta-gott-saker till mig. Nu kan jag alltså förgylla campingdoften med ett mer sofistikerat tillägg.

När vi lunchat och hälsat lite runt åkte vi på en liten turist-runda. Kustvägen till Kristianopel och sen till Torhamn och så tillbaka till Björkenäs. Inte så långt men med några stopp för att titta. Muren och det som är kvar av befästningen i Kristianopel ska man ju ha sett och förstått att det handlar om krig och elände. Där passade vi på att gå rakt över vägen och titta i Rosengården. Så här i augusti är det ju lite utblommat men en och annan idé kan man ju få.

Sen ville vi fika och gick på Salt och sött, ortens turistfik. Vi serverades världens minsta cheescake till världens högsta pris. Men kaffet var helt ok.

vi gjorde ett besök i prylboden i hamnområdet också. Hade jag varit lite mer stadd i kassa skulle jag köpt en kudde. Kvinnan som hade affären sålde kuddar som hon gjort. Ett flamskvävt motiv monterat på en tovad bakgrund och lite extra pyntad med band. Oerhört vackra och dyta, med de är värda varje krona hon begär för dem.

När vi så åkte söderut igen stannade vi till i Lavendelgården. Även där märktes det att det var slutet på säsongen men som tidigare sagt, bara att titta är roligt. Några olika sorters tistlar gav mig en inspiration.

Torhamn bjöd på rejäl blåst till den fina utsikten över blekinge-skärgården.

Och så blev det idag. På väg från campingen stannade vi och köpte skor i Nävra. Gör gärna ett besök där om du har vägarna förbi. Jag köpte både tofflor och stövlar till vintern. Det bästa av allt var att det var reapriser!!!

Så nu alla som vet hur jag är; ja, jag ska slänga de gamla läderstövlarna.

En dag på campingen

Vaknade tidigt i morse. Dusch, bäddning, lite undanplock och frukost var avklarade före frukost.


Förmiddagen ägnades år styrelsemöte. Vi har en del att stå i. Det är ju inte bara att ta emot betalande campinggäster. Laga, fixa, städa, hålla snyggt och tänka framåt måste göras hela tiden. Ytterligare ett grävarbete påbörjades idag. Det handlar om ett avlopp som inte fungerar så bra. Ibland inbillar jag mig att vi snart grävt om hela campingen.

Lagom när mötet var avklarat kom regnet. Inga mängder men tillräckligt för att det skulle bli en eftermiddag i förtältet. (Men först var jag iväg och köpte tidning lite kakor och godis) så nu värker samvetet. Hoppas kalorierna inte syr in mina kläder i natt utan jag kan gå i mina shorts i morgon. Den lilla utflykten fick mig att köra en omväg till en liten gammal övergiven fiskehamn. Hade det inte regnat kunde jag suttit där en stund och njutit av utsikten och svanarna.

Veckan som gått har ju varit solig och varm. Det är bra för vår verksamhet. Det märktes när kassan slogs ut i kväll. Rekord alla tider!! 223 campingavgifter har vi slagit in. Kan vi sälja ytterligare 300 campingnätter så slår vi årsrekord på det också.