Julresa

Vi startade vår resa tidigt i fredags morse. Det var kallt, -17 grader. Resan upp genom Småland var otroligt vacker. Granskogen var klädd i vitt. Björkarna var helt täckta av rimfrost. Till det var himlen alldeles blå, inte ett moln så långt ögat kunde se. Det kändes som att resa i det vackraste av alla julkort.
En bit upp i landet försvann sen soliga vädret och snön såg mer blöt och tung ut även om det fortfarande var minusgrader.
Ett stopp för lunch och annan proviantering gjorde vi i Stavsjö. Resten av resan kunde jag så läsa högt ur dagens tidning och till det fogade vi åtskilliga kommentarer.
Fram på eftermiddagen (efter mer än 50 mil) var vi så framme i Riala. Det blev mycket prat och många minnen. God mat och färska bullar. Kvällen blev sen.

Så blev det lördagsmorgon, frukost, lite mera prat och dags för nästa etapp av resan: Wira bruk. De som inte varit där ska veta att bruket är värt ett besök. Det finns mängder med fint smide, från krokar till ljuskronor.
Min beställda klädhängare väntade på mig. Och när den var betald var det bara att påbörja resan hem igen.

Vi gjorde ett stopp hos vår dotter där jag hämtade termos och lite annat jag köpte på hennes Tupperware-party.
Strax efter åtta på kvällen kom vi hem till ett kallt Algutsboda. Det knarrade under fötterna när vi gick från bilen.

Nu har kära maken monterat upp klädhängaren. Jag gillar den verkligen.

Trägen vinner

Ingen sovmorgon idag. Det var kära makens tur att lämna sin bil på service idag. Då blir det till att gå upp tidigt och hjälpa till med att skjutsa hem igen. Väl hemma igen smakar frukosten lite extra bra.

Jag hade ju satt en ny deg till grytan som jäst under natten. Att arbeta med degen var som att knäppa luftbubblor i plastembalage. Häftigt! Fram på förmiddagen tog jag ut mitt bröd ur ugnen, det doftade härligt och såg fint ut. Tur att jag inte gav upp efter gårdagens misslyckade försök.

På kalendern stod det silverputsning. Nu är det inte så att jag har en massa matsilver och sådana skatter att putsa utan det är mina egentillverkade smycken som ska ha en genomgång. Det tog en stund. Under det arbetet kom jag på att silverskåpet nog skulle flyttas till andra sidan fönstret i hallen. Det betydde att kära maken fick en del att pyssla med. Det hade ju inte kommit någon snö att skotta idag och då gäller det att hitta på saker att sysselsätta honom med. (Nej, sanning att säga är han otrolig på att fixa och dona för att vi ska ha det bra och få god funktion på saker och ting.)



Med hjälp av såpa, amoniak, silverputs och diskmedel blev prylarna blanka igen och kunde placeras in i skåpet.

Nu gäller det bara att hitta bra saker att hänga och lägga på så att det ser trevligt ut. Men det får ta den tid det tar.










I morgon ska vi företa det som på min kalender kallas JULRESA. Vi ska åka norrut. Till Riala och hälsa på en svägerska. Ett viktigt syfte med resan är att åka till Wira bruk. Jag har beställt en klädhängare till vår hall. När den kommer upp är äntligen hallen klar. Kanske kan jag visa foto på i början av nästa vecka.

I väntan på maten

Snön har slutat falla för den här gången. Det är vackert ute. Stod och tittade på fågelbordet medan jag bakade. Det är så fint med alla fåglar och den skottade gången fram till dem. 

På tal om bak så får jag väl säga att brödet som skulle bakas i järngryta blev misslyckat denna gång - men skam den som ger sig. Gör ett nytt försök och sätter en ny deg i kväll. Det kan ha varit torrjästen. Därför ska jag försöka med färsk jäst. 

Medan degarna jäst (bakade två omgångar till med annat bröd) har jag tvättat och städat i mitt syrum. Egentligen har jag bara plockat ner i lådorna alltefter sen rummet blev klart, men nu tog jag mig tid att sortera. Det känns bra att ha det gjort.

Detta tog nu inte hela dagen utan en stund ägnade jag åt att göra klart och montera min axelvärmare. Ull och acryl ska värma mig när det kyler på.

Aktuellt

Här har det snöat flera dagar i sträck. Ibland mycket och ibland lite mindre. 

I går fram mot kvällen ringde de från tandvården och erbjöd mig en återbudstid och den tog jag ju. 

Upp tidigt. Mycket nysnö kan jag säga. 

Kära maken gick upp först, hämtade tidningen, fixade frukost och skottade fram bilen, allt medan jag hade det bra vid frukostbordet.

Färden till tandläkaren var spårig kan man nog lugnt säga. Det kändes inte ok att köra fort, men det behövde jag ju inte heller. Väl framme var det som vanligt; ruskigt! När jag sitter där tror jag alltid att det ska hända katastrofer men det gjorde det inte denna gång heller. 

Kära maken har varit ute ett flertal gånger idag och skottat. Just nu har han bytt om men jag tror han kommer att ge sig ut om en stund igen för snön fortsätter falla.

Själv valde jag att baka idag. På min kalender står det inget om att baka kakor för det har vi nästan slutat äta. (eller rättare sagt, -bakar man inga finns det inga att äta) Men jag har bakat drömmar. Länge sedan sist och det var riktigt roligt, de blev fina och ska smakas av till eftermiddagsfikat. Därefter gjorde jag en saffranskaka med citron. Fram mot kvällen ska jag sätta en deg som ska stå över natten och sedan bakas i järngryta.

Apropå det jag skrev för ett tag sedan om att jag blev besviken på bokfesten här i byn. 

Måste tala om att jag fick ett telefonsamtal någon dag senare från arrangören. De hade märkt att vi gick vår väg. Jag fick säga hur jag upplevde det hela och hon fick förklara sitt handlande utifrån den situation som rådde. 

I dag kom en ursäkt från ett annat håll. Den värmde, men var inte nödvändig för jag upplevde nog att det hela var överståndet och lagt i lådan för mindre goda upplevelser som saknar vidare betydelse.