Nåväl just den repliken for genom huvudet i morse när jag stod och fixade min frukost i oväsendet från den här apparaten. Den ska förhoppningsvis torka ut efter vattenskadan. Nu har den stått och brummat, blåst och alstrat värme i drygt en vecka.
Det reder sig. Det tar lite tid men då får man väl hitta på något som är roligare än att stå i det varma och bullriga köket.
Fundera på de nya skåpen som vi har sett ut till matrummet kan jag ju göra. Och det var riktigt roligt att åka runt och kolla på tapeter. Det finns mycket snyggt att välja på men ganska många val föll bort på att de nog var lite "för mycket" för det lilla matrummet. Men till slut föll jag för en "retro". På den tid det begav sig skulle jag aldrig valt en sådan här, men nu gillar jag den. Nu kan jag också lägga till den trevliga uppgiften att leta passande prylar att förgylla rummet med.Precis som på beställning är september vänlig nog att bjuda på ett strålande väder och jag har ännu en anledning att lämna köket därhän och ägna mig åt trädgården. Förvånansvärt att det ännu inte är så gult i björkarna trots sommarens torka. Men när kvällen kommer och solen står lågt lyser det som av guld i mina björktoppar. Vem kan låta bli att se och njuta av skådespelet?
Innan kvällen kommer finns det mycket att göra nu när det ska höstas i trädgården. I helgen var det läge att ta itu med komposthörnan. Kära maken fick uppdraget att vända på den mest aktuella högen så jag kan fördela ut den och därmed göra plats en ny hög så det blir tomt i en kasse där jag kan lägga alla växter som väntar på att bli nerklippta.
(Hängde ni med?)
Medan han höll på, kära maken, var jag ju tvungen att gå dit och lägga mig i. Rota och peta lite. Och se vad jag hittade!!! Den tog jag in och skrubbade. Nu ligger den i pannrummet för att torka och när det är klart ska den oljas in och sen har jag ett "grant konstverk" skapat av naturen att ställa någonstans.
En annan bra sak med september är att det blir lite mer kravlöst i trädgården. Det är ju helt ok att sommar-blommorna börjar tröttna och att perennerna ser lite risiga ut. De ska ju klippas och rensas bort snart. Men så, rätt som det är, fångas blicken av något och hela jag blir varm ända in i hjärtat. Den här kompositionen har jag inte över huvud taget planerat. Den bara blev.
Som sagt; det reder sig.
Nog är det anledning till att fixa fest om så bara för kära maken och mig.
Och när festen är över är det dags att återgå till de vardagliga sysslorna. Det är mycket som ska göras innan det riktiga höstrusket är här.
Jag kunde inte låta bli att beundra humlorna som i hundratal jobbade i kärleksörten. Väl inne med min bild känns det helt plötsligt så bra. Håll med mig. De små blommorna i de stora klasarna ser ut som tulpanbuketter.
Sensommaren blir höst som blir vinter som övergår i vår igen.
