Besviken

Ibland blir det fel. Somliga fel gör mer ont än andra. Men oftast går det över och efter en tid och man kan skratta åt eländet eller till och med rent av raljera kring det inträffade. 

Men än så länge kan jag bara älta och förvånas över hur det kan vara. 

Vad som hände? 

Jo, det skulle vara Bokfest här i byn i lördags då det skulle firas att det är femtio år sedan sockenboken gavs ut första gången. 

Bokförsäljning, mat, underhållning kaffe och tårta samt mingel skulle det bli. Anmälan skulle ske, enligt inbjudan, valfritt till något av två telefonnummer eller en mail-adress.Då det ena telefonnumret var upptaget och det andra inte behagade svara valde jag att svara via mail. 

Sen gick kära maken och jag med förväntan till festen i lördags.

Vi hann inte få av oss ytterkläderna innan det gick snett. En dam prickade av mot en anmälningslista och på den fanns inte vi. Jag påpekade att jag mailat in mitt svar och besvarades: Det är bättre om folk ringer, det andra vet man aldrig om det fungerar. På vår fråga om vi inte fick delta svarade damen att det kanske skulle ordna sig.

Så där stod vi och väntade. Kunde konstatera att det var fler som inte fanns med på listan. Efter en stund blev det obehagligt då jag lade märke till att damen gav flera av dem som inte fanns på listan instruktion om att de kunde få äta på nedervåningen och sedan skulle stolar ställas in i den andra matsalen lagom till underhållningen. Den informationen gavs inte till oss och när folk började lämna hallen och gå mot de två matsalarna tittade kära maken och jag på varandra, skakade på huvudena, hämtade våra ytterkläder och gick hem.

För oss var det inte svårt att fixa till en festmåltid i vår egen matsal med ljus på bordet, ljuvlig musik i bakgrunden och samtal om gemenskap och omtanke.