I sommarvärmen

Vår och försommar i all ära. Det är då jag är full av förväntningar på sommaren och njuter av allt som är på gång och som jag vet ska komma. Samtidigt sitter en liten "Jante" på axeln och viskar: "Det vänder vid midsommar". Vad är det som vänder? Allt blir ju bara bättre och bättre. Mer värme, mer ljus sent in på kvällen, mer att se och uppleva i naturen, fåglar, fjärilar blomsterprakt. Jag får allt ligga i för att hinna med.

Lite extremt är det allt i sommar. Sedan i april har vi hittills bara fått 4 mm regn. Det medför att mycket torkar bort, men det finns som tur är mer och nytt att köpa i handelsträdgårdarna. Jag har fått fylla på några gånger redan.
Så kom det bevattningsförbud. Men vattna med kanna får man. Oj det blir många kannor varje dag i alla fall. Jag vill ju ändå försöka hålla liv i blommorna och samtidigt får mina armmuskler jobba.

 När projektet med vår infart var klart var det meningen att vi skulle ta det lugnt och njuta av sommaren. Promenera, cykla och ha det skönt i största allmänhet.
Vi är ju aldrig särskilt långt från varandra, kära maken och jag, men vi hålls ofta med olika saker. Han är ju lite mera för att göra handfasta och tyngre saker medan jag pillar och plockar.
Men nu skulle vi göra saker på samma gång tillsammans.











Eftersom vi låtit renovera och serva våra cyklar i vår skulle det passa bra med en tur. Rutten bestämdes och vi gav oss iväg.














Vinbär och hallon har mognat i mängder hos oss, men hur det ser ut i blåbärsskogen gick vi för att kolla.

 En längre utflykt blev det till vackra Korrö, med besök i hantverksboden. Naturligtvis blev det några inköp....













och sedan en selfie utanför kvarnen innan vi for vidare.





Det finns ju så mycket att se på, hälften vore nog och det är för mycket det också. Nåväl, vi hamnade i ett porslinsmuseum. OJ, vi gick runt och tittade i gott och väl en timma. Och mannen som samlat ihop och gjort museet gick med och berättade. Somligt var vackert, annat hade en spännande historia och somligt var bara så bekant och nostalgiskt.

Härom morgonen när vi som vanligt satt utanför garaget och njöt av vårt morgonkaffe i solskenet tittade jag på kära maken och sa lite försynt att jag skulle nog vilja städa ordentligt i matkällaren och få golvet målat, för jag vill så gärna lägga på en matta därinne.
Hoppsan!!! Golvet och taket målat, alla innerväggar isolerade och vävsatta, Några hyllor målade och några nya. Fint som en salong!! (Man vet aldrig vad det drar med sig när man säger städa.)

Men trots att vi verkligen har trivts med att våra små utflykter och småskaliga projekt har det hela tiden känts att något var fel.
Vill -men; kan -men; ska -men; .......
Med tanke på vad som varit kom en oro smygande. Tid på vårdcentralen och provtagning.







Den dagen skulle jag till hembygdsgården och vara visningsvärd. Men en snabb blick på klockan sa mig att jag kunde hinna baka en kaka av den nyskördade squashen. Sagt o gjort, precis när kaka var klar och jag skulle kila iväg ringer läkaren.
Akut resa till sjukhuset i Kalmar. Blodsockervärdet var rysligt högt, och vi fick klart för oss att så har han haft det en ganska lång tid.



Bra att veta vad det är. Det finns experter som kan diabetes, vi är ganska förståndiga om jag får säga det själv och att lära nytt är en utmaning.
Sommaren kan fortsätta glädja mig med sol, värme, dofter och färger. Ingen blomma är för liten för att kunna sprida glädje.