Paradis och paradis

Pingst, jag kan nog inte minnas någon pingst när det inte varit fint väder. Även om det blåst, både igår och idag, så har det ändå varit ljuvligt. Det fanns inget alternativ till att ta sig en stund med näsan i vädret. Kan inte låta bli att tänka att det är rena paradiset att få ha det så här.

En gång var det en man som definierade en plats som paradiset om jag och tre andra personer inte var där. Nu är vi inte det och jag unnar mannen att ha sitt paradis så gott han nu kan. Att definiera paradis med vad som inte skulle vara där är ju också ett sätt. För min del vore det väl utan bladlöss och kirshkål.

Nej fy så trist jag är, "inte-saker" ger mig dålig smak i munnen. Hela världen är full av "må-väl". Det är dem jag ser när jag gläntar på ögonlocken och ser mig omkring i mitt eget paradis. Här finns massor att glädjas åt, massor att vara tacksam för. Inte kan jag väl då välja bort något (inte ens bladlössen, de föder ju nyckelpigorna).

På tal om "inte" och "tacksam", jag har en devis som jag gillar: 

Jag vill inte vara i vägen, men heller inte ur vägen.

 I veckan hade jag möjlighet att hjälpa till lite och fick denna fantastiska blomma som tack. Oh, så glad jag blev!

Tänk att jag kan gå runt i mitt lilla paradis varje dag med kameran i högsta hugg och hela tiden finna nya vackra motiv. Det är svårt att sålla sen. Tur att datorn kan lagra mycket som jag kan glädjas åt till vintern. Inte utan att datorn kan kallas konserveringsapparat.

Här kommer ormbunken.

Spireabusken svämmar över av blommor. Den har nog förlåtit mig för att jag fotograferade den när den var så risig efter vintern.

Gädjespridare i rabatten

Kära makens potatis är på väg upp! Mina ärtor syns inte än. Dessutom återstår det att så lite andra grönsaker också.

Äppelträden är fint beskurna och blommar för fullt. Jag tycker mig märka löften om god skörd till hösten.

Häggen börjar släppa sina blomblad men syrenen sväller. Snart kan jag gå utmed häcken och dra in doften.

Och  i slänten börjar min azalea visa färg.

Om det är några projekt , färdiga eller på gång hos oss??
Jo men visst, självklart är det alltid något på gång.
Det senaste är att kära maken har bytt ut balkongdörrarna i sovrummet mot en dörr och ett fast fönster. Nu blir det mycket lättare att ha nattöppet hela året.

Även jag har gjort lite i dag. Bakat matbröd, klippt gräs, rensat och bakat äppelrosor som jag ska bjuda mina väv-vänner på när vi avslutar vår termin på tisdag.

Utflykter

Våren kom tidigt i år. Men den har segat på och varit ganska lång tycker jag. Bara ett par gånger har det slagit till och blivit riktigt varmt - så där så man bara vill sitta i en stol med näsan i vädret och lapa i sig av värmen.

Nåväl, det har ju blivit så många fler möjligheter att glädjas år att blommorna haft längre blomningstid. Trots allt har pionerna skjutit fart och kampas med tulpanerna om att synas.








Varenda dag gör jag utflykter, åtmionstone ut i trädgården för att titta på skönheterna som dyker upp.

 Men härom kvällen blev det en lite längre utflykt. Det finns en fiskevårdsförening i närheten som har en så fin plats att slå sig ner på, titta ut över vattnet och se solen gå ned bakom skogen. Att vi dessutom upptäckte att liljekonvaljerna knoppas så fint gjorde kvällen än mer glädjefull.

För ett tag sedan bestämde vi oss för att göra en lite speciell utflykt den här helgen. I sydöstra Blekinge (Kustvägen) ordnas en Sparrissafari varje år. För några år sedan gjorde kära maken och jag en sväng på den och gillade vad vi såg. Sen har vi ju varit engagerade i campingen som ligger utmed den vägen. Då blev det en del arbete när vi kom med i och deltog i eventet. Men nu när vi är borta från campingen kunde vi ju åka runt och besöka de olika aktörerna i lugn och ro.

Det är ju en bit att åka från Algutsboda, men vädret var fint och naturen utmed vägen full av grönska.

 Utmed E22-an mötte vi upp svägerskan. Efter att ha kollat lite utemöbler gav vi oss iväg med siktet inställt på SPARRISSAFARI. (Namnet är ju lite häftigt, det kommer av vad hela eventet var från början. En utflykt för att köpa färsk sparris hos en bonde och det har utvecklat hela bygden.)

Vårt första stopp var i Oxabackens trädgård. Tur att jag inte är avundsjuk av mig. Vilket ställe!! Vilken fantastisk miljö!

Här kunde vi kolla in mängder med olika sorters pelargonior. Men också glädjas åt att även det som kommer upp i springorna får ta plats.

Den här växten, som jag inte vet vad det är, charmade mig. Visst är den vacker.

Sen skulle vi vidare till ett café där det förutom fika bjöds försäljning av lokala produkter och hantverk. Dit kom vi inte. Alla parkeringsplatser var upptagna både nära och långt ifrån. Ingen fara dock. Fika serveras på i stort sett varje ställe som deltar i eventet. Därför körde vi vidare och hamnade i ett partytält där det serverades kakbuffé för det facila priset av 60:- Då fick man så att säga "äta till man skämdes" Stackars maken fick nöja sig med en biskvi (visserligen med päronkräm och riktigt god). Svägerskan och jag lastade för oss. (Ja, jag blev mätt och behövde inte ta om)

De år jag jobbade på campingen och var aktiv i sparriseventet fanns en vilja att samla ihop "vägens alla lopisar" till ett och samma ställe för att minska olycksrisken när folk stannade lite var som helst och hur som helst vid skyltar med LOPPIS. Det var ett himla jobb att dela ut flygblad om att vi gärna såg all loppisförsäljning på campingen. Men nu såg vi att det var ett loppisbord här och ett annat där utmed vägen. Här i Sibbaboda gamla skola fanns förutom loppis en smed som visade sitt hantverk, en fotoutställning och goda smörgåsar såg det ut som. Jag avstod att smaka.

 Så gick färden vidare norrut på kustvägen. Vi passerade "vår" camping. Jag kastade en blick åt det hållet och såg några bilar på fotbollsplanen och därefter kunde jag konstatera att platsen var mig totalt likgiltig. Jag hade nog trott att efter det snöpliga avslut vi fick där skulle det svida till i själen. Men icke!
Vi stannade hos Sara Pole. Hon designar smycken i brons och glas. En fröjd för ögat.
Nästa by för besök var Orranäs med Lantluft, Orranäs gårdsmejeri, Kustboden och Lavendelgården. Alla ställen är värda besök även när det inte är sparrishelg.

 Resans höjdpunkt är förstås Bond-Gården.
 Här guidar Anders (BOND-en) själv oss ute på sparrisfältet. 

 På gården var det uppdukat med flera marknadsstånd där lokala företag sålde grillkol, bröd, kött, marmelad..........allt tänkbart som kan göras av närodlat.
Vi åt en god lunch bestående av fläskfilé och dovhjortskött med potatisgratäng och sallad som såldes av Kina (Kinas kakor och catering) Gott!! och mätta blev vi. Sen ställde jag kära maken i sparriskön. Han hann inte ställa sig sist förrän någon kom efter och framför ringlade kön om än inte kilometerlång så lång i alla fall.

 Med en påse färsk sparris i bagaget åkte vi till Kristianopel som är slutänden av safariresan. Ett besök på Sköna ting gjorde vi. Jag gillar hennes kuddar. Flamskvävnader monterade på tovat tyg och därefter sytta med annat tyg till så vackra konsverk.

Väl i bilen igen och på väg hem kan jag konstatera att det tar på krafterna att få så många intryck på en och samma dag. Nu förstår jag uttrycket "som en krokig sparris". Precis så känner jag mig nu.

Bara jag

Med den rubriken kan det bli anspråkslöst eller egocentriskt kan jag tro.

Här sitter jag i alla fall i den gamla soffan, som efter alla år ute i ur och skur, fått byta färg från blått till denna ljusa färg som kära maken och jag fått "dille" på. Den ena renoverade eller uppfräschade möbeln efter den andra får den färgen.
Ja, här sitter jag mitt i alla projekt. Det syns väl att det är dags att klippa gräset. Och staketet ska bort så småningom. Men det är ett både tungt och mödosamt projekt (så det syter vi för som man säger här i Småland). Om kameran vridits lite mer till vänster hade projekt forsla-bort-ris-och-vänd-och-töm-komposterna synts.
OK, det finns mycket att göra men vi tar det i vår egna takt, och använder tid varje dag bara för att njuta av det vi har.






Det är en fantastisk tid nu, det vet väl alla och envar.
Knoppar överallt.
Det beskurna äppelträdet är översållat med blad- och blomknoppar







Liksom den ansade syrenhäcken. Förra året var det bara några få klasar i den, men i år ser den ut att blomma rikligt










Magnolian befinner sig i alla stadier.
Slutna knoppar.
Knoppar på väg att öppna sig.









Och helt ljuvliga blommor









Just nu finns mycket att titta på i trädgården.

                                                                                                   

                                              



Mycket av det som händer hos oss gör kära maken och jag givetvis tillsammans. Men mycket kräver styrka, finess och speciella kunskaper och då är det förstås kära maken som får rycka in. Men en sak nu är det "bara jag" som fixar (jag menar inte resning av rabatter)
Det är bara jag som utnyttjar min 70-årspresent. Nästan varje vecka åker jag till  Känslans Verkstad. Vissa gånger tar det emot att åka alla milen men väl där är det så roligt att jobba med lera och glasyrer.

För någon vecka var det här klotet klart. Det är kort och gott en grej att smycka i trädgården med. Den sitter på en stång som är nedborrad i krikonträdets stubbe. På stubben har kära maken monterat tre plattor och på dem har jag ställt några krukor med växter som jag hoppas ska växa till sig ordentligt.

Det första jag gjorde  var en sorts koniska figurer. De kan bli allt möjligt. Granar, spiraler, som jag också kan smycka trädgården med, tomtar, fårskallar eller andra figurer.

Den här figuren har jag blivit riktigt god vän med. Det är nog lite "bara jag" i den

Om spjutet är en grundform i lerverkstaden så är klotet en annan. Dreja skulle man ju kunna göra men här gör vi klot medelst tummen. Vill man inte göra krukor kan man stoppa klotet fullt med tidningspapper innan man försluter det.

Och arbetar vidare och får till en fånig fågel som visst tror den kan kaxa till sig. Får väl se hur det blir med det.

Förra gången provade jag på att göra en människa. Det handlar väl mest om proportioner.

Det var någon, jag vet inte vem, som sa:
Sikta mot stjärnotna. Ni kanske inte når dem, men ni kommer i alla fall inte att stå där med händerna fulla av lera.
OK visst vill jag sikta högt men just nu vill jag ha händerna fulla av lera.