Miljöombyte

Redan februari. Det känns inte som det var så länge sedan jag satt och skrev om den förestående julen. Det här med tid och hur den upplevs är ett kapitel för sig. Det känns som det var nyss men minnet är lite kortare så jag ville kolla vad jag skrev och hade för bilder. Och då; hoppsan!!! Fingrarna var visst lika snabba som tiden. Fort gick det och inte hann jag se vad jag gjorde. Men inlägget försvann, precis som tiden gör.



Men kvitt samma, julen kom och vi firade. Det är riktiga högtidsstunder när vi kan komma och vara tillsammans allihop.

Extra roligt var det i år att vi firade nyår med både syster och svägerska.
Kvällen avslutades med ett rejält fyrverkeri. Hela Algutsboda lystes upp, smällarna och kyrkklockorna förkunnade verkligen att nu är det 2019.

Feststämningen klingade av och gästerna lämnade oss.

Och vi inordnar oss snabbt i vardagslunken.
Julen ska packas ner.
De vanliga sakerna ska fram.
Resterna ska förbrukas.
Den nya almanackan ska börja användas.
Nya projekt planeras.
Allt är som vanligt igen! Nästan i alla fall.





Årets första snögubbe hälsade mig just när jag parkerade vid affären. Först såg jag bara en snögubbe, men när jag tittade mer noga kan man se olika miner. Jag kan se hur han ler i mjugg för han har en hemlighet, något trevligt att komma med.







Snön har vräkt ner i flera dagar. Käre maken har fått skotta och skotta och skotta. Jo då, en liten bit har jag också gjort, men mest har jag sett till att det blivit "gofika" och nyttig och närande mat så han orkat fortsätta.



Vi är lite dåliga, käre maken och jag på att göra miljöombyten. Vi är typiska bekväma och hemkära personer. Det finns ju så mycket roligt att göra så det är svårt att hinna tänka på att åka iväg också.


Men nu skulle det verkligen bli av. Vi bestämde oss att fira födelsedag och roa oss kungligt i huvudstaden. (Det går ju inte att smita undan när vi blivit bjudna och inbokade på hotell)

Väl framme och incheckade öppnar vi dörren till ett lyxigt boende. Och på bordet står en flaska vin och tillhörande choklad som välkomnar oss. TACK och tack igen.
Efter att ha njutit ett glas och en pralin var det dags att gå ut och hitta någonstans att äta. Klart vi hittade, men vi virrade runt ett bra tag först.

När vi ätit oss mätta och promenerat runt på hala trottoarer kom vi så småningom tillbaka till hotellet. Oj då, vi hade blivit nattade, gardinerna fördragna, sängöverkastet undanvikt, täcket uppvikt och tofflorna  på plats vid sängkanten.


Det blev en god natts sömn.



Så randades min födelsedag. Jag hade redan valt vad jag helst ville göra den här dagen. Nationalmuseum stod högst på listan. De flesta gånger vi kommer till Stockholm så blir det ett besök där. Eftersom det länge varit stängt för reparationer var det extra spännande tyckte jag. Det här besöket kommer jag nog inte att glömma i första taget.



Full av förväntan kommer vi in och ska gå ner till garderoben. Det är mycket folk och ganska dunkelt där nere. Jag håller naturligtvis i ledstången och när den slutar kliver jag rakt ut (på golvet trodde jag) men det var två trappsteg till. Det blev platt fall framåt. Mitt rop påkallade hjälp från kära maken och några gentlemän som också försäkrade sig om att jag var helt OK och inte behövde ambulans. Inget brutet, bara ont och knappast ens ett blåmärke på smalbenet som slog i trappstegen som jag missade.

Därefter avnjöt jag alla sevärdheter. Och den jag gillar mest!!!

Vi hann med Ostasiatiska museet också innan det var dags att gå tillbaka till hotellet och göra oss klara för födelsedagsmiddag.









Det blev en rask och riktigt hal promenad i gamla stan. Men vi halkade in och fick vår middag. Måste bara visa desserten. Tre sorters choklad staplade på varandra. (Men visst ser det ut som en njure på toppen?)













Utsikten duger gott till frukost.










Hemresedag, men först ett besök på Fotografiska. Det blev fina och minnesvärda timmar med Kirsty Mitchells utställning Wonderland , liksom också utställningen med Stockholmsbilderna.







Innan vi lämnade huvudstaden åt vi också lunch på Fotografiska. En upplevelse. Vi fick bord precis vid panoramafönstret. Det och den goda maten gjorde att jag hade svårt att slita mig därifrån.








Hem åkte vi med bagaget fullt av nya fina minnen. Men mest av allt har jag med mig Dag Hammarskjölds ord som introducerade fotoutställningen om Stockholm:
"Du återvänder aldrig. En annan man finner en annan stad".

Det är så lätt att tro att vi är uppmärksam på det vi ser. Ändå är det inte lätt att märka hur omgivningen och vi själva ständigt ändras. Det ger mig riktig lust att gå ut med kameran och försöka fånga nya förändringar i min närhet.
Kanske är det just de där ständiga nästa omärkbara förändringarna som gör att kyrkan här i byn så ofta hamnar på mina foton.