Den längsta dagen

De fantastiska dagarna mellan hägg och syren är förbi. Efter dem inleddes den hektiska perioden som leder fram till just "den längsta dagen".
Otroligt så bråttom allt har. Flugsnapparen kom, inspekterade sin holk i en av våra björkar, fann den helt OK så han började kvittra. Och naturligtvis blev det mycket trafik till och från holken. Härom dagen såg jag fem yrhättor fara mellan björken och äppelträdet i riktiga flygövningar. Nu har de stora börjat om med att flyga till och från holken i störa brådska. Men i alla fall en liten vilsekommen unge (de andra verkar ha dragit vidare) flyger runt och utforskar omgivningarna. Ganska oblyg och riktigt sällskaplig.




Kolla in humlan! Som den jobbar och står i. Fullastad och står på huvudet rakt in i arbetet.

Om jag nu likt skomakaren kopplade av och njöt av tiden mellan hägg och syren så har perioden fram till årets längsta dag varit fylld av allehanda "sysselsättningar", att kalla dem arbete är väl att ta i när man har förmånen att vara pensionär. Fast ibland kan jag höra en arbetskamrat från förr i tiden, som när det körde ihop sig, ofta sa: "Är det viktigt eller bara bråttom?", då smilar jag och svarar i andanom: "Ingendera, bara så himla roligt".

När vi, kära maken och jag, flyttade hit till Algutsboda för (precis) sex år sedan var vi medvetna om att det fanns mycket att göra. En dag när jag röjde bland några buskar  fick jag se en liten ekplanta. Den hör definitivt inte hemma där den står, så först tänkte jag gräva upp den och plantera om den. 

Nu blev det inte så.


Till vänster en bit in i denna imponerande snöbollsbuske växer den

 Med lite god vilja syns den här. Nu är den nästan två meter.

 Medan snöbollarna släpper sina flingor ska jag försöka bestämma mig. Gallra busken eller ....

Viktigt eller bråttom? Jag har i alla fall haft en ljuvlig tid. Handelsträdgårdarna runt häromkring har jag besökt. Planterat har jag gjort. För att inte tala om hur mycket jag har rensat.
Ett projekt som nu känns helt färdigt och fungerar perfekt ska jag berätta om vid ett annat tillfälle. Men jag gillar denna "nyvunna lekstuga" jättemycket

 Den längsta dagen. Det är inte Ryans roman om landstigningen i Normandie jag tänker på utan självklart är det sommarsolståndet jag åsyftar. Ljusets segertåg skulle det också kunna kallas.









Somliga kommenterar den här dagen på ett trist sätt genom att säga att nu vänder det. Det tycker inte jag. Vi är framme vid en ny period, en plattform där ljus och värme flödar över oss.









Ja, det har varit en ganska hektisk period för att komma hit. Naturen har verkligen kämpat på för att bjuda oss det bästa den förmår.












 Varje dag har något nytt bjudits att se, höra eller dofta.

Och varje dag, då jag rört mig i trädgården eller den "riktiga" naturen, har jag kunnat se tecken eller löften om ännu fler upplevelser.











Visst bjuder den på mångfald min pionrabatt! Jag kommer nog aldrig att tröttna att se på dem. Lika men så olika.

Nu är det dags att luta sig tillbaka, titta och njuta av allt som växer och frodas.

Och idag, den längsta dagen sitter jag här och väntar på skymningen.

Så tacksam för den möjlighet jag fått 

att höra och att se 

hur allting lever upp på nytt vart år. 

Och för alla vänner som förstått 

att locka mig att le 

och glömma bort att vintern varit lång.