Glädjefnatt

Idag står det KÖTTBULLAR på min kalender. Det hör inte till vanligheterna att jag skriver om matlagning. Men lite blir det nu. Köttbullar gör jag till jul. Övrig tid på året får det bli färsbiffar. Det är ju ganska enahanda att stå och trilla de små köttbullarna. Stekandet tar också tid och då står man bara där och skakar lite på pannan.
Det är alltså nästan ett år sen sist. Det var det jag började tänka på när jag stod här och trillade köttbullar idag.
Då var det i början av december. Jag hade tillbringat en eftermiddag på sjukhuset hos kära maken som låg som en väl urvriden trasa i sängen (förlåt, men det var så illa ställt med honom).
Då tyckte jag det knappt var lönt att steka köttbullar.
Då blev nog färsen extra saltad av tårar.

Sen dess har det gått ett helt år på några dagar när. Men genom huvudet far gamla bilder. Vissa av dem är rena skräckmonstren, fast ja, lite ofarligare då jag nu vet att det trots allt gick bra. "spöket" fick ett namn

När man vet vad man har att såss mot är det lite lättare att våga ta striden. Dessutom var det fantastiska människor i vår sjukvård som ansträngde sig till det yttersta.

Här stod jag nu och skakade stekpannan och mindes hur grymt det var att stå vid sidan om och se hur kära maken sakta men säkert bröts ner av de gifter som skulle (kanske) göra honom frisk.

Men det har ju gått bra. Lite svårt var det att ta till sig även det från början.

Och sakta men säkert återvänder krafterna, tilltron och glädjen.

Nya köttbullar i stekpannan. Samtidigt hörs ljuden av kära makens arbete med våra husliga projekt. Det bubblar som sockerdricka i kroppen. Vi går mot en frisk jul.

Det är så man kan få glädjefnatt!!

Skåpmat

Gammal skåpmat, sparade rester eller ingenting nytt. Det kan jämföras med känslan som kryper på när dagarna går och den ena tycks lik den andra.
Nu har kära maken jobbat med trappan till övervåningen och hallen där uppe i ett par veckor. (Det blev ju stopp då vi väntade på försäkringsbolaget) Medan sådana här jobb pågår i vårt hus gör jag ju också ett och annat, mest plockar och städar. Och naturligtvis ser till att det finns god och näringsriktig mat på bordet med jämna mellanrum.
Därför handlar min lilla krönika mest som skåpmat - sparade rester och ingenting nytt.

I mitt skafferi finns en massa mjöl som bara står. Bakning som vardagsinslag kom av sig då det stod klart att kära maken är glutenintolerant.
Men jag kan ju äta bröd enligt gamla recept. Det här ska jäsa över natten och gräddas i järngryta. Luftigt och med seg skorpa. Hade nästan glömt hur gott det var. Ska nog testa att baka det med glutenfritt mjöl också.





En kväll i veckan kom vi plötsligt på, kära maken och jag, att det var årsdagen av vår förlovning som skedde för MÅNGA år sedan. Det blev till att kolla vad som fanns i skåpen och göra något av det.
Vad som hände med delar av verket är en väl förborgad hemlighet oss makar emellan.








Det här är gammalt fogskum som kära maken fått offra och forma till en krans.

Det blev en bra stomme som jag vevade tygremsor runt.
Därefter tömde jag mina skåp på ett och annat. Honung och jordnötssmör var kletigt nog att smeta in kransen med och sedan på med allsköns frö, gryn och och flingor som ändå inte kan användas.

Det tog bara några minuter för de små fåglarna att komma på vad det var. Av trafiken runt och på kransen kan jag förstå att det var god skåpmat de fick.

På min planeringskalender har jag haft uppgift att plocka ris och göra dörrkrans. Det blev enris och olvon.

I helgen som var flyttade ett tomtepar in hos oss, med småbarn och katt. De passar utmärkt i soffhörnet. Jag har sett min svägerska sticka tomtar under ett antal år. Ofta har hon skänkt dem till vänner eller lotterier. De här är lite större än de jag tidigare sett. Men oj vad jag gillar dem. Här sitter de nu och ger stämning för alla julsysslor som skla göras.

För ute finns ju inte mycket som påminner om att det bara är några veckor kvar.De enda snöflingor som finns är av typen sommarblommor (kan det också kallas skåpmat?)

Det är många som har pratat hur solfattigt och vått det har varit hittills i november. Men "minns i november den ljuva september".

När jag var ute och plockade riset häromdagen tog jag den här bilden och tänkte att till och med naturen minns september med nostalgiska tårar.

Det drar med sig

I drygt tre år nu har vi till och från suttit framför TV´n i "trapphallen" och sneglat på de grymma väggarna. Gammaldags byxrosa är milt jämfört med det som målades upp av den förra ägaren. Visst, vi har haft en mängd goda idéer om hur det ska se ut i stället. Ett par gånger har vi haft tapetböcker hemma för att välja, men vi har inte lyckats hitta något som svarat mot vad vi tänkt oss. (Jag misstänker att den rysliga färgen satt stopp för vår förmåga att se alternativen.) Ett tag var vi inne på att bara måla över allt i en ny färg, men vilken??? Så där har vi alltså hållit på.
Men för en vecka sen fick vi "en spark i baken" och då gick det fort. På skoj hade jag fyllt i en ansökan om att vara testpilot för tapeter från Rusta. Och jag blev en av de utvalda. Då fanns det ingen tid att vela längre. Tapetvalet var ganska enkelt då det inte fanns så många möjliga alternativ.
Nu är det ju inte så i vår värld att det bara är att klabba upp nya tapeter.
Underarbetet är viktigt (kanske till och med viktigast för att resultatet ska bli riktigt bra).
Börja med att riva loss det som sitter löst. Stora sjok med tre lager plus den påmålade färgen satt lösa bitvis. Det fick bli att skrapa helt rent.

 När allt var borta Kunde vi konstatera att det fanns en mörk fläck. Fukt? Mögel?

Det blev till att ringa försäkringsbolaget. (Vi har det där bolaget som enligt reklamen kommer redan på eftermiddagen. Och det gjorde de, på den nionde dagen.)
Medan vi väntade fick väggarna en strykning med grundfärg i hopp om att tapeterna sedan ska fästa bättre än på den råa betongen. Trappräcket skruvades bort och har blivit rengjort och lackat.


Hållarna till räcket såg lite hemliga ut först när de var nertagna. Men efter behandling med
1. bakpulverblötläggning
2. kokta med maskindiskmedel
3. putsade med zvinto
4. fått ligga i en lösning av ättika och diskmedel
5. putsade med universalmedel
                                                så ser de nu riktigt fina ut.










Sen var det mera vänta och vänta....

Lika bra att börja i ena hörnet.


Nu har vi till slut haft besök av en expert. Det är inte fukt i alla fall. Fläcken är övermålad enligt konstens alla regler och i morgon fortsätter tapetseringen.



Sen kommer det som alltid kommer när ett projekt avslutas; städa.

 Nu närmar vi oss mitten av november. Då brukar trädgården vara inhöstad och bara vänta på snötäcket. Så inte i år. Det grönskar för fullt och pelargonerna knoppas. Inte kan man lägga all dena fägring i komposten för att ge plats för vintersmyckningen. Nej den får väl vänta.

Lite knepigt är det att titta på blommorna och samtidigt börja rota efter julplaneringskalendern.

För hur det än är ska planeringen göras och förberedelserna börja som alltid den femtonde november.