Så har det hänt igen!!

Vintern har varit lång. Mycket snö har skottats och stora högar har det blivit. Fram mot påsk kändes det som om det gott kunde få vara nog. Några dagar efter påsk hade jag förmånen att få ha en riktig solstråle på besök. Han jobbade både med kvast, skyffel och leende för att hjälpa mig bli av med en och annan driva.

När käre maken och jag lämnade honom tillbaka till sina föräldrar hände en sak som jag tycker illustrerar bra hur det är att vänta och längta efter vår. Grabben skulle åka på karateträning och jag följde med för att titta. Det var mycket spring och hopp. På väg hem sen skulle jag visa att jag också kan ta hoppsteg. Tog fart och skulle göra ett hopp. Men kroppen hade mer fart än skorna som verkade stå fast på golvet. Oj, vilket plask jag gjorde. Grabben och hans mamma blev lite skraja men jag kom upp nästan lika fort som jag fallit. (Värst av allt; vurpan räckte inte ens till ett blåmärke.) Men så är det, önskan och ambitioner kommer snabbare, än i alla fall jag, kan få dem genomförda.


Men snön smälte och blåste bort och skönt var det. Men konstigt bara någon vecka senare jublade jag när jag såg nya vita drivor.

Troligen finns det många fler än jag som varje år när de första vårtecknen dyker upp lovar sig att verkligen ta vara på varje dag och njuta av denna fantastiska tid.

När tussilago och vitsippor breder ut sig i all sin prakt i dikeskanter och skogsbackar känns det i hela kroppen att nu kommer lust och energi tillbaka efter vinterns viloperiod.









Det är dags att gå runt på tomten och se vad som kommer upp ur marken och vad som tagit skada av vintern.
Det första jag kunde konstatera var att jag haft hungriga gäster i vintermörkret.
De flesta tulpaner som stuckit upp ur marken runt fruktträden var väl betade.


Bättre verkade det ha gått för lökarna som skyddats av snövallarna runt infarten och snödrivorna runt altanen.


Våren är tid för önskningar och planering. Kära maken och jag har suttit och gjort upp stora planer för aktiviteter till sommaren. Prospekt beställdes, tänkta resrutter kollades, vi letade pensionat och så började titta snett på varandra. Till slut klämde vi fram vårt dilemma. Inte ville vi egentligen åka hemifrån nu eller senare i sommar när det finns så mycket roligt att göra, se på och njuta av runt huset.

Till hösten kanske.....


Det vi ska ta itu med först är vår infart. När vi flyttade hit bestod infarten av två rader spillbitar av granit med gräs runt. De vinglade både uppåt och nedåt och var obekvämt både att köra på liksom ruskiga att gå på. Snöskottning ska vi inte tala om. För ett par år sedan tog vi bort granitbitarna och grävde bort gräset och fick en hyfsad grusinfart. Men nu vill vi göra om den ordentligt. Vi väntar med spänning på grävare. Därefter ska det bli fina raka rabattkanter. Jag ser fram mot att rensa och plantera nytt.



Det händer något nytt varje dag under denna fantastiska årstid. Häromdagen när vi satt framför garaget och njöt av sol och förmiddagskaffe hörde vi årets första gök.

Flugsnapparna har kommit och valt ut en av våra fågelholkar. De andra bebos av ett ettrigt blåmespar och talgoxar.

Och trädgårdssångaren "skäller" på oss när vi sätter oss på altanen med kvällskaffet; "och-där-sitter-ni-och-dricker-kaffe-och-jag-får-ingenting"



Årets tyngsta jobb är också avklarat. Ja, det är förstås kära maken som stått för det. Men jag har försökt serva med fika och en och annan kaka som belöning. Det jag menar är komposten. Två varmkomposter och tre nätkomposter ska ösas ur, sållas och sorteras till jordhögen eller åter för vidare kompostering.



Men nu är det gjort och jag har jord till alla sommarens planteringar.


Nu kan man ju nästan tro att jag bara bökar runt i min trädgård. Ja, nästan sant är det men inte riktigt.



Nästa vecka ska jag hjälpa till i hembygdsföreningen. Strax före terminsslut bjuds eleverna i årskurserna 4 - 6 in till aktiviteter. Det är kyrkan och hembygdsgården som står i focus. Min del blir att låta alla eleverna få veta mer om och prova på att väva. Jag har förberett en mattväv och tänker att det ska bli ett sommartema.

Nu susar aspens runda blad när vinden drar förbi, och ljus och skir är grönskan som ett flor. Jag sitter här och blir så glad för sommarns första bi, för fjäril och för fåglars sång. Tack för den möjlighet jag fått att höra och att se hur allting lever upp på nytt vart år.