Snabbvisit

I förra veckan fick kära maken och jag frågan om vi ville följa med en släkting och titta på ett hus. Visst är det trevligt att bli tillfrågad. Dessutom är det alltid roligt att göra en utflykt. Och den här gången skulle det dessutom bli till mina gamla hemtrakter.
Vi laddade upp och åkte iväg. Vid Linköping svängde vi av och körde ut mot Bergs slussar. Där svängde vi in på en väg som vi för 50 år sedan körde nästan varje vecka.

Jag hade lärarvikariat ute på slätten. På fredagarna kom käre maken (då min stora förälskelse) på besök, och när lördagens undervisning var klar åket vi hem till mamma och blev bjudna på lördagsmiddag. Hon var helt fantastisk, min mamma, Inte nog med att vi fick god middag på lördagen. Hon visste hur lite jag då kunde om matlagning så hon skickade med, när vi åkte tillbaka, så vi fick mat på på söndagen också.

Nej, vi kände inte igen oss på vägen mot Vånga. Ett och annat namn utmed vägen klingade bekant. Nog begrep vi att mycket måste ha hänt på så här lång tid. Vi visste ju att vi åkt vägen så många gånger men det kändes inte som ett déjà vu. Inte förrän vi körde backen ner mot byn kom känsla. Här har vi åkt och pratat, pratat, pratat. 

Efter att varit på husvisning körde vi vidare mot Skärblacka. Käre maken körde och jag snurrade runt och pekade och berättade. (Han hade säkert hört allt flera gånger tidigare)

När vi kom in i samhället sa jag STOPP. 

På den här vägen kommer man fram till huset där jag växte upp. Men det var inte den bilden som kom för mig. Minnet som blixtrade fram var från ett sommarlov under min gymnasietid. Jag hade ett sommarjobb på bruket som jag trivdes med. Just på den här vägen, en sommardag,  pratade jag med en man lite äldre än jag. Inte minns jag så mycket av samtalet, bara en fråga/påstående som han ställde: Varför ska du ta studenten, du ska ju ändå bara bli gift.


Nu ville jag åka runt och titta på några ställen
som på olika sätt betydde mycket på den tid det begav sig.
I det här huset hade vi scouterna. I källarplanet. En trappa upp bodde fru L som ofta kom och påpekade att vi var högljudda. Må väl så vara. Jag och två till hade hand om "vargungarna". Oh, så roligt det var att blanda lek och allvar, trams och kunskap. Undrar om det finns någon numera vuxen vargunge som har minnen från den tiden.

Då var det järnvägsstation. Varje morgon gick tåget 07.12 till Finspång där jag gick realskola och gymnasium. Ordentlig och skötsam som jag var har jag inga bus att berätta om. Det var läxläsning och prat och fniss med kompisar.

Undrar var biblioteket finns nu? Hittade det inte under vår snabbvisit. Då, först i kommunalhuset och senare på Sågvägen(?) var jag en trogen besökare. Lilly Larsson som skötte biblioteket hade ibland åsikter om mina lån, men jag framhärdade.



Men Centrumplanen, eller vad det kan heta, hittade jag.

Inte träffade jag på någon gammal bekant här heller. Inte på något ställe jag stannade till var det någon ute. Kanske lika bra, hade nog inte känt igen dem. Jag skulle väl letat efter personer i 20-års-åldern för det är ju så jag minns dem alla.

Jag hittade till "min frissa" också. Hon hjälpte mig med många frisyrer. Byta frisyr var viktigt. Det gällde ju att prova på och förhoppningsvis hitta fram till det som skulle bli favorit.

Hur gick det då? Det blir inget köp av det hus vi kollade in.

Inte blev jag gift heller. Efter noga övervägande beslutade vi oss för, kära maken och jag, att ingå äktenskap. Ömsesidigt och aktivt. Halvar Sköld som vigde oss hade också förstått att vår pakt byggde  på jämlikhet.

Efter en sådan här resa, där nutid möter dåtid, med alla känslor som väcks är det skönt att få sticka hemåt igen.

Ensam hemma

Just nu är jag ensam hemma några dagar. Känner mig lite vilsen när jag får sitta själv och ta mitt förmiddagsfika. Till och med kaffet signalerar att det är någon som saknas.


Det är i alla fall skönt att sitta en stund i solen och fundera.
Då slog mig tanken; tidigt på året, innan vintern tagit slut börjar jag och de flesta andra leta efter vårtecken. Varje liten aning om vår noteras, fotograferas och refereras till alla som vill (eller inte vill) höra på.
Även om solen värmer just nu har jag flera gånger under senaste veckan konstaterat att sommaren inte har någon större chans längre hur den än försöker med hjälp av varma strömmar söderifrån.
Kanske borde jag ge mig ut och leta efter hösttecken.


Det får bli en liten runda. Det första jag hittar när jag viker av in i skogen är blåbär, stora och fina. Inte var de så här fina när det var blåbärssäsong. Jag plockade en rejäl näve och stoppade i munnen - jättegoda. Varken hårda, vattniga eller smaklösa.

Blåbär hör sommaren till, men en bukett höstblommor ska nog gå att plocka ihop. Egentligen är det väl bara olvonkvisten som är riktigt höstig. Det andra är blommor som är inne på sin andra blomning.

 Björkens gula löv som virvlar omkring är till viss del resultat av sommarens torka tror jag. Till slut hittar jag i alla fall en gren med vackra höstlöv i den för övrigt gröna växtligheten.

Den är vacker när den visar sig; hösten.

Inte blev det mycket till hösttecken på den promenaden inte. Det var vad jag tänkte tills jag fick en obehaglig känsla av att det var något innanför tröjan, på ryggen, nej i nacken, eller på halsen och det kröp liksom runt hela kroppen och i håret. Och jag kliade, slog och försökte nypa fast det som kilade runt på mig.

Fick den allt till slut. Men nu vet jag att det är höst för de här odjuren angriper mig alltid så fort det är höst i skogen.

Det är över nu

Både almanacka och det som syns utanför indikerar att det är över. Valet och sommaren är avklarade.

Men upplevelsen är en annan. I media skrivs och pratas om vem som ska ta över. Alla är lika övertygade om att just de vann valet, var störst och har rätt till makten och ska bestämma över alla andra, som ju verkligen borde visa respekt och ödmjukhet.
Lite lugnare är övergången från sommar till höst. Men visst är det en kamp även på den fronten. Löven faller men gräset växer så det knakar. Temperaturen svänger. Inte är det läge att sitta ute på kvällarna längre. Men dagarna bjuder solsken, värme och lockar ut mig i trädgården och på promenader i skogen.


Det är dags att skörda våra odlingar. Tomater, paprika och gurka som odlades i växthuset är uppätna nu. Men det var fint att ha eget hela sommaren. Squashlandet har svärmat över, men nu är det sista avplockat och blir till kakor och röror. Det finns som tur är ännu lite plats i frysen. Tänker med glädje att det blir gott att ta fram när snö och vinter kommer och längtan efter nästa sommar gör sig påmind.

Alldeles utanför vårt staket finns ett hallonland. När vi flyttade hit fick vi veta mycket om det, vilka som planterat och hur det nu var en allmän tillgång i byn, där man kan plocka hallon (men bara till att äta, inte frysa, sylta och safta) OK, så bra, jag tycker om hallon!
Men vi hade inte bott här länge när jag upptäckte att bortre änden av landet bestod av vinbärsbuskar. Buskiga, riktigt buskiga och mycket svåra att hitta bär på.
Jag upptäckte också att de flesta hallon som plockades var de som växte i topparna på plantorna. Jag hade lite svårt att se det som höll på att förfaras i botten av landet, så det blev några liter som hamnade in i min frys till vår glädje längre fram.
Några höstar skötte och ansade en god granne bland plantorna så de gav goda skördar nästkommande sommar. Men nu finns han inte kvar längre och förra hösten hände inget. (Vilket hie som somliga smålänningar säger.)
Så nu bestämde vi oss, kära maken och jag, för att göra något åt hiet.

Gissa om jag är glad åt min kompostkvarn!!!!!

10 timmar
1 kompostkvarn, sekatörer och grensax
2 man
16 skottkärror senare ser resultatet ut så här. Nu är det bara att lägga sig på knä och försöka rensa bort så mycket gräs som möjligt.

Och hoppas på en god skörd nästa sommar!!

Men nu har jag rast, vila. Sitter och tittar på foton. Och blicken dras uppåt väggen. Solen skickar en spegling. Tror nog jag vet vad som reflekterar men jag föredrar att låta fantasin få fritt spelutrymme.

En himmelsk sommar

Varmt och soligt, kan det bli bättre? Det här är och har varit en sommar som jag ska leva länge på. Men i ärlighetens namn är det för tidigt att summera sommaren ännu. Hela september är kvar och kan bjuda på fantastiska dagar.




Men hittills...
Jag kan inte minnas att jag någon sommar förut så ofta låtit blicken leta sig uppåt mot himlen. Dag efter dag, ja till och med vecka efter vecka, solsken från en klarblå himmel. Bara ibland och korta stunder en liten molntuss som snabbt löstes upp.






Allt medan tussarna svävade fram över den blå himlen och och solen gassade handlade kollen uppåt om att avgöra var jag skulle finna skugga. Men nu var det inte så att jag bara jagade skugga. Det finns en hel del att göra i en trädgård även när det är torrt och hett.

Efter ett tag var det inte bara soligt och vackert väder. Det blev torka. Bevattningsförbud. och sedan eldningsförbud. Vattenkannor var tillåtna. Tyvärr hjälpte det inte överallt. De flesta krukorna klarade sig hyfsat liksom det som växte i växthuset men rabatterna blev bara mer och mer ledsna och gräsmatten gick från grön till gul till brun.




Av erfarenhet vet jag att gräset kommer igen och på handelsträdgården kan man köpa billigt så här långt in på säsongen.
Vi lämnade torkan, kära maken och jag, för ett tag. Besök hos släkten är alltid trevligt. Förutom all god mat och utflykter hann jag med att ta ett par simturer i havet (men det är väl närmast en skärgårdsvik, härligt var det i alla fall.)

Hem igen och kolla himlen. Jag tror inte jag har varit ensam om att titta uppåt i sommar. Flödena på de sociala medier jag frekventerar likväl som vänner och bekanta har nog rapporterat varje regndroppe som kommit.









Så gick juli mot sitt slut och jag förberedde en fantastisk vecka. Städa, baka och laga mat. Först kom barnen, Sonen( som varit och bestigit Elbrus hade fantastiska berättelser och bilder) skulle vara några dagar hos oss innan han fortsatte sin resa hem till sig.




Nu blev inte han det enda amerikabesöket denna vecka. Min kusin och hennes son kom också. Det var verkligen fantastiskt att ses. Det var många år sen sist. Vad kunde då passa bättre än att försöka få hit så många kusiner/sysslingar som möjligt.
Släktkalas i dagarna tre.
Solen sken i kapp med oss alla som pratade skrattade och trivdes tillsammans.





Ljumma kvällar, vackra solnedgångar.
Så mycket att minnas.








En liten bit in i augusti, fortfarande bara sol och inget regn.
Men nya trevliga besök. eftersom jag inte har några egna barnbarn brukar jag låna två killar. De kom med sina föräldrar.
Härliga bad och allsköns trevligheter tillsammans.
Och tro det eller ej, men sista kvällen de var här såg vi blixtar och hörde muller!!!!





Ett par dagar senare kom det. En rejäl skur och sedan regnbåge och solsken igen.











Nu tyckte vi allt, kära maken och jag, att vi skulle göra en helt egen utflykt. Vi bokade en dagstur till Gotland. (Fniss, vi blev lovade regn den dagen) Lite blev det men vi fick en fantastisk dag i Visby.







För att prata väder, nu är det växlande. Det kommer en skur nu och då. Till nytta och glädje. Gräsmattan börjar grönska igen och i mina krukor och rabatter växer det igen.
Och här sitter jag nu och tittar upp på himlen. Visst är det en leende spegling av solen som skickar sin hälsning.

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön, 

det är ljus över stränder och näs 

och omkring mig står den härliga skogen grön 

bakom ängarnas gungande gräs. 

(ur strövtåg i hembygden)

I sommarvärmen

Vår och försommar i all ära. Det är då jag är full av förväntningar på sommaren och njuter av allt som är på gång och som jag vet ska komma. Samtidigt sitter en liten "Jante" på axeln och viskar: "Det vänder vid midsommar". Vad är det som vänder? Allt blir ju bara bättre och bättre. Mer värme, mer ljus sent in på kvällen, mer att se och uppleva i naturen, fåglar, fjärilar blomsterprakt. Jag får allt ligga i för att hinna med.

Lite extremt är det allt i sommar. Sedan i april har vi hittills bara fått 4 mm regn. Det medför att mycket torkar bort, men det finns som tur är mer och nytt att köpa i handelsträdgårdarna. Jag har fått fylla på några gånger redan.
Så kom det bevattningsförbud. Men vattna med kanna får man. Oj det blir många kannor varje dag i alla fall. Jag vill ju ändå försöka hålla liv i blommorna och samtidigt får mina armmuskler jobba.

 När projektet med vår infart var klart var det meningen att vi skulle ta det lugnt och njuta av sommaren. Promenera, cykla och ha det skönt i största allmänhet.
Vi är ju aldrig särskilt långt från varandra, kära maken och jag, men vi hålls ofta med olika saker. Han är ju lite mera för att göra handfasta och tyngre saker medan jag pillar och plockar.
Men nu skulle vi göra saker på samma gång tillsammans.











Eftersom vi låtit renovera och serva våra cyklar i vår skulle det passa bra med en tur. Rutten bestämdes och vi gav oss iväg.














Vinbär och hallon har mognat i mängder hos oss, men hur det ser ut i blåbärsskogen gick vi för att kolla.

 En längre utflykt blev det till vackra Korrö, med besök i hantverksboden. Naturligtvis blev det några inköp....













och sedan en selfie utanför kvarnen innan vi for vidare.





Det finns ju så mycket att se på, hälften vore nog och det är för mycket det också. Nåväl, vi hamnade i ett porslinsmuseum. OJ, vi gick runt och tittade i gott och väl en timma. Och mannen som samlat ihop och gjort museet gick med och berättade. Somligt var vackert, annat hade en spännande historia och somligt var bara så bekant och nostalgiskt.

Härom morgonen när vi som vanligt satt utanför garaget och njöt av vårt morgonkaffe i solskenet tittade jag på kära maken och sa lite försynt att jag skulle nog vilja städa ordentligt i matkällaren och få golvet målat, för jag vill så gärna lägga på en matta därinne.
Hoppsan!!! Golvet och taket målat, alla innerväggar isolerade och vävsatta, Några hyllor målade och några nya. Fint som en salong!! (Man vet aldrig vad det drar med sig när man säger städa.)

Men trots att vi verkligen har trivts med att våra små utflykter och småskaliga projekt har det hela tiden känts att något var fel.
Vill -men; kan -men; ska -men; .......
Med tanke på vad som varit kom en oro smygande. Tid på vårdcentralen och provtagning.







Den dagen skulle jag till hembygdsgården och vara visningsvärd. Men en snabb blick på klockan sa mig att jag kunde hinna baka en kaka av den nyskördade squashen. Sagt o gjort, precis när kaka var klar och jag skulle kila iväg ringer läkaren.
Akut resa till sjukhuset i Kalmar. Blodsockervärdet var rysligt högt, och vi fick klart för oss att så har han haft det en ganska lång tid.



Bra att veta vad det är. Det finns experter som kan diabetes, vi är ganska förståndiga om jag får säga det själv och att lära nytt är en utmaning.
Sommaren kan fortsätta glädja mig med sol, värme, dofter och färger. Ingen blomma är för liten för att kunna sprida glädje.

Solskenshistoria

Maj har skiftat över till juni. Vilken vecka det blev!! Så mycket solsken, värme och färgprakt.

Det har aldrig varit svårt för mig att häda ut värme, men nu börjar jag ha liiiiite svårt att klara alla timmar i solen. Skuggsidan, parasollet och några andra platser har hjälp mig att ändå kunna njuta av årstiden.

Vi har konstaterat kära maken och jag att det är helt acceptabelt och riktigt skönt att bara vara. Projekt och måsten försvinner inte så man kan ta itu med dem sen....

Så skönt jag har det med mitt korsord, och så kommer det en liten vindpust också. Tro det eller ej men nog hörde jag gesällvisan susa i örat.

Måndag gör jag ingenting
(Men det blev ett par hinkar ogräs borttagna från grönsakslandet.)
Tisdag ser jag mig omkring

(En rysligt massa kvistar och grenar väntar på att tas omhand - kompostkvarnen är en bra och användbar maskin)

Och när jag ändå är i komposthörnet måste jag tillstå att det är en hörna av vår trädgård som jag är speciellt förtjust i. Vi är helt självförsörjande på ny jord och dessutom är kompostbehållarna riktigt vackra att titta på så här års.




Onsdag går jag ut och vankar
Men tro inte jag kommer så långt. Vi har haft hjälp att fixa infarten. Härligt hård mark och fin ljus grå färg. Jag blir lite barnslig när jag går utmed gången och inspekterar pionrabatten. Solen är så stark och det blir en tydlig skuggbild på gången. Jag kan bara inte låta bli.....





Torsdag sitter jag i tankar
Kom att tänka en torsdag för ett par veckor sedan. Jag medverkade i hembygdsgårdens dag för skolelever. Mitt tema var återvinning, mattrasor. Eleverna fick prova på att väva lite och att av mattrasor göra kollage.

Resultatet av dagen finns att beskåda i Trollagärdestugan. Och den fina mattan som vuxit fram genom barnens val av inslag sitter fortfarande i vävstolen. Jag hoppas att sommarens besökare i hembygdsparken slår sig ner vid väven och gör några inslag. Det kommer att bli en härlig pytt-i-panna-matta.

Fredag gör jag vad jag vill
(Och det var inte mycket det. Om nu inte korsord, läsning och stickning räknas.)


Lördag stundar helgen till
(Det tar på krafterna att sitta i solen och fundera hur helgen ska firas.)














Söndag blir den dag då jag får ta i lite då!

Kom på att det finns en vandringsled bara en bit från där vi bor som faktiskt för oss fortfarande var outforskad. Den skulle det bli. Vägen fram till startpunkten var vacker. Väl framme var det stavar och ryggsäck som gällde och så började 7 km promenaden.







Rakt in på en ganska lättgången stig med högt blåbärsris på sidorna. Pumpstavar fungerar inte i den typen av terräng. Sen blev det grenar och stenar, rötter och vingliga fötter, stockar i längder och myggor i mängder.
Vackra utsikter var det både här och där.









Hela leden genom skogen var full med saker att beundra. Fjärilar, blommor, vackra träknotor och stenblock. Tyvärr blev det inte mycket fotograferande. Mygg som bets och rötter som satte krokben så fort jag inte såg mig för. Tänk om jag gått den här leden för 5 - 6 år sedan, det hade passat mig toppen då.
Nåväl!! Vi hittade en fin plats att fika på. Och strax därefter kom vi ut på lättgången skogsväg.

 Precis när vi kom åter till bilen såg jag att det på kartan var utmärkt en utsiktsplats några meter bort. Konstaterar att det är som vanligt; bästa platsen hittar man när fikakorgen är tom och det är dags att åka hem.