Skottårsdag

Det har hänt att jag tagit fel på dag och datum och på så vis hamnat före och fått tid över. Men nu kom en planerad extra dag. Den kallas skottårsdag och kan ses som en dag utöver det vanliga. Jag kan väl så här direkt säga att det idag har blivit en dag utöver det vanliga.

Men låt mig ta saker och ting i tur och ordning. Februari är en kort men intensiv månad. Förutom födelsedagar värda att notera; vänner, släkt och bekanta, är det syfestival. Ett jippo som vi njuter av syrran och jag. Mycket är lika år efter år men vi gillar att gå där och känna på garner och tyger. Ett och annat drar till sig våra blickar och vi blir lite småfåniga, som med de här tovade huvudbonaderna. Och ja, det slutade med att vi köpte oss var sin.

Februari är också månaden när mina blommor ska planteras om (åtminstone somliga av dem). Men innan jag börjar behöver jag lite extra motivation och belöning i förväg för allt jobb det innebär. I år fick det bli en saintpaulia. Den här är vit med en smal grön kontur på varje blomma. Jord är nu inköpt, krukor är framletade och tvättstugan är riggad för arbetet som jag tar lite i sänder.




Nu är det dags att erkänna att jag den här månaden lever lite på andras upplevelser. Varje morgon är det facebook och bloggar som ska läsas "för att få se hur det går". Sonen är just nu i Indien och deltar i vänners bröllop.

Det är en riktig upplevelseläsning. Sen blev jag lite extra glad när dottern påpekade att hon tyckte han är så lik mig där han står uppställd för fotografering.







Men mest är februari den månad då ljuset återvänder, de första tecknen på att våren är i antågande kommer. Snödropparna syns på långt håll, men andra tecken kräver mer av noggranna observationer. Men det är sprickor i jorden där tulpaner och andra växter försöker sig på att titta fram.











Med bara några få timmar kvar av februari måste jag få säga att den sista veckan har bjudit fantastiskt promenadväder. En del dagar har visserligen varit kyliga men sköna att vara ute i. Och vem kan låta bli att glädjas åt figurerna som tycks heja på när jag går vägen förbi.

I går tog vi en riktigt låg promenad i solskenet, kära maken och jag. På ett ställe ligger en riktig bjässe till ek som fälldes i en av höststormarna. Den ligger rakt över en stenmur och roten håller som synes fast en bumling till sten. Vi funderade på om den kommer att lossna och falla ner så småningom.

Det var igår det. Idag är det skottårsdag. Allt var precis som vilken dag som helst ända fram till förmiddagsfikat. Vi satt ute i solskenet och njöt.
Då kom ett samtal med sorgligt besked. Min "lillebror" är död. Ingen mer som säger "Det reder sig".

Det blev en sorgsen promenad i solskenet. Ögat drogs gång på gång till fällda träd med årsringar och ibland fantasifigurer i mönstret. Tankar och minnen om en snäll och omtänksam bror som inte är kvar längre.