Ensam hemma

Just nu är jag ensam hemma några dagar. Känner mig lite vilsen när jag får sitta själv och ta mitt förmiddagsfika. Till och med kaffet signalerar att det är någon som saknas.


Det är i alla fall skönt att sitta en stund i solen och fundera.
Då slog mig tanken; tidigt på året, innan vintern tagit slut börjar jag och de flesta andra leta efter vårtecken. Varje liten aning om vår noteras, fotograferas och refereras till alla som vill (eller inte vill) höra på.
Även om solen värmer just nu har jag flera gånger under senaste veckan konstaterat att sommaren inte har någon större chans längre hur den än försöker med hjälp av varma strömmar söderifrån.
Kanske borde jag ge mig ut och leta efter hösttecken.


Det får bli en liten runda. Det första jag hittar när jag viker av in i skogen är blåbär, stora och fina. Inte var de så här fina när det var blåbärssäsong. Jag plockade en rejäl näve och stoppade i munnen - jättegoda. Varken hårda, vattniga eller smaklösa.

Blåbär hör sommaren till, men en bukett höstblommor ska nog gå att plocka ihop. Egentligen är det väl bara olvonkvisten som är riktigt höstig. Det andra är blommor som är inne på sin andra blomning.

 Björkens gula löv som virvlar omkring är till viss del resultat av sommarens torka tror jag. Till slut hittar jag i alla fall en gren med vackra höstlöv i den för övrigt gröna växtligheten.

Den är vacker när den visar sig; hösten.

Inte blev det mycket till hösttecken på den promenaden inte. Det var vad jag tänkte tills jag fick en obehaglig känsla av att det var något innanför tröjan, på ryggen, nej i nacken, eller på halsen och det kröp liksom runt hela kroppen och i håret. Och jag kliade, slog och försökte nypa fast det som kilade runt på mig.

Fick den allt till slut. Men nu vet jag att det är höst för de här odjuren angriper mig alltid så fort det är höst i skogen.

Det är över nu

Både almanacka och det som syns utanför indikerar att det är över. Valet och sommaren är avklarade.

Men upplevelsen är en annan. I media skrivs och pratas om vem som ska ta över. Alla är lika övertygade om att just de vann valet, var störst och har rätt till makten och ska bestämma över alla andra, som ju verkligen borde visa respekt och ödmjukhet.
Lite lugnare är övergången från sommar till höst. Men visst är det en kamp även på den fronten. Löven faller men gräset växer så det knakar. Temperaturen svänger. Inte är det läge att sitta ute på kvällarna längre. Men dagarna bjuder solsken, värme och lockar ut mig i trädgården och på promenader i skogen.


Det är dags att skörda våra odlingar. Tomater, paprika och gurka som odlades i växthuset är uppätna nu. Men det var fint att ha eget hela sommaren. Squashlandet har svärmat över, men nu är det sista avplockat och blir till kakor och röror. Det finns som tur är ännu lite plats i frysen. Tänker med glädje att det blir gott att ta fram när snö och vinter kommer och längtan efter nästa sommar gör sig påmind.

Alldeles utanför vårt staket finns ett hallonland. När vi flyttade hit fick vi veta mycket om det, vilka som planterat och hur det nu var en allmän tillgång i byn, där man kan plocka hallon (men bara till att äta, inte frysa, sylta och safta) OK, så bra, jag tycker om hallon!
Men vi hade inte bott här länge när jag upptäckte att bortre änden av landet bestod av vinbärsbuskar. Buskiga, riktigt buskiga och mycket svåra att hitta bär på.
Jag upptäckte också att de flesta hallon som plockades var de som växte i topparna på plantorna. Jag hade lite svårt att se det som höll på att förfaras i botten av landet, så det blev några liter som hamnade in i min frys till vår glädje längre fram.
Några höstar skötte och ansade en god granne bland plantorna så de gav goda skördar nästkommande sommar. Men nu finns han inte kvar längre och förra hösten hände inget. (Vilket hie som somliga smålänningar säger.)
Så nu bestämde vi oss, kära maken och jag, för att göra något åt hiet.

Gissa om jag är glad åt min kompostkvarn!!!!!

10 timmar
1 kompostkvarn, sekatörer och grensax
2 man
16 skottkärror senare ser resultatet ut så här. Nu är det bara att lägga sig på knä och försöka rensa bort så mycket gräs som möjligt.

Och hoppas på en god skörd nästa sommar!!

Men nu har jag rast, vila. Sitter och tittar på foton. Och blicken dras uppåt väggen. Solen skickar en spegling. Tror nog jag vet vad som reflekterar men jag föredrar att låta fantasin få fritt spelutrymme.