Att ta en paus

En dörr på glänt.




Ja, så kan det kännas idag efter att ha varit med kära maken på återbesök på sjukhuset.
En vecka efter utskrivning visar de nya prov som tagits på förbättrade värden rakt över. Det handlar om de värden som indikerar att han återhämtar sig efter den tuffa behandling han genomgått.
Besked om behandlingens resultat kan vi inte få förrän om några månader då en ny scanning görs.

En paus för återhämtning är vad som förestår. Visst kan man se det som att en dörr står på glänt med förväntan om framtiden.

Så nu gäller det att använda pausen på bästa sätt.


En paus som jag tror att alla känner till, och mellan varven hänsyftar på är: Mellan hägg och syren.
Som jag har hört historien var det en skomakare som meddelade på sin verkstadsdörr att han var på semester mellan hägg och syren.
 I år tycks den tiden bli lite längre än förra året då de båda buskarna blommade samtidigt.
I går såg det ut så här i Algutsboda.

 Nog ska jag hinna ta en paus, hinna se vad som händer i naturen och få möjlighet att skjuta vardagsbekymren åt sidan.
Så på med gå-skorna, stoppa påse för eventuella murklor i fickan, ta kameran i handen och promenera ut. Det var vad jag gjorde häromdagen. Visserligen gick jag samma skogsväg som jag valt flera gånger förut. Men ändå kan jag väl påstå att den såg annorlunda ut och gav tankarna en ny vinkling.
Om dörren står på glänt och det är en andhämtningspaus mellan hägg och syren så må man väl kunna kalla det för livets gläntor.
Det var väl den tanken som fick mig att se gläntor både här och där.

En del gläntor (läs pausar) är ganska hårdhänt tillkomna. Det kan väl vara så i livet också. Till slut får man verkligen ta i och se till att få till en glänta. Föryngringsyta. Förutsättningar för nya möjligheter. Få nya perspektiv.Ge plats för nytt. Välj själv!

 Hur gläntan än ser ut tror jag det är viktigt att den är utrustad med något att sitta på. Eftertanke och reflektion tar tid.

Solen värmde, det blev en lång stund på stenen mitt på hygget.
Ibland blir jag förvånad över vad som fångar min uppmärksamhet. Jag satt en lång stund och försökte fokusera något som växte en bit bort. Murkla? Blomma? Pinne?

Till slut var jag tvungen att gå dit och titta efter.












På hemväg igen. Rakt genom vår by går 25:an Tillåten hastighet 100 km/tim.
Det gäller att se sig för och skynda sig på.
Helt andra krav än bland skogens gläntor.

Sensmoral;

Även med anspråkslösa förväntningar kan det spira.




Jo då, jag hade några murklor i påsen då jag kom hem.