torsdag 20 juni 2019

Stenhårt

Svårt att komma igång har jag. Det är som om jag måste förklara för mig själv varför jag inte ens öppnat bloggsidan på tre månader. Skriva är ju i sig en njutbar sysselsättning. Även om det varit tomt på den här sidan så har det knattrat från tangentbordet. Jag antog utmaningen att skriva en artikel till sockenboken om vår vävstuga. Måste tillstå att det är lite mer krävande att skriva till en bok än att skriva ner det som just i ögonblicket känns angeläget. Med en redaktör och kommitté som granskar och har synpunkter blir det lite mer jobb - men roligt och lärorikt.
(Att finna sin glädje i andras glädje, det är lyckans hemlighet)


En annan sak som liksom kommit mellan mig och min blogg är mitt bildarkiv. Ibland bara måste det rensas ut, det som egentligen är onödigt att spara på. Det var när jag höll på med det som jag blev lite ställd. Min fasta övertygelse är att jag känner mig själv rätt bra. Blommor, träd, hus och lustiga former i naturen är vad mina ögon dras till.
(Någonstans måste man börja)

 Döm om min förvåning när jag scrollade runt bland mina fotomappar och upptäckte mängder av bilder på stenar. Vissa stenbilder är jag väl medveten om att jag tagit men alla de andra??? Kan det vara så att det är något dolt behov som fått mig, att på promenaderna, knäppa bilder på dessa hårda och kantiga tingestar? Kan det vara så att de utstrålar en energi som påverkat mig utan att jag märkt eller förstått det.
Nog har jag funderat en del på denna upptäckt.
(Kom alltid ihåg att du är unik. Precis som alla andra)

Det blev en ny mapp i arkivet med stenhårda bilder. Ju mer jag tittade på dem desto mer trevliga blev de. Nästan omöjligt att inte höra dem framföra sina synpunkter. Det slutade med att jag plockade ihop ett antal till en fotobok där jag försökte uttrycka vad jag såg och hörde. Bilder som fotofirmor tar hand om och framkallar i dessa fotoböcker blir oftast väldigt fina. Min sten-bok blev inget undantag. Jag har bläddrat genom den ganska många gånger redan, men det känns inte som om jag är färdig med mina stenar ännu. Därför plockar jag upp några av mina bilder och de talesätt/citat stenarna förmedlat.
(Livet behöver inte vara perfekt för att vara underbart.)

Vi har haft mycket att göra kära maken och jag, fast han mest kan jag tro. Att riva ett badrum, bygga en takkupa och göra ett helt nytt badrum är en bedrift. Det är inte mycket kvar på projektet nu och jag är så glad att se resultatet.
(Det som är värt att göras är värt att göras väl.)




Som tur är har vi inte haft bråttom. Visst det har varit mycket och bitvis både tungt och jobbigt. Då har vi stängt dörren om byggarbetsplatsen och hittat på något annat.
(Var bara lugn och tålig, mitt hjärta, tyngre har du burit förr.)




I förra veckan gjorde vi en utflykt till Korrö. God mat förstås, men huvudsyftet var en guidad tur i teaterform. Ibland kan sådana tillställningar vara lite si och så. Men den här var verkligen en upplevelse.
(Glädje är själens hälsa)
Under våren fick mitt engagemang i Röda Korset en riktig belöning. Jag fick förtroendet att delta i Riksstämman. Den skedde i Visby. Intensivt var det. Roligt var det. Inspirerande var det.
(Jag har aldrig försökt sluta och jag har aldrig slutat försöka.)





Våren är en fantastisk tid. Dag efter dag förundras jag över de nya gröna och skira färger som bryter fram i naturen. Så plötsligt en dag är allt mättat grönt, och överallt sticker det upp blommor i allsköns färger. Naturens magnifika explosion. .
Ålderdomen börjar när man slutar förundras.)








Sommaren är också den tid på året när vi, kära maken och jag, lägger nya år av erfarenheter till vårt livsprojekt. Gång på gång konstaterar vi att kan man inte ha tråkigt tillsammans, slita och jobba tillsammans så är det svårt att glädjas och finna ro tillsammans.
(Det är inte alltid uppbrottet som är det modiga -utan att stanna kvar.)
I morgon är det midsommarafton. Förhoppningsvis är badrumsprojektet avklarat, vi firar 48 år av upptåg och gemensamt vunna erfarenheter. Det ska bli fint att sätta sig ner och bara vara.
(Stanna upp ett tag inför molnens flykt)


Det var några av alla stenar som fått komma till tals. Det finns många fler att stanna till inför. Tänka tar tid, och visst har jag kommit fram till någon form av insikt i den här processen.
(Lärdom är att plötsligt förstå något man alltid förstått, men på ett nytt sätt.)




Glad midsommar till oss alla!!