Tomt

Det blir tomt på Björkenäs utan Lena. Det hjälps nog inte hur många fina minnen vi har av henne, det är henne vi vill möta och höra. Det fanns så mycket mer hon hade att ge oss.

Det singlar ett löv för vinden,

ett gulnat och naggat blad.

Hösten har mörknat och träden blev kala.

Löven multnar i jordens kemi – så är det med löven om hösten.

Men bladet som lossnar om våren,

strax innan knoppen vidgar sin famn,

och som endast fick möta en strimma

av solen och livet,

och inte fick lyssna på vindarnas susande ord

eller humlornas surrande röst.

Vad händer med det om våren?

Det fattas, det fattas ett blad på vårt växande träd.