Tomt

Det blir tomt på Björkenäs utan Lena. Det hjälps nog inte hur många fina minnen vi har av henne, det är henne vi vill möta och höra. Det fanns så mycket mer hon hade att ge oss.

Det singlar ett löv för vinden,

ett gulnat och naggat blad.

Hösten har mörknat och träden blev kala.

Löven multnar i jordens kemi – så är det med löven om hösten.

Men bladet som lossnar om våren,

strax innan knoppen vidgar sin famn,

och som endast fick möta en strimma

av solen och livet,

och inte fick lyssna på vindarnas susande ord

eller humlornas surrande röst.

Vad händer med det om våren?

Det fattas, det fattas ett blad på vårt växande träd.

Besviken

Ibland blir det fel. Somliga fel gör mer ont än andra. Men oftast går det över och efter en tid och man kan skratta åt eländet eller till och med rent av raljera kring det inträffade. 

Men än så länge kan jag bara älta och förvånas över hur det kan vara. 

Vad som hände? 

Jo, det skulle vara Bokfest här i byn i lördags då det skulle firas att det är femtio år sedan sockenboken gavs ut första gången. 

Bokförsäljning, mat, underhållning kaffe och tårta samt mingel skulle det bli. Anmälan skulle ske, enligt inbjudan, valfritt till något av två telefonnummer eller en mail-adress.Då det ena telefonnumret var upptaget och det andra inte behagade svara valde jag att svara via mail. 

Sen gick kära maken och jag med förväntan till festen i lördags.

Vi hann inte få av oss ytterkläderna innan det gick snett. En dam prickade av mot en anmälningslista och på den fanns inte vi. Jag påpekade att jag mailat in mitt svar och besvarades: Det är bättre om folk ringer, det andra vet man aldrig om det fungerar. På vår fråga om vi inte fick delta svarade damen att det kanske skulle ordna sig.

Så där stod vi och väntade. Kunde konstatera att det var fler som inte fanns med på listan. Efter en stund blev det obehagligt då jag lade märke till att damen gav flera av dem som inte fanns på listan instruktion om att de kunde få äta på nedervåningen och sedan skulle stolar ställas in i den andra matsalen lagom till underhållningen. Den informationen gavs inte till oss och när folk började lämna hallen och gå mot de två matsalarna tittade kära maken och jag på varandra, skakade på huvudena, hämtade våra ytterkläder och gick hem.

För oss var det inte svårt att fixa till en festmåltid i vår egen matsal med ljus på bordet, ljuvlig musik i bakgrunden och samtal om gemenskap och omtanke.

Sen sist har det hänt en del

All tid i världen har jag ju. Men likväl gör jag inte allt jag föresatt mig. Min kalender följer jag så vid det här laget har jag betat av några av de saker man ska ha gjort innan jul. Men nu ska alla veta att alla att-göra-lappar inte handlar om julemat och pynt. I går stod det "tuppeware" Det var min dotter som bjöd in till ett sådant där köpparty. Jo jag handlade men det var fler som öppnade plånboken så dottern fick belöning.

Förra helgen hade kära maken och jag besök av syster. Vi hade bestämt oss för att gå på operett i Växjö. Det var Läderlappen som gavs. Sång och musik var utmärkt, men vissa koreografiska utmaningar är jag lite kritisk till. Kvällen var trevlig och maten efter föreställningen utsökt.

Det var söndagen det. Lördagen ägnade vi syrran och jag åt att botanisera på ortens loppisar.

Det blev en del krimskrams men det är kul att rota runt. Det mesta handlar ändå om att minnas "En sådan hade vi hemma" "Kommer du ihåg den?" "Hade inte mormor en sån?"....

Lördagkvällen gjorde vi ett besök på julmarknaden i Kostad. Det är njutbart bara att gå och titta på ljusen och skyltningarna. Lite tranbärsknäckebröd köpte jag (Det var riktigt gott!) Dessutom hittade jag ett spel att ta fram på julafton som vi kan roa oss med mellan målen.

Jag berättade tidigare om vår Alsborunda för ett par veckor sedan och att vi då uppträdde som linslöss. Här är resultatet som publicerades i veckans Emmaboda Tidning.

Och till sist måste jag berätta att nu har kära maken helt förvandlat mitt fuldike till min finslänt. Där ligger minst 34 ton jord. Det är så att till och med en del bybor är imponerade av vad han åstadkommit.

I kväll är han ledig och jag ska bjuda honom på ugnsbakad lax med grönsaker och pressad potatis och därefter en seg men frasig björnbärspaj med vaniljsås. För det är han värd!!

Vänder det nu?

Först är det mitt fuldike. Det börjar bli en fin slänt. 

Jag kan riktigt se hur slänten blommar med allsköns lökväxter tidigt på våren för att sedan bli en vacker grässlänt under sommaren. Längst bort är komposten uppmurad och en vacker buske skymmer den. Syrenhäcken mot grannen ska ha växt upp lite men inte blivit risig.

Förresten, visst skiner solen fint?!!

Sen har vi "olyckorna" som inte kom ensamma. Ryggskottet är så gott som över, kan röra mig ganska obehindrat utan värktabletter. Det svullna örat är på bättringsvägen.
Och så den nya olycka. Jag missade min tid på bilprovningen i tisdags. Jag såg mina hundralappar bara blåsa iväg.
Fick en ny tid i december (med tillhörande körförbud i en dryg vecka) Fick ändå rådet att ringa dag för dag och fråga efter återbudstider. Hurra jag fick en tid idag. Blev bjuden på kaffe medan besiktning pågick. (Inga större fel på bilen) Överraskningen kom när det var klart, och jag satte i kortet i kortläsaren för att betala. Besked: betalningen förbetald. Borde kanske köpa en lott eller är det att utmana ödet?

Eftersom det är den 15/11 idag är det av tradition dags att börja planera för jul. (Det ska alltid ske när årets alla födelsedagar är passerade)
Efter att ha plockat upp kalendern ur sin förvaring och noterat alla arbetsuppgifter, skrivit ut dem, klippt isär dem och därefter planerat när de olika sakerna ska göras och satt upp dem på rätt plats kan julfirandet börja!

En olycka kommer inte ensam

Det går framåt för kära maken. Han kärrar jord, krattar, plattar till och drar till det. Jag är helt imponerad. Men han behöver inte slita hela tiden med det. I går på Fars dag fick han koppla av med att bygga slipersmur hos vår dotter. (Men han fick presenter, god mat och mycket beröm)

För min egen del kommer olyckorna efter varandra.
Mitt förra tandläkarbesök blev inte så lyckat. När bedövningen släppte gjorde det ont i den lagade tanden. En hel vecka pågick det innan jag kom mig för att klaga. Det var lagningen som var för hög och det blev tillrättat, nu klingar den värken bort.
Därefter kom ju det kända ryggskottet. Det börjar också klinga av så jag snart kan gå ut och åtminstone hjälpa till att gå runt och packa till den utlagda jorden. Men... Häromkvällen slog det lock i örat. Och det svullnade igen helt och hållet. Inte en millimeter i öppning. Heldöv på det örat. nu har jag fått droppar mot den inflammation som bildats i hörselgången.
Fy så trist det är att inte vara frisk och kry. Men snart så....

Precis i rättan tid??

Det är den här högen det ska handla om. Den tippades av hos oss efter mörkrets inbrott i går. Ja, vi hade ju beställt den för ett tag sedan men eftersom vi sa att det inte var så bråttom så har det dröjt med leveransen.
Måste också få säga att jag var helt imponerad av chauffören som i mörkret backade in mellan staketstolparna utan minsta problem.
Så nu ligger ca 35 ton jord här.



Till historien hör att jag drabbades av ryggskott i går. Trodde först att det inte skulle bli något av känningen, men det slog stopp totalt när jag var och handlade. Därför satt jag helt ynkligt hela kvällen och vid läggdags sa jag till kära maken att jag hoppades det skulle gå över under natten. (Det tyckte han också att det skulle göra med tanke på jordhögen väntar på att läggas ut på rätt plats.)

När vi flyttade hit såg det ut så här på sydvästra delen av tomten. Jag brukar kalla det "fuldiket". Det är en slänt mot grannen som var fylld av ris och sly från allsköns växtlighet och på något vis hoptrasslad med en förvildad syrenhäck.

Slyrensning och trädfällning

 När vi kommit så långt körde vi dit och la ut grästovorna som vi grävde bort från infaren. (Men det är en annan historia.) Bland tuvorna har jag stoppat ner alla lökar som oplanerat dykt upp här och var när jag grävt och rensat.

Så blev det då morgon idag. Inte har ryggskottet rättat till sig. Försöker döva värsta smärtan, men jag duger inte mycket till. Gissa vad kära maken sysslar med idag???

Behöver jag säga vad jag tycker om honom?

Nya infallsvinklar

Då har det varit helg. Det är då man ska ta det lugnt. Och det blev det allt. En bror och svägerska kom på besök. Denna bror har också svårt att sitta still, men det fanns ju att göra. Han beskar äppelträden. Det är så snyggt när de är nyansade.

Här där vi bor är det sed att åka runt på olika ställen i socknen och titta in hos hantverkare och konstnärer. Det kallas Alsboafton. Det börjar med högtidlig prisutdelning och blåsorkester i Broakulla. Sen är det full fart  runt. Vi besökte ett flertal glaskonstnärer, fotoutställningar, knivtillverkare, smyckestillverkare, vävgallerier, järnsmide, försäljning av mat och skönhetsprodukter mm mm mm.

Jag hade inte tänkt att handla något men jag kunde inte motstå denna ljuslykta som dessutom hette Algutsboda.









På ett ställe vi besökte serverades kaffe och hembakad bulle för en tia. Att det sen var en av de godaste bullar jag ätit på länge gjorde inte saken sämre. På det stället hittade jag en vägglykta. (nu har vi satt upp den i en av husets alla hallar)

En av kvällens höjdpunkter, tyckte jag i alla fall var Ateljé Carapi i Broakulla. Vävnader av olika slag. Allt från mattor till väggprydnader. Men där hade jag inte råd att handla denna gång.

En del personer känner till att kära maken och jag har en viss förmåga att agera "linslus". Tidigare i sommar figurerade vi i en tidning som björnbärsplockare och nu lär vi strax dyka upp i en ortstidning som glasköpare.

Som det blev

Igår kväll hade jag bråttom iväg för att städa köket. Så här blev mitt 50-talskök med lite små insatser. Nu kan det duga åt mig ett bra tag framåt.

 Jag hade nog aldrig trott att jag skulle gilla vitt kakel. Men varför inte?!!









Innan käre maken fixade mitt kök har vi haft hallarna som projekt. I den stora hallen är det bara klädhängaren kvar. Det ska sättas upp en hängare i smide. Vi hämtar den från Wira bruk fram i advent.
Men sen har vi en "sluss" alldeles innanför ytterdörren. Den var inte så vacker i färgval när vi köpte huset, men nu är den målad. För att sätta lite extra färg på den köpte jag en dekoration på IKEA. Visste inte om det skulle bli ok. Men nu är den uppsatt i alla fall..


Jo då, ett trevligt blickfång när man öppnar dörren.

Välkommen in!








Avslutningsvis måste jag visa "min" kaktus. Jag fick den av min syster när hon flyttade i början av året. När den stått hos mig ett tag fick den spinn. Oj, som jag har sprayat, duschat och torkat på den. Just nu har den inte en gnutta ohyra men massor av blommor och knoppar.