Under äppelträdet

Nästan en hel dag har jag ägnat åt att krypa utmed pionrabatten. Eftersom det inte är möjligt att stå böjd någon längre stund får det bli krypa. Inte utan att jag ångrade att jag inte varit flitigare i trädgården än på badstranden denna sommar. Det blev både skottkärror och hinkar fulla med ogräs och stjälkar innan jag var klar.
Solen sken så gott så även det slitigaste göra är trevligt. Jag tog mig en paus i arbetet och satte mig under ett träd och mådde gott.

Kom på just när jag satt där att jag kunde välja hur jag skulle se på alla dignande grenar;
Se färgen, känn doften, förtrollas av solreflexerna - att äpplen kan vara så vackra.
eller
Ojojoj vad jobb, mos, must, kräm, paj, kaka, saft, chutney, klyfta-frysa in-ha i matlagning.....
Gissa vilka tankar som vann plats i min hjärna. (Kan berätta att första omgången äppelmos blev jättegod och nu ligger i frysen att ta fram och bjuda på till julskinkan.)

Men visst som det sjungs i visan: "Minns i november den ljuva september", så visst ville jag påminna mig om hur fantastisk denna månad faktiskt varit. Östersjöns vatten bjöd på sköna bad. Vi tände ljus och satt ute i det alltmer tätnande mörkret.
En kväll då det var alldeles stjärnklart tog kära maken och jag varsin solstol med oss och gick ner på badbryggan och satte oss. Vi hade filtar med oss som vi svepte om oss, så lutade vi oss bakåt och iakttog natthimlen. Fyrarna Långe Jan och Ölands södra grund blinkade, flygplan och sputnikar for över himlen. Ju längre vi satt desto fler stjärnor tycktes visa sig för oss. Fyra stjärnfall - men inte hann jag komma på vad jag skulle önska mig. Fast det var nog alldeles tillräckligt att bara få sitta där och se skådespelet.

Så kom i alla fall den dag då de gula lövruskorna påminde om hur ljuvligt det än är så blir det höst.

Det är bara att bläddra runt bland bilderna för att minnas och längta till nästa säsong.