Så det blev lång frukost med tidning och kaffe.
Efter lite småplock kom jag på att det fattades lite i skafferiet. Naturligtvis var det sådant som jag bara måste ha. Affären alltså!
Det var då det hände, den vanliga dagen blev en ovanligt trist och dyr dag.
Visst skulle det vara skönt att skylla på något. Fast det är nog bara att erkänna att det var mitt eget fel.
Jag kollade mer på groparna på infarten än på grindstolpen som står i slutet av infarten.
Då blir resultatet så här:
Visst händer det att man ser repiga bilar när man ute och inte bryr man sig väl så mycket om det. Men jag kände mig både uttittad och skamsen när jag var på byn.
Syndapengar det är vad jag ska ut med nu.
Skönt att det ändå finns något vackert att vila ögonen på. Den här busken gillar jag. Vacker var den när blommorna var vita och lika vacker är den nu.
Även krassen kämpar på i den begynnande hösten. Det börjar vara dags att plocka frön till nästa år.
Sen då? Jo, jag har bakat ett par limpor och några sockerkakor. En köttgryta och en ugnsbakad fläskfilé att ta med till campingen har det också blivit.
Nu får det vara bra för idag. Väntar bara på att kära maken ska ringa så jag får veta när han kan väntas hem.
Ush vad tråkigt. Känns verkligen i plånboken när det är dags att betala självrisken. Men det positiva är väl att du ska vara glad att du har en bil som du kan få en buckla och en skrapning på. En del har inte ju ingen bil eller grindstolpar.
SvaraRaderaAttans vad det grämer en när man gör sådana dumheter. Bara bita i sura äpplet och låta fixa bilen. Och nu lär du ha bra koll på stolparna också.
SvaraRaderaSånt är inte roligt. Tur du har en fin Syrenhortensia att titta på och Krassen går inte av för hackor-
SvaraRadera