I valet och kvalet

 




Valet är avklarat och nu återstår bara kvalet....Därmed sagt; ingen mer politik i detta inlägg (och förhoppningsvis inte heller i kommande inlägg)

Så här års är det som att stå i vid en vägg, bakom ligger sommaren och framom skymtar hösten. 
Här i Algutsboda har det påbörjats ett arbete med att byta ledningar. Så de gräver och gräver och gräver. Ett tag räknade jag till fem djupa gropar. Nu är det visst bara tre. 
Med fortfarande lite varm sol i ryggen ser jag hur humlor och bin också fortsätter sitt arbete. De grottar ner sig bland kronbladen för att hitta sitt. 
Grotta ner sig är ett uttryck som jag inte riktigt har anammat. Men nu när grävmaskiner och insekter tränger sig ner kan väl jag försöka mig på att grotta ner mig jag också. 

Mina tankar cirkulerar naturligt vis runt hösten. Säg höst och första tanken är den färgsprakande symfoni som spelas upp. Men där är vi inte ännu. Lite vissna löv ligger här och där. Bara en och annan gång lockar de ögat om vinden lagt dem i en fin komposition.

I dikeskanterna är det bara de små blåklockorna som ihärdigt blommar vidare.




Inte mycket att titta på när jag gör mina stegsamlarrundor.

Trodde jag, ja.

Eller rättare sagt, låt inte blicken bara svepa över den gråbruna helheten. "grotta ner" blicken till detaljerna.

Vita ulliga bollar finns hur många sorter som helst. Jag vet att åtskilliga av dem har jag bara gått förbi hela sommaren, när de blommade, utan att skänka en extra blick. (Gula och fula ogräs.)
Men nu kan jag inte låta bli att ge dem extra uppmärksamhet. En pensel med ett frö. (Det lärde vi oss redan i skolan, Men titta en gång till och se den fantastiska precisionen de har) 

Överallt visar växterna upp sina frön och var och en på sitt sätt. 
Behöver inte tänka länge eller dra långa associationstrådar för att tänka på hösten i nya banor.

Från och med nu är inte hösten slutet på den vackra blommande sommaren. Nej den är början på ännu en fantastisk blomning.

Dessutom är det ju nu när jag tittar på min vissnande trädgård och suckar över allt arbete med invintring som egentligen är den bästa!! Det är nu som alla idéer som liksom frön ska betraktas, stötas och blötas, bearbetas och få näring för att bli verklighet

Ett utropstecken framför fötterna! Tja, det var väl för att jag ska ta upp ett annat kval jag brottats med ett tag.

Det handlar om handväska. Jag har flera fina väskor, som jag flyttar innehållet mellan. En liten där allt inte får plats. En större som har säck-modell där jag aldrig hittar sakerna i, för de ligger alltid underst.  Till slut hamnade jag i en väskaffär och var övertygad om att hitta en lagom stor lagom hård och lagom dyr väska som skulle bli perfekt. Helt övertygad var jag inte men jag gjorde mitt val. Allt har plats, det är lätt att hitta i den och priset var helt ok. MEN....

Är jag tant nu???

Under tiden jag funderar har vi haft källarstädning. Blad "skräpet" kära maken rensade ut fanns en skiva som han har haft när han använt bandslipen, Wow, den gillar jag! Så nu är jag i valet och kvalet om och hur jag ska ta mig an den.

Ta det lugnt

Sommaren fortskrider. Fantastiskt att få ha den kvar ännu ett tag. Varmt är det, men skugga har vi, och dessutom en fin plats där det nästan alltid fläktar. Men vi längtar efter regn. Synd bara att när våra väderappar lovar regn om några dagar så ändrar de sig till fortsatt solsken. Även om det finns gröna fläckar i gräsmattan så är ändå det mesta rysligt torrt. Kanske snart!??

Just nu har vi det lite annorlunda här hos oss. Kära maken har ett odiagnostiserat axelproblem och jag ett läkande ryggskott. Vi ska alltså ta det lugnt. Och det är ju det vi gör hela tiden. Bara det att vi inte kan göra det på det sätt vi brukar. Använda dagen till sysslor vi tycker om att utföra i syfte att få det som vi vill ha det runt oss. När sedan kvällen kommer slå oss ner och se oss omkring.

Just nu går det alltså inte att ta det lugnt med spaden i hand eller häcksaxen i högsta hugg. Meditativt krypa i rabatterna är heller inte att tänka på. Lika lite som att klättra runt på stege och utföra underhåll och bättringsarbete. 

Då återstår inte så mycket annat att göra. Den njutbara kvällsrundan med besök på alla viloplatser klarar vi av på förmiddagen. 
Fram på dagen känner vi oss otåliga som sprickfärdiga frökapslar. Ser oss längtansfullt om efter något vi kan göra.

Tur att snilleblixtar tydligen kan dyka upp oftare här än blixtar som följer med åskväder. 

Halva augusti har ju gått, då borde det finnas björnbär i snåren. Vi har ett favoritställe i sydöstra Blekinge. Dit skulle vi åka. Klädda för att klara snårens taggar gav vi oss (taggade) iväg. 
Efter ett par mils körning slog det mig!!! Jag hade glömt ta med något att plocka i. Vid lite eftertanke kom jag på att vi kör ju i alla fall förbi en liten butik på vägen. Där blev det uppehåll medan jag sprang in och letade upp något att lägga björnbären i om det nu skulle finnas några.
Väl framme är det första jag ser att hela "björnbärshagen" är full av kor. Trevliga djur men jag vet att de är nyfikna och gärna kommer fram. Känns inte tilltalande att ha en ko fnysande i nacken och taggiga snår framför mig. 

Men OK lite får man väl tåla. (Nu kunde jag ju hålla mig nära kära maken som har lite bättre hand med kossor än vad jag har.)

Ja just det, i affären hittade jag inget annat än plastpåsar att plocka i. Det gick ju det också. 

Nästan ett kilo visade det sig när jag kom hem och vägde skörden. Vi har all anledning att åka tillbaka och plocka mer. Då förhoppningsvis med riktiga hinkar att läggs bären i och kossor i en annan hage.

För att spara på våra njutbara platser hemma i trädgården (de ska ju avnjutas i morgon också) Tog vi vägen om Torhamn hem. Där blev det ett besök på Café Måsen och en riktigt god kaka till kaffet.

Med kaka, kaffe, kära maken och en solig havsutsikt blev de en fin stund.

Väl hemma åt vi var sin portion björnbär med kardemumma och mjölk. 
Ja, vi mår riktigt bra och kommer nog på något sätt att ta det lugnt på det här annorlunda sättet i morgon också.

Skottskadad

 Lite osäker är jag på om det är ok att sätta den rubrik jag gjort. Spekulativ i högsta grad. Men jag är inspirerad av våra dagliga medier. Rubrikerna är verkligen braskande,

Nåväl, i mitt fall handlar det om ryggskott. Alltså, min kropp var inte beredd på den belastning(vridning eller böjning) jag utsatte den för. Hur många gånger har jag inte böjt mig över en låda för att kolla innehållet, men just den här gången sa det pang. Antagligen var det bara rent mentalt jag hörde smällen. Men ont gjorde det på en gång.
Det här har hänt mig många gånger förut så jag vet vad som gäller.
Jag blir inte knäckt. På bilden nedan ligger det träd som stått vid vägkanten alla år vi bott här i byn men häromdagen föll det.

Det blev till att linka iväg till medicinlådan och leta fram en värktablett. Försiktigt sätta mig ned och ynka mig själv.
Gjorde som jag gjort alla andra gånger jag drabbats. Kollar på nätet. Kan garantera att inga nya rön finns att läsa. Men som lilla fågeln letar något matnyttigt så försökte jag också.

En sammanfattning av det fluffiga innehållet; enligt mitt sett att se gäller det i stort sett alla åkommor. Motionera, glöm inte fotriktiga skor, ät en varierad kost med mycket fibrer, undvik tobak och alkohol. (Jaja, likväl drabbas jag)

Som det så riktigt står i alla upplysningar om ryggskott så läker det ut sig självt på några veckor. Under tiden kan det vara ganska besvärligt, begränsningarna blir många och besvären jobbiga.
Även om värk och rörelsesvårigheterna inte går över så är det ändå fantastiskt hur mycket lättare de känns att uthärda med glada tillrop och önskningar om god bättring. Tack, tusen tack!!

Inte vore jag Jenny om jag inte försökte se positivt på tillvaron i alla fall. Tänker och längtar inte efter vad jag inte kan utan fokuserar på vad jag kan och vill. Och det är allt bra mycket. Trädgården är full av vackra trivsamma platser att sitta ned på, se sig omkring och glädjas åt.

Gå, stå och sitta går utmärkt. Niga för att nå eller komma åt går också bra.
På tal om niga kom jag att tänka på en av mina gamla medarbetare som jag ofta samtalade med. Vid ett tillfälle berättade hon om hur illa hon tyckte om seden att niga. Hon hävdade andra sätt att tacka. När hennes dotter vid en skolavslutning fick ett stipendium satt hon där stolt och glad och förväntade sig att få se resultat av sitt förkunnande. Slutrepliken på hennes berättelse; "Vad tror du ungen gjorde -hon neg!!) 

Själv fortsätter jag niga, ta stöd där det finns att få, sitta skönt på olika platser, se mig omkring och vara tacksam för att det finns så mycket att glädjas åt. 
I går var vi vid en liten skogspöl och fikade. Åker nog dit i kväll igen och då ska jag försöka mig på ett dopp och en liten simtur.

Trädgårdsnytt

 Det började med en idé och en skiss. Nej det är inte sant; det började med en present. Vi fick besök av svägerska och svåger och med sig hade de den här fantastiska fågeln. 
Ja, så har jag gått hela våren och funderat på var den ska ha sin plats. Inte ens i min fantasi kan man bara ställa den i en rabatt. Den liksom kräver något mer.
En alldeles egen plats i trädgården.

Nu har vi ju redan en altan (i trä), en sittgrupp på ölandssten och en rundel runt flaggstången bygd av stenar och grus. 
Vi resonerade, goooooglade och ritade, kära maken och jag. Bara att komma fram till alternativet "gräsarmering" var en process i sig. En lastbil lossade en pall stenar.

Det var då jag gjorde skissen. Ritade hur jag vill ha de 36 stenarna utlagda för att få en yta som räcker till  för något att sitta på, några blommor och den fina fågeln. Far och son läste, mätte och målade

När vi var så långt komna tog vi paus. Först var vi på ett mycket trevligt 80-årskalas. (Helt underbart att se att vi unga 40-talister hänger med och åldras med behag.) Sen firade vi midsommar i Roslagen. 
Där stod en soffa som svägerskan berättade hade gjort sitt och skulle fraktas bort. Den satt jag och tänkte på hela vägen hem. Frågade sen snällt om vi kunde göra en deal om den. Vi fick den bara vi hämtade den -så det gjorde vi.

Men först var det lite jobb.

Man måste gräva bort allt gräs.

Alla gamla rötter som gömmer sig i marken ska bort.

Man måste krafsa bort så mycket jord som möjligt ur grästovorna.

Sen ska joden tillbaka och jämnas ut till ett bra underlag att lägga ut hålstenarna på. 
Varje sten á 33 kg ska hämtas, bäras och läggas på rätt plats. Många steg och många kilon)

Men när allt det är gjort har man rätt att vila en stund.

Opp igen! 
Fylla jord i alla hål och så i nytt gräs.

När allt det var klart fick vi snällt vänta på att det skulle gro och bli lite grönt mellan stenarna.

Medan vi väntar på att gräset ska växa får soffan lite omvårdnad.

Borsta

Måla

Nya brädor

Och här är det färdiga resultatet!!

När soffan fått sin plats var det dags att ge den fina fågeln lite ståndsmässigt sällskap. Nu har fågeln ordnat en fin plats till oss.

Här blir fint att sitta och filosofera eller bara dricka sitt kaffe,

-  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -

PS

(Jo medan färgen skulle torka på brädorna gjorde vi en liten utflykt, njöt av resa, utsikt och god mat.

 men vi hade en liten fundering om vi skulle ha erbjudit oss arbeta för maten.)

På tal om....

 Redan mars. Våren börjar göra sig påmind på olika sätt. Och varje gång ett för året nytt vårtecken dyker upp spirar glädje, förväntan och hopp i mig. Det händer till och med att jag bestämmer mig för att utestänga allt vad corona, krig, hat och hot heter. Bara vila i min egen bubbla och ta in naturens sköna uppvaknande.

Ärligt talat: så enkelt är det inte. Eller får inte vara. Jag klarar inte att stänga ute allt och bara se närmsta biten av stigen jag går på. Även om risken att snubbla på något är överhängande glider blicken runt och fångar än det ena än det andra. Oftast är det något jag ser eller hör som får mig att associera och släppa loss tankarna. Men det händer tvärt om också.  Jag bär med mig tankar som jag försöker finna naturens uttryck för.

Åttonde mars var det Internationella kvinnodagen. Det inträffar varje år och har så gjort till och från i över 100 år. En del säger att vi firar kvinnodagen. Jag menar att vi uppmärksammar kvinnor och kvinnors villkor den dagen. Fira kan vi göra när dagen inte längre behövs, när villkoren för oss alla runt om i världen är lika. (Tror jag återkommer i november i samband med mansdagen och påpekar flera aspekter av ojämlikhet) 

Dagen då det begav sig besökte jag Åfors Folketshus. Teatergruppen där bjöd in till  utställning, föreställning och förtäring. Biblioteket hade plockat fram litteratur i ämnet. Utställningen var väl värd att se, begrunda och se en gång till. Föreställningen tog fasta på några kvinnor som betytt mycket för utvecklingen här i Sverige, tänkvärt och bra framfört. Tallriken med ost och tillbehör smakade bra och var väl avvägd. Det blev alltså en på alla sätt bra kväll. 

Om inte....
Bland böckerna från biblioteket fanns en bok om "tanter" som lockade mig. Den lånade jag. Tog den under armen när jag skulle gå hem. Bok och handväska ställde jag på ett bord medan jag hämtade min jacka. När jag sen vänder mig om står en bekant som jag inte pratat med på långe där. Så trevligt att prata en stund, Tar handväskan och så går vi pratande och skrattande. Väl hemma när jag ska berätta om kvällen !!!!BOKEN. Försökte hämta den nästa dag men då var hela lokalen fylld av hjälp till Ukraina. Får väl se om den dyker upp.

Att prata om jämställdhet och och lika värde är viktigt men inte alltid så enkelt. Jag har naturligtvis min syn på det hela och de jag möter har sin bild. Och har man det ganska bra är det inte så angeläget att prata om det. Som det är just nu häller jag min tankar, åsikter och känslor i denna fråga över kära maken. 

I lördags deltog jag i en fortbildning. Studiecirklar ska redovisas digitalt och jag lovade hjälpa till med det i vår vävstuga. Det blev en dag med fyra kvinnor och två män. Det mesta under dagen handlade om att vara cirkelledare och studieförbundets värdegrund.
Lite raljant: två män kan prata mer än fyra kvinnor. 

Den ene mannens söner lagar mat.  Den andre mannen kan sortera tvätt, starta tvättmaskinen och dessutom bjuda sin sambo på middag - och då tycker hon att han är fantastisk. (men det handlade inte om att de skötte sig som handlingskraftiga kvinnor)

Håll med om att det emellanåt är diskutabelt hur vi uttrycker oss, Dottern är fantastisk på många sätt. Många av de saker hon fixar galant är sådant som käre maken tar hand om i vårt hus. Hon backar exakt för att koppla på släp eller husvagn, ja hon klarar det som "en riktig karl". 

Ja, här har lika värde, jämlikhet och rösträtt jobbats på sen förrförra seklet och här är vi nu. Varför tar generellt sett män större plats och mer inflytande än kvinnor? Då kom intressanta synpunkter. Ta det här med hem och barn sa en man, kvinnor släpper inte in sina män på "sina domäner". (Jag nästan dånade: men kan det vara så att på något enda ställe försöker kvinnor behålla sin makt.)

Tro nu för allt i världen inte att jag har något emot män, inte alls!! (Bara somligas åsikter och attityder.) Det är trots allt fyra män som har betytt så mycket för att jag är den jag är. Morfar stod för värderingar och politiskt arbete, Pappa gjorde det möjligt för mig att få den utbildning jag ville ha. Kära maken har oförtrutet stått vid min sida, i ord och handling visat att jämlikhet är självklart. Sonen är mitt hopp och glädjekälla. Att få se att det jag tror på så tydligt förs vidare.

Det handlar inte om att dela lika på alla arbetsuppgifter, inte heller vem som byter proppar, stryker skjortor eller lagar maten. Det handlar om att det är lika mycket värt vem som än gör det. (Hos oss handlar det oftast om att den som är bäst på grejen gör den för då går det fortast och sen hinner vi göra roliga saker tillsammans.)

Ojämlikheten är enorm globalt sett. På de sätt jag kan ska jag fortsätta stödja arbetet. I det lilla ska jag göra allt jag kan för att påverka hur vi använder feminina och maskulina ord. En ros till alla som inte accepterar att beröm ges med maskulina ord och att förakt och dåliga saker beskrivs med feminina ord.