Vintervila

Vintern är en årstid jag upplever med blandade känslor. Jul nyår och födelsedag är tillfällen som är riktigt trevliga och som jag absolut inte vill missa.
Men sen är det en mängd dagar med mörker o kyla eller dagar med slask och alla dessa dagar då det snöar utan uppehåll. Nu låter jag gnällig, men när det väl stillnat och jag tittar ut är jag helt begeistrad för det är så vackert.
Precis som vädret skiftar den här tiden, är det med ork och lust. Jag hamnade nog i ett paltkoma-liknande tillstånd efter helgerna. Så trevligt med barnen på besök, äta och umgås.
Sen kommer vardagen igen.





Somliga mornar är så vackra några minuter medan solen går upp. Efter en stund är det oftast bara molnen kvar och jag slår mig ned vi frukostbordet och tar i 10-års-dagboken för att göra några noteringar. Då glider naturligtvis blicken över hur det var och vad som hände förra året och åren dessförinnan. Det är häpnadsväckande hur lika det är. Väder och händelser upprepas årligen med någon dags förskjutning.

Hade jag inte haft min dagbok hade jag ändå sett hur tiden cirklar runt. Facebook är ju också som en dagbok med dagliga påminnelser om vad man haft för sig "denna dag" under årens lopp.
Då blir jag lite trött och håglös. Det kommer en replik från en av mina handledare för mig; Jenny, man kan inte köra runt i samma rondell hur många gånger som helst. 
Inte underligt att jag går ner på sparlåga. Gottar totalt ner mig i gamla foton och minnen. Orkar inte ens försöka hitta på något, för det har jag väl redan gjort den här dagen för något år sedan.

Ingen, inte ens jag själv orkar med mig när jag blir så här motvillig. Plötsligt flinar varenda figur jag hittat och förevigat i naturen åt mig.
OK det mesta upprepar sig men det är inte lika. Alltid finns det något som är annorlunda.
Jag har bestämt mig jag tar ett varv till i rondellen. (Det 74:e närmare bestämt.) 

Det finns ju vitaminer att ta till. visserligen gör de väl inte susen direkt men så småningom kanske energin får mig att ta sådana här språng igen.

Det är underbart solsken och energin räcker nog till en liten promenad för att titta efter vad som finns gömt i snön som föll nu senast.

Jag pulsade fram på en skogsväg som var helt orörd. Lite jobbigt men det är är något visst med att vara den som sätter sina spår där först. Den här figuren tyckte jag flirtade lite med mig.











När jag kom runt en liten krök stod den här granen så fint belyst för jag verkligen skulle lägga märke till den. Kan det var en balklänning den visar upp?

Hur är det man säger? Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

 En sådan här dag är vintern oslagbar.

Det är de små ljuspunkterna som gör stor skillnad.