Idag firar Viktoria sin 40-årsdag. Det kan ingen ha missat. Tidningar och löpsedlar har varit fulla med rubriker och reportage INFÖR denna dag. Och när dagen så till slut kommer är flödet på Facebook fullt med delningar av dagens tidningsbilder och referat. Ingen risk att missa denna begivenhet alltså.Men nu är jag ju inte så mycket för kungligheter och deras födelsedagar.
Flaggar gör vi i alla fall, kära maken och jag, här i Algutsboda. Vi har en helt egen flaggordning då vi byter ut vimpeln mot flaggan 6/6. Därefter får den sitta uppe dag efter dag då vi alltid har något att fira eller flagga för.
Mellan nationaldagen och Viktorias födelsedag (och det som förr i tiden var min pappas namnsdag) är det 40 dagar. Det är bråda dagar om man tänker på att vi firar (flaggar för) nio namnsdagar, elva födelsedagar liksom vår egen och andras bröllopsdag(ar).
Midsommar, solsken, regn och andra väderfenomen som ljuvliga kvällar och vackra mornar firar vi också, för de skänker oss glädje.
Nog tycker jag det är värt att fira när odlarmödan slår ut i full blom eller bär frukt.
Att flaggan ska vara i topp när barnen kommer på besök är självklart.
Vi hade extra stor anledning att flagga när kära makens brorson med familj kom. Det är alltid kärkommet besök med ljuvliga ungar och fullt med aktiviteter. I år blev det speciellt uppskattat då käre maken fick hjälp att starta projektet köksrenovering. På tre dagar var hela köket utrivet, bortkört och arbetet att förbereda för ny planlösning avklarat. (Tack snälla Johan) Det var mycket konka och bära.
Käre maken och jag har för det mesta fullt upp med det vi kallar våra projekt. Vi gläds och mår så bra av att få och kunna göra stora och små saker. Men ibland när vi sitter i soffan på kvällen tittat vi på varandra och säger:" I morgon tar vi sovmorgon och sen gör vi en utflykt" Vi till och med bestämmer vart. Sen kommer nästa dag och vi tittar på varandra igen och skakar på huvudet; inte idag va, det är roligare att.....
Men när vi hade besök blev det av, en härlig utflykt, i hyrd buss så vi kunde åka tillsammans allihop, till Öland. Självklart besök i slottsruinen.
Hemma igen, glada men lite trötta tänker jag att det är allt bra fint med lite utsikt och nya vyer också.
När så blåbär, hallon och svampar fått sin flaggning återstod en dag (igår) Jag hade gått i flera dagar och spanat in knopparna som svällde på min clematis. Men de behagade inte slå ut och få sin flaggning igår. Men idag! Därför får Viktoria finna sig i att dagens flaggningen här i Algutsboda får hon dela med min Super blue, innan flaggan halas vid kvällens solnedgång.
Igår då? Vad flaggade vi för då? Den kunde ju inte få vaja helt utan orsak en hel dag.
Under de här 40 dagarna har alla i familjen minst en helt egen dag, utom jag. Mina bemärkelsedagar är förlagda till tider på året då det är kallt, mörkt, regnigt eller fullt med snö att pulsa i. Då har varken jag eller kära maken lust att gå ut och hissa flaggan. Men nu har jag bestämt, att från och med nu är det min flaggdag den trettonde juli. Jag firar mina händer och den glädje de ger mig varje dag.
