En olycka kommer inte ensam

Det går framåt för kära maken. Han kärrar jord, krattar, plattar till och drar till det. Jag är helt imponerad. Men han behöver inte slita hela tiden med det. I går på Fars dag fick han koppla av med att bygga slipersmur hos vår dotter. (Men han fick presenter, god mat och mycket beröm)

För min egen del kommer olyckorna efter varandra.
Mitt förra tandläkarbesök blev inte så lyckat. När bedövningen släppte gjorde det ont i den lagade tanden. En hel vecka pågick det innan jag kom mig för att klaga. Det var lagningen som var för hög och det blev tillrättat, nu klingar den värken bort.
Därefter kom ju det kända ryggskottet. Det börjar också klinga av så jag snart kan gå ut och åtminstone hjälpa till att gå runt och packa till den utlagda jorden. Men... Häromkvällen slog det lock i örat. Och det svullnade igen helt och hållet. Inte en millimeter i öppning. Heldöv på det örat. nu har jag fått droppar mot den inflammation som bildats i hörselgången.
Fy så trist det är att inte vara frisk och kry. Men snart så....