Ibland känns det som om saker och ting går i rundgång. A kan inte ske före B, men B kan inte ske utan att A är gjord. Det leder till handlingsförlamning. I ett fall löser det sig kanske med att det blev spinn på några växter. Kanske blir det ordning på fönstren och lite nya växter och krukor kan kännas ok.
Men egentligen går jag och tänker på svensk lagstiftning. Vi har en lag som förbjuder mobbing både bland barn och vuxna. Lagen hänvisar till att det är den utsatte som har tolkningen. Likt förbaskat är det den som kränker som har företräde till trovärdighet. Tänker på de kommuner som nekar betala skadestånd till mobbade elever. Enda möjligheten för dem är att gå till domstol. Då blir de ifrågasatta för tredje gången, först från skolans vuxna, sen från kommunens tjänstemän och så från samhällets rättsväsende.
Så symtomatiskt. Den som kränker och beter sig illa kan alltid finna skydd i påståenden som "Det menade jag inte", "Det är en missuppfattning", "Du har förstått fel" Och värst är att dessa grymma personer ofta är personer som kan manipulera sin omgivning och framställa sig själva som påhoppade offer.
Tur att det finns uthålliga exemplar som denna lilla bellis. Vet inte om den med styrka skjutit upp nu eller om den övervintrat. Den får representera alla utsatta som trots allt motstånd med mod hävdar sin rätt mot mobbare och deras medlöpare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar