Vägval

Ett underbart väder idag! Behövde inte övertala mig att promenera. Till och med att bestämma åt vilket håll jag skulle gå skedde utan problem. Det är bra länge sedan jag gick över 25.an. Fler flanörer än jag ute.

Så här ser jag ut när jag ger mig iväg med kameran och söker motiv. Hur i all världen kunde jag vända kameran bak och fram??









Det finns mycket att titta på. Även om det mesta har vissnat ner så finns det färger och former som drar blicken till sig.

























Jag ska gå tillbaka till den här olvonbusken och ta någon kvist till min dörrkrans.












Så liten och obetydlig men med lyskraft.









När jag promenerat en stund funderade jag på om jag skulle ta en sväng in i skogen. Där är ju lä och mycket mer att titta på. Passerade just då en körväg som jag aldrig gått förut. Trodde den som alltid skulle leda till en vändplan, men i alla fall....
Nio kantareller, ett par nötväckor, ett lärkträdsbestånd, en vacker kulle och ett älgtorn senare kom jag fram till en vägkorsning.

Jaha, vad väljer man? Rakt fram? Vänster? Höger?
Jag valde vägen till höger. Inte så tokig, bekväm att gå. En förfallen stengärdsgård, vackert mossbelupen gick jag utmed. Så småningom kom jag fram till 25:an och en parallellväg så det såg lätt ut att ta sig fram. Jag gillar att gå runt, slippa vända och gå samma väg tillbaka.
Men tji fick jag. Vägen tog slut utan minsta antydan till möjlig stig att ta sig fram på. Och det är inte långt kvar till vår by. Jag fick allt vända i alla fall.

Efter att ha vänt filosoferade jag om symboliken i att välja höger eller vänster. Konstaterar utan fler utläggningar att högervalet var inte lyckosamt för mig.

Kanske indikerar den här flammande tuvan att jag nästa gång ska välja en annan riktning på promenaden.