Ensam hemma

Hua, ett sånt väder! Har bara varit ute och givit småfåglarna mat och gått till brevlådan. Jag vågade mig inte ut i snöstormen för att åka till Kalmar. 

Så nu sitter jag här och våndas.

I måndags blev det ambulansfärd för kära maken. Akut operation och sedan skulle det väl bli bra. Men riktigt så enkelt var det inte. 

Idag har vi fått nöja oss med telefonkontakt. Det är så ångestfyllt att vara långt ifrån och inte kunna göra något. (Det kan man väl i och för sig inte göra på sjukhussalen heller.) Åtminstone hålla handen.

Tog mig friheten att ringa avdelningen och fråga hur det är. Väl bemött. Besked om vad som varit och ska ske under kvällen. Sköterskan lovade ringa om de får lov att dra iväg på röntgen eller så under natten.