När regnet strilar

Nu sitter jag här i husvagnen och tittar ut över havet mot Öland som inte syns det minsta lilla för regnets skull. Inte ens fyrarnas blink kan jag se.
Vädret var i alla fall ganska bra när jag kom hit. Satt ute med kaffemugg och stickning.
Lagom när det började dra ihop sig till regn var det dags för styrelsemöte i campingföreningen. Det finns mycket att göra men mycket är gjort. Det betyder att vi blir inte arbetslösa under sommaren.

Först funderade jag på att åka hem igen direkt efteråt, men så segade jag, och nu är jag kvar.
Det får väl bli lite sticka och P2 därtill. Glömde min kvällslektyr hemma så jag ska botanisera efter korsord att syssla med fram mot natten.

Det är när man sitter så här för sig själv som tankarna kommer och går. Har funderat en hel del över  hur det är att sitta på åskådarplats.
Gäller det en vanlig match i hockey eller fotboll så kan man skrika och försöka påverka de stackarna som jagar boll eller trissa. Man kan ha åsikter och urskiljningslöst häva ur sig.
Men ibland blir man åskådare i livets olika matcher och kan i stort inte göra ett dugg. Man kan inte ens protestera mot att motståndarlaget tar till ojusta metoder, för det finns ingen domare att protestera hos. Får bara hoppas att mina hejarop inte drunknar i den allmänna larmet.