Och vad gör jag nu då?

Ibland måste man vara nyfiken och gå nära och se efter vad som finns.


Att ta beslut kan vara en lång process ibland. Vid andra tillfällen går det av bara farten.
Jag tänker på det här med camping och husvagnsliv. Det började för länge sedan med att kära maken och jag hyrde husvagn och åkte runt i vårt vackra land en eller ett par veckor av vår semester. (Runt och runt, vi hamnade oftast i Dalsland, Värmland och Dalarna hur vi än lade upp våra resor efter olika teman).
När det var dags att gå i pension var vi lite ambivalenta, sommarstuga eller husvagn. Vid en utflykt till en husvagnsförsäljare bara det hände. Där satt jag i vagnen och sa "den här skulle passa, den känns bra" och så blev det.



Vi provade på att ligga längre perioder på ett par campingar och fick förslag och "påtryckningar" att bli långliggare. Ska erkänna att det satt ganska långt inne innan vi sa "ja". Fyra somrar på samma vackra ställe. Men formen av ägande var väl lite kämpig och vi funderade flera gånger på att dra vidare men blev ändå kvar.
Efter allt som vi varit med om nu och alla vägande för och mot känns beslutet att sälja vagnen helt rätt.

Sysslolösa lär vi inte bli i alla fall. Först blev det Nordiska trädgårdar i Älvsjö. Jag åkte dit med dottern. En bra bit för ett dagsbesök men det är så roligt att vara på utflykt med henne. Hon hade fixat matsäck som vi åt under paus på uppvägen.
Många timmar blev det i mässlokalen. Det är stort och mycket.


En sak som jag var inställd på att göra på mässan var att prata med någon på hoyasällskapet. Jag undrar nämligen varför mitt rotade blad från porslinsblomman inte vill sig. Tre år och bara rötterna växer.

Nu vet jag att det beror på att det stackars bladet inte har någon "förädlingspunkt", ett litet öga att utvecklas ur.

Kanske var det så med kära maken, mig och husvagnen. Ingen förädlingspunkt att utveckla campinglivet vidare ur.


Den här bilden visar att det är trångt. Ingen plats att slå kullerbyttor även om man har lust. Armbågar fungerade bättre. Men tankesprång går förstås bra.

I en monter fanns den här vattenkannan. Visst är den charmig. 

Jag tillägnar den till en mig närstående person

På årets mässa fanns det mycket som inte kändes som trädgård precis, korvar, ost, hjortronsylt, biltemakataloger, smycken, finkläder av ull och lin, godis och köksprylar. Sammanfattningsvis vill jag säga: MYCKEt och lite trädgård.





Den här planteringsväggen ska jag nog försöka mig på.

Fröer, växtförslag och idéer om rabatter har vi med oss.















Trötta och med lite ömma fötter begav vi oss hemåt igen.











En bit efter Mantorp stannade vi på rastplatsen Svartån. Dotterns matsäck räckte gott och väl att få oss på hugget igen.

När vi påbörjade den sista etappen av vår resa böjde jag mig framåt i sätet och fick då syn på den här tejpremsan på golvet. En sådan där som brukar sitta på dam-jeans.

Före vår mässresa var dottern och jag iväg och ekiperade mig med nya jeans. Undrar om jag gick omkring på mässan med den här remsan på mig?




Nu väntar jag bara på att det ska bli dags att ge sig ut i trädgården och börja med vårens första projekt: förminska pionrabatten.

Medan jag väntar får jag njuta av ännu en ljuvlig Sant paulia.