Olika

Så har det då blivit vårdagjämning. I år har den här dagen blivit lite olik vad den brukar vara. Ja, jag tänker på att det också har varit solförmörkelse idag. Och så var det "rocka sockor". Tre saker att fundera kring. Jag pratade med en person för några dagar sedan som undrade om jag firar vårdagjämning. Själv skulle hon vilja men kom inte på hur. Men visst borde det finnas något sätt att fira att det nu är mer ljus än mörker på dygnet. Om inte annat kan väl min vackra vita kaktus få symbolisera min glädje över att vi går den ljusa årtiden till mötes.



Det har pratats mycket om dagens solförmörkelse och om den skulle synas eller ej för molnigheten. Till morgonkaffet satt kära maken och jag och mindes när vi var barn och fick vara med om en total solförmörkelse. (För min del var det en fantastisk upplevelse att kika på solen genom den glasbit som pappa sotat. Och så blev det mörkt.) Det skulle vi inte få uppleva igen. Men strax vid 10-tiden var molnigheten vänlig nog att tunnas ut och man kunde ana att solen skymdes lite. Med kamran rakt mot den disiga solen blev det inga bra bilder. Kära maken fann ett svart glas. Genom det såg man tydligt hur solen skymdes. Jag använde glaset som en extra lins framför kameran. En av bilderna gillar jag. Den skymda solen, eller jag, speglas. Det får bli min bild av solförmörkelsen.

Fira vårdagjämning ja, när solen bara skymdes av molnen igen passade en av algutsbodaborna på att pynta till påsk. Vårfint tycker jag.

Med olika strumpor på fötterna tog jag en promenad. Fantastiskt vårväder kan det knappast kallas för det småstänkte nästan under hela promenaden.

Jag och alla andra vet att rocka strumporna gör vi för att uppmärksamma Downs synrom.
En del uttrycker det som att man ska uppmärksamma att en del är annorlunda.

Men jag vill säga att en del är olika.













För vem är annorlunda och i jämförelse med vad.












Men olika är vi. En del är ljusa en del är mörka. några har fått fler kromosomer än andra, någon kan ha fått fler bokstäver än sin kompis och vi har fått olika förmåga att ge och ta kärlek.

Därför tänker jag vara olydig och aldrig bara uppmärksamma en olikhet åt gången. Och som en envis mygga ska jag surra på om att olika ger mångfalld och mångfalld behövs.

Så slingrar sig mina tankar som vägen genom skogen.

Och så går jag in på våran gård och ser den vackra julrosen. Då kryper en tanke in i mig (med anledning av att jag för några timmar sedan stod nästan på den för att titta på solen) 

Måtte jag aldrig skymma någon utan att de jag möter får lysa som de i sin mångfalld förtjänar.