Hemifrån mig: Vårkänslor

Ingen kan väl ha undgått att känna av att våren har börjat sin ankomst. Ju äldre jag blir desto mer kan jag ställa upp på att det spritter i kroppen. Med kameran i högsta hugg letar jag vårtecken och gläds åt varenda liten bladrosett som tränger upp ur marken. Alla mina vänner tycks känna och tänka på ungefär samma sätt. Överallt strömmar dessa underbara bilder på vårblommor i all sin glans mot mig. Och jag njuter!!
Men så måste jag besinna mig. Tankarna började gro som vinterjäck när jag satt i lä utanför huset med näsan mot solen. Ju mer jag tänkte desto mer kände jag mig nödd att verkligen se mig om. Det som syntes mest var inte alla vårblommor utan allt det risiga som pockar på åtgärder.

På bordet bredvid mig står fortfarande höstplanteringen. Somligt dött, somligt risigt och somligt fortfarande livsdugligt.

Rakt fram i synfältet står vingbenveden som jag planterade förra våren, som en symbolhandling för livskraft, när kära maken återtransplanterade sina stamceller. Spretig och risig men full av bladknoppar. Det kniper i hjärtat av glädje då vi nu vid hans senaste kontroll, har fått bekräftat att alla hans värden äntligen tangerar eller börjar komma över på normalsidan.

En bit vid sidan om står en perukbuske. Den är bara några risiga pinnar. Är det liv i den och den får sina fina blad ska den få sällskap av krasse till sommaren.

Forsythian lever sitt eget risiga liv. Jo, det går att ana att något är på gång.

I höstas ansade vi lite i snöbollsbuskarna. Men det var nog för lite. Men det risiga intrycket brukar försvinna när den grönskar och är full av de fina vita bollarna.

Utmed infarten finns sedan gammalt en spirea och ett par syrenhortensior. Risiga är väl bara förnamnet på dem den här tiden på året. Alla vissna blommor har i alla fall blåst bort nu.

På andra sidan av infarten finns min ljuvliga pionrabatt. Nu är den bedrövligt trist och risig. Men jag har stora planer för den det här odligsåret.

Sent i höstas planterade jag en pleniflora. Den hade godheten att ge några blommor redan efter en kort tid. Men nu ser den inte mycket ut för värden. Jag tror det varit rådjur här och kalasat på den också. Får väl se hur den artar sig efter det.

Den här risbusken är en paradisbuske. Den är väl etablerad och kommer att blomma rikligt fram på försommaren.

Men hur ska det gå för de här skraltiga pinnarna. De står framför komposten och ska förhoppningsvis skymma komposttunnan och samtidigt locka fjärilar. Trot den som vill....