söndag 7 november 2021

Så kan man också se det.

 

November har börjat. Nu är det liksom ickeväder, varken färgsprakande höst som måste beskådas eller krispig vinter att andas in. Bara grått och rusk, så vilsamt. Blommorna har blommat över, inget kvar att skörda (jo lite brysselkål står kvar men den är tålig). Mornar och kvällar är mörka och lockar inte ut mig.



Nej men Jenny, så här kan du väl inte ha det?!!
Riktigt, det måste till något att pyssla med, något åtminstone lite utmanande. På nätet (där allt finns) hittade jag en kul sak. En lista med 30 ord att fotografera under november månad. För att lägga till lite mera bestämde jag mig för att varje vecka sammanfatta bilderna här i min blogg.

Kollade in listans första ord kvällen före första november, ordet var HÖST. Och jag förberedde mig på att fånga ett disigt och regnvått kalhygge. Vackert och dramatiskt - en fin början på uppgiften. 
Men ute skiner solen redan efter frukost. Lönnen är helt kal. Ingen stämningsbild på höst men vad kan bättre symbolisera hösten än mitt välfyllda komposthörn där aktiviteten är på högvarv för att förbereda nästa vår och sommarsäsong.

ORANGE 
Nu blev det knepigt värre. En timmas promenad med kameran i högsta hugg utan att se en enda sak att fota. I vanliga fall dras min blick till något som jag fotograferar och sedan lägger till ord. Nu ska det vara tvärt om. Trodde ett tag att jag skulle gå bet. Dagen slutade med att jag goglade. (Orange kombinerar den röda intensiteten med den gula glädjen, dessutom signalerar färgen en mängd positiva egenskaper såsom  aktiv, karismatisk, kompetent, kreativ, emotionell, energisk, exotisk, explosiv, flexibel, rolig, god, glad, frisk, humoristisk, oberoende, motiverande, provocerande, säker , sällskaplig, stimulerande, framgångsrik, tropisk, pulserande, välkomnande, vild...)
Efter att ha letat en del hittade jag några saker i gömmorna som jag faktiskt gillar.


LJUS
Den här dagen skulle nog klaras lätt. Solen, månen, stearinljus och lampor av alla möjliga slag har jag fångat på bild genom åren. Funderade på smidesljusstaken och ett vackert ljus med låga. Efter lite funderingar kändes det lite för enkelt. Ljus är så mycket mer. Inget ljus utan mörker eller tvärt om. Båda behövs. Att ha ljuset till följeslagare tror jag kan ha sina fördelar. Att se verkligheten som den är, acceptera att somligt kan jag och somligt kan jag inte. Att välja att se de strimmor av ljus som finns i mörkret. Att följa dessa strimmor med fast blick och rak rygg tills mörkret skingras.


KÄRLEK
Med en titt i mitt bildarkiv kunde jag konstatera att det fans många bilder på hjärtformationer från naturen. Snabbt kom jag fram till att det inte ska vara ett hjärta på fotot denna dag. Kommer att tänka på Nasse som frågar Nalle Phu hur man stavar till kärlek och han svarar: Du stavar det inte. Du känner det.

Det blev till att fundera över på skogspromenaden.
 Istället för att leta motiv gjorde jag som vanligt, lät blicken svepa runt och låta sig fångas. 
Och där! Nästan osynligt men mitt öga anar ett mönster eller en känsla uttryckt i den skrovliga barken.

Nu råkar det vara så att den dag då ordet Kärlek skulle illustreras var den dag då det var exakt 60 år sedan kära maken och jag träffades för första gången. Därför kan jag inte låta bli att plocka fram en av mina favoritbilder, taget av en journalist som hittade oss två i ett björnbärssnår utmed blekingekusten för några år sedan.
Fotot förmedlar min bild av kärlek: Att alltid i alla skeden med glädje ge till och te emot av varandra,

LÖV
Glad i hågen gick jag ut för att se om det möjligen fanns något litet färggrant att fånga på bild. Jo då en och annan buske lyste lite rött. Men har buskar löv? 
Nu har jag läst på. På den här bilden finns bara löv, inga blad.


ALLHELGONSDAG
Det är lite av tradition att ha Alsboafton här. Det är en kväll när konstnärer och hantverkare i vår del av kommunen har öppet hus och dessutom är det andra aktiviteter som vi kan fara runt på. Överallt där "spöket" finns , finns det något att se eller göra. Till och med vi i vävstugan har öppet och gläds åt att få visa upp vad vi gör. (Och vi blir så glada när vi får beröm.)

Det var både mörkt och regnigt när jag gick upp till kyrkan. Det är så stämningsfullt med alla ljusen,


NÄRBILD har jag jobbat med idag. 
Mina första tankar var naturligtvis att fotografera något mycket nära, (ståndare och pistiller på blommor eller ögat på en koltrast) Men så blir det inte när tankarna får stöta och blöta en stund. Det kan ju vara en bild på något som har med nära att göra. Nära och kära t.ex. Tyvärr är barnen på avstånd så jag kan inte jaga dem med kameran och kära maken är så ofta på bild så det får bli en annan tolkning. 



Ända sedan vi flyttade hit till Algutsboda har jag gått och tittat på tavlor som en dam broderar. I går köpte jag äntligen en. Den tål att närgånget beskåda. 

Det blev en våt skogspromenad. I regnet letade jag "när-"ord. Närstående, närhet, närbelägen och fler liknande hamnade på bild tills jag hittade närkontakt.
Att komma i kontakt med sitt sanna jag måste vara ens första prioritet.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar