Ord blir bild ger tanke

 Andra veckan med min utmaning. Ett par gånger denna vecka har jag frestats att göra det lätt för mig. Måndag: mobil. Mobil = telefon, eller mobil = rörlig. Måndag = gympa. Telefonen i byxficka på gympapasset. Men det är väl inget att visa. Så jag tänker till ännu ett varv. 

Mobiler hörde hemma i pysseltiden och den är definitivt över nu. Men jag har en mobil hängande i gardinstången. Den fick jag av en mycket pysslig grannfru när vi var nyinflyttade här i Algutsboda. Jag har flyttat runt på den och haft den på några olika ställen, vet inte var den passar bäst. Men eftersom Doris inte finns längre har jag lite svårt att bara lägga undan den.

Så blev det tisdag och ordet var snöre.
Här blir det ingen liten snörstump. Inget trampsnöre till vävstolen heller. De som känner mig väl förstår ju att jag plockar fram några presentsnören. Många krulliga snören det gillar jag. (ja,ja det är klart de ska sitta runt en present, helst från mig...)

Onsdag: tavla. 
Motsägelsefullt kan vara både bra och dåligt;
en riktig tavla (tanken på den får än i dag min kind att rodna) 
vacker som en tavla (en önskan som helt beror på betraktarens öga)
Tavlan som hänger i vår matsal har jag själv åstadkommit. Av en slump kanske, Jag var ute på en skogsväg och fotograferade ner i en vattenpöl med is. Enkelt men den tilltalar mig i alla fall.

Torsdag: gammal
Det hade varit lätt att ta en selfie med häng och rynkor som illustration, men det vore inte särskilt utmanande. Kom på bättre tankar när jag började baka. Brödet bakar jag i en gammal järngryta efter ett gammalt recept. Men varma tankar far genom huvudet är jag tar fram bakduken. AK står för Anna Karlsson, mormors mor. Kan tänka mig henne, någon gång när förra seklet var ungt, klippa upp en sockersäck. fålla och namna. Den är min nu!

Fredag: kläder
Undrar just hur många kvinnor som någon gång sagt: jag har inget att ta på mig. Det har jag också gjort. Men antagligen inte för att garderoben var tom. Snarare för att min kropp och plaggen inte kom så bra överens. Eller var det ögat som ville ha något annat. 
Nu är det inget problem längre. det finns alldeles för mycket i garderoberna som jag inte hinner med att använda. Min pensionärsuniform passar till de flesta tillfällen.

Lördag: nycklar

En gång i tiden avundades jag vaktmästare och andra personer som kunde gå omkring och skramla med stora nyckelknippor. Kanske en gen från vikingatiden när kvinnan vid giftermålet fick ansvar för familjens gemensamma inlåsta skatter. Kolla in bilden, där ligger min och kära makens nyckelringar. Lite olika men lika och jämlika 

Söndag: ett måste
Jag vet inte om jag gillar ordet måste. I tidningar, reklam och bloggar av allehanda slag kommer det ETT MÅSTE att ha, att se, att uppleva, att göra, att äta, att ha i väskan.......
Funderade LÄNGE på om det finns ett måste för mig. Måste känns som ett tvång. Jag vill, jag kan och jag gör av egen vilja inte för jag måste.
Men så kom tanken, jo det finns ett måste för mig!!

Ibland måste jag bara få stanna upp i förundran inför

en klunk vatten

en nypa luft

ett frö som gror

ett vänligt ord