Jobbig vecka

Måndag, vaknar ensam hemma. Tittar ut och ser att min bil är täckt av ett hårt lager vit frost. I övrigt verkar det bli en fin och solig dag. Jag gör som jag brukar, tar det lugnt och njuter morgonfikat, kollar rubriker i nättidningar och ser efter vad som kommit in i mailboxen. Hoppsan, nu saknar jag kära maken. Strax dags att åka iväg till gympapasset och bilen fortfarande frostvit. (Jag är bortskämd med att alltid ha bilen skrapad och hyfsad varmkörd när jag ska iväg.) Nu blev det till att skrapa själv, inte så lätt när jag inte når hela rutan fån något håll. Till slut kom jag i alla fall iväg. Jag var nöjd med passet och det tror jag deltagarna också var.

Det blev tisdag, mitt ord att reflektera över var tidning. Korsordstidningar är vanligast hos oss, kära makens tidsfördriv mellan projekten. Emellanåt dyker det upp gratisexemplar av någon ortstidning i brevlådan. De är ganska roliga att bläddra i. Jag blir uppdaterad om sånt som kommer att hända på byn, men framför allt är det gott om bilder på folk som deltagit i det som hänt på byn,

Onsdag och jag slår nästa bakut. Mitt ord att hitta något att fotografer till är idol. På google får jag leta drygt fyra sidor innan jag ens kommer till förslag för synonymer. Nu kommer mina fördomar; alla de första sidorna handlade om ett TV-program som jag bara sett som förhandstrailer. Det verkar handla om att med en mick nästan inne i munnen göra någon form att gympapass. Där finner jag inget att föreviga. Ideal, avgud, ikon lockar mig inte heller. Filmstjärna och berömdhet känns inte som orsak att ha till idol. Skulle kunna vara förebild då. I ärlighetens namn är det svårt att peka ut någon. En är verkligen föredömlig i ett avseende och en annan i ett annat. Vi har väl alla våra bra och mindre bra förmågor. 
Därför bryter jag till viss del min utmaning. Bilden nedan är tagen av min syster när vi varit på loppis och jag hittat en matta jag vill ha. Bilden föreställer hur jag bar mig åt för att försöka få in mattan i bilens skidpåse. Med lite eftertanke kunde jag ju fällt baksätet. 

Idol eller inte; man får tro på sig själv, även om man saknar bevis.

Torsdagen bjuder inte på något ord utan blott och bart bokstaven E. Det är länsbokstaven för Östergötland. Jag är en djupt rotad östgöte. OK, numera är jag smålänning men varje gång jag reser norrut så känner jag när gränden till Östergötland korsas. 
Funderade ett tag på om jag skulle lägga en massa e-tillsats-fyllda godisbitar till ett E för att få mitt foto. Eller fotografera någon bok om undervisning som ju hittas under E på biblioteken. 

För andra gången denna vecka bryter jag min utmaning. Är hängig, ont i halsen och hostar. Kan inte ge mig ut med de symptomen. Därför håller jag mig stilla och letar i mitt bildarkiv i stället. Hittade ett arbete jag gjorde medan jag höll på med silversmide. Det är g och e. Min systers initialer. Men vänd dem lite och det kan se ut som två e. 

Här är min bild på hopp. Ny varje vecka. En lott som vi skrapar varannan ruta var. Ibland blir det en liten vinst som fyller på kontot för våra extravaganta nöjen.
Ingen vinst denna vecka men sängen kändes viktigare än vinst idag,

Det står kallt på listan för fotografering denna lördagsmorgon. Kallt är väl ett relativt begrepp. Totalt utmattad med feberfrossa, hosta, värk och bra snorig är det som att få en present när jag tittar ut. Så skönt att jag inte behöver gå ut idag. Dessutom ser väl alla hur vått och kallt det är.

Nåväl, sakta men säkert går de flesta influensor över. Känner mig allt lite klarare i huvudet idag. Tur det för mitt ord att ha relation till idag är transport. Jag tänker inte på stora tunga lastbilar då. Tanken faller på alla de transporter jag själv utför varenda dag. Redskapen till gympan t.ex. sker i en gammaldags "dramaten-vagn". Ska jag handla transporteras varorna hem i kassar eller klappbox. När jag ska till vävstugan eller biblioteket gäller lite finare tygkassar för transporten. Men bäst av allt är när jag själv ska transporteras (åka med). Då är det toppen att stoppa mer stickningen eller utflyktsfikat i en riktig kaffekorg. 

Nu känns det som om det är dags att uppsöka sängen igen. Men först; det är två dagars utmaning kvar. För tredje gången denna vecka gör jag inte som jag bestämde från början. Jag siar istället.
Orden är röd och ny.

Kan ju tänkas att det blir så här;
en, om än lite urvattnad, röd ny regering.