När det trasslar till sig.

Ibland trasslar det till sig. 

Utmaningen den här veckan startade med Godis.
Det började med att jag letade genom alla skåp och lådor i både köket och en del andra rum. Men inte så mycket som ett karamellomslag hittade jag. Hela dagen gick jag runt och muttrade och letade. (Kära maken log nog i smyg över mitt dilemma.) Nu bor vi ju inte så centralt så det bara är att kila iväg och köpa en tablettask eller så. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att sätta mig i bilen och köra en  dryg mil i det ärendet och så hem igen för att få en bild på godis. Visst är det fantastiskt! Alla problem har en lösning. Den kom fram mot kvällen när kära maken skulle brygga kvällskaffe och då konstaterade att det bara fanns ett kaffefilter kvar. Det är omöjligt att stå utan kaffefilter när morgonkaffet ska bryggas. Det var en orsak att sätta sig i bilen och åka till affären, och då kunde jag ju passa på och köpa lite godis när jag ändå var där.

På väg hem efter väl utfört uppdrag slog det mig plötsligt; godis måste väl inte vara snask!!!?
Väl hemma igen dukade jag upp det godis jag köpt och en massa annat godis som jag lyckligtvis alltid ser till att ha hemma.

Så blev det tisdag och ordet var Två. Ett litet enkelt ord som  inte ska kunna gå att trassla till ens i mina tankar. Det finns ju hur många saker som helst runt oss som är par; skor, strumpor, vantar, ögon, stickor...... Men måste det vara två lika? Eller kan det vara två som i P2 som jag lyssnar på varenda dag? Eller två som hör ihop som papper och penna? Eller som två som yin och yang? Kanske två olika som bara kan finnas tillsammans?

Till slut valde jag en av våra solcellslampor. En hållare och en kula. Vackra tillsammans på dagen och strålande när mörkret faller.

Rund var det ord jag fick att tampas med i onsdags. Jo nog kunde jag trassla in mig där också. Gick ut i trädgården för att fotografera ett klot. Det blev ett fint kort men med text blev det RUNT. Dilemma; samma ord men böjt liksom. Gillas det blev den dagens fundering som slutade med att jag vände tillbaka till gårdagens uppgift och fotograferade en rund glaskula.

Torsdagens ord Reflex kunde jag inte krångla till. Inte i betydelsen, men att verkställa. Trodde inte det var så svårt att få en fin bild på reflex.
Fram på kvällskvisten när jag var helt ledbruten efter att ha snavat och slagit mig ganska rejält hängde jag helt sonika upp en reflex på en kaxig figur och därmed fick det vara.

Fredagens ord var Tid.
Dåtid, nutid, framtid, otid, tidlös, i tid,
Det här var dagen då kära maken och jag skulle ut på galej. Bussresa, hotell, operett. Blev lite orolig då bussen dröjde. Ett missförstånd klarades upp då bussen kom. Vi var bokade att kliva på i Kalmar där väntade de och vi här i Emmaboda. Det ordnade sig. Det blev en på alla sätt trevlig resa, allt ordnat, bara att hänga med. 
När fredagen just skulle bli lördag tänker jag att tiden är dyrbar och att det gäller att slösa den på rätt saker - det som gör en glad.
Lördag = hemresedag. Bussen avgår först 13.00 efter en långdragen frukost var det bara tre timmar att slå ihjäl, eller fördriva eller använda till nya upplevelser av Malmö.

Dryck var det ord jag funderade på under hemresan. Gråväder och småregn lockade inte till resebilder. Letade i mina tankar efter ett bra motiv till ordet,  mindes sommaren 2018, då var det varmt. Bestämde mig för att leta fram en gammal bild till dagens ord. Jag satt i skuggan efter en lång varm dag och blev serverad ett glas kallt vatten. Världens bästa dryck.

Veckans sista ord är Vän.
Det är inte läge att fotografera en vän och visa här, vad skulle alla de andra tänka om mig då? (för jag tror i alla fall att jag har flera vänner) 
Ordboken får komma fram igen. Snabbt hittar jag 28 ord med anknytning till vän. Allt från vacker och söt till kollega och fan.
(Funderar medan jag fixar lunch och vinkar av kära maken som nu åker till Linköping för lite mer avancerad undersökning.) Tittar ut genom köksfönstret på alla små fåglar. De får symbolisera dagens ord. Rysligt dyra i drift, (all vänskap har ett pris) var och en av dem som sprätter frön omkring sig är en vän och sann vän.

Vänlighet är en gåva alla har råd att ge,

Trassel med ord och tankar är på gott och ont. Tar man sig tid att följa tråden och lösa upp knutarna, den ena efter den andra, känns det riktigt bra. Även om vi har ett ganska trådlöst samhälle så skulle jag tro att trassel-löst är en utopi. En del trassel löser upp sig självt bara man har tålamod att vänta, andra blir kvar eller ersätts av nya. På ett eller annat sätt har vi förmåga att fixa våra trassel.