Glöm inte vilken skatt en vanlig dag är

Så blev det några ensamma dagar. Att vara ensam på dagen går väl bra. Det finns en hel del att göra. Och håller man ut på sakerna kan man få en hel dag att gå.

En del av en ensam dag ägnade jag åt att "turista" i Emmaboda. (Inga fler kommentarer om det.) En annan dag handlade jag i Nybro (mycket mer än jag från början tänkt). En del tid har jag ägnat åt att sy på ett lapptäcke som är tänkt att vara klart före midsommar. Resten av ensamheten har jag längtat och ibland pratat med kära maken i telefon eller på skype.
Han klarar sina högdoser cellgift bra. Han mår inte så dåligt som många gör, men vad han än säger så är han trött. Efter bara någon dag blev han isolerad då hans blodvärden krävde det med tanke på infektioner som ju kan slå hårt.

Får man hälsa på? Eller vågar man hälsa på? Tänk om man bär med sig något som hans nedsatta imunförsvar inte klarar.

Fast de åtta dagarna han har i Linköping ska vi väl klara (vi har varit från varandra längre perioder förr). Det var som en present att han kunde ta emot besök i går. Då är det inget besvär att packa ihop och köra 24 mil enkel resa bara för att få sitta mitt emot varandra.

Så där kom jag och fick ta på mig skyddsrock och tvätta och sprita händerna i slussen utanför rummet innan jag gick in. 

Fram mot kvällen bar det av söderut igen. Jag hade kommit överens med dottern om att få komma dit och sova över. Gissa om hon bjöd på god mat!!? Sen blev det småprat, TV-tittande och en god natts sömn.

Idag på förmiddagen tog vi en runda i hennes trädgård och sen en liten promenad i omgivningen för att kolla in våren. Sol, värme, vindstilla. Det gör nästan ont när det är så skönt och vackert.

En liten bit från dotterns hus finns ett liter övergivet och förfallet torp. Men hagarna runtom är så vackra även innan sommarens blomsterprakt har slagit ut

Kastanjens blanka och klibbiga knoppar.














Säljens hängen är nästan tomma på pollen. Men de röda små anspråkslösa honblommorna var röda.
(Den sitter på skaftet som skjuter ut bredvid hänget)





När vi gick runt där i hagen fick jag syn på några vitsippor som strävade upp mot sol och värme. Det var de första jag sett i vår. De måste man ju bara ner på knä för att riktigt kunna beundra.

Fram på eftermiddagen när jag kom hem och stod och pratade med grannen över syrenhäcken fick jag se att här är vitsipporna, många och utslagna. Vitsippor är nog den blomma som gör mig gladast av alla vårblommor

Precis nu ringde dottern och berättade något som gjorde mig lite avundsjuk. Hon har sett sädesärlor i dag! Det skulle jag gärna också ha gjort.

På väg från Nässjö till Algutsboda stannade jag i Vetlanda och handlade igen.
Vad?
Det ska jag skriva och berätta om på onsdag.




En vacker solnedgång. Det blir nog en bra dag i morgon också.