I valet och kvalet

Det är tur att det finns sätt att hålla tankarna istyr. Det finns alltid sysselsättningar för händer och fötter som tvingar hjärnan att skjuta bort de svåra tankarna tills de inte är lika farliga längre. (Förträngning kallas det visst av psykologer.)

Det är mycket nu som handlar om kära maken. Vi åkte tillsammans till Linköping för att han skuklle skördas på stamceller. Fantastisk bemötande av trevlig personal. Jag fick hela apparaten beskriven och funktionsförklarad. Att det bara går! Efter en heldag med slang ut och slang in skulle det bli skönt att åka hem igen. Men nej, skörden räckte inte. Det skulle behövas mer till den transplantation som ska göras efter högdosbehandling med cellgifter. Lite deppigt kändes det. Det blev till att göra om proceduten nästa dag efter att ha fått ett par kraftiga doser "tillväxtmedel".  Nu finns hans stamceller frusna i väntan....

Väl hemma igen var det dags för den sjätte och sista cellgiftsbehandlingen före högdosbehandling i Linköping. Den gick väl bra. Men ställer man svåra frågor kan man räkna med att få svåra svar.
Fredag, lördag, söndag....tunga tankar och mycket prat; MEN NU VÄLJER VI ATT FÖRVÄNTA OSS DET BÄSTA.

Om man tror att det ska gå bra
eller man tror att det ska gå illa
så har man rätt.

När orden inte längre räcker till kanske det kan finnas andra sätt att uttrycka sig. Ibland provar jag att ha ett tema när jag går med kameran i hand. Samma promenad kan ha olika teman. Otroligt nog är det faktiskt så att naturen bjuder på den lisa man frågar efter.

Den här tingesten fick jag syn på. Undrade vad det var och gick fram och sparkade på den. Trodde det var ett gammalt rostigt verktyg, typ nyckel, men det satt väl fast. En rot! Jag kan garantera att jag gått förbi den hundratals gånger man aldrig sett den förut.
Jag väljer nyckel som en god symbol.





Vinfälld, avbruten, avsågad men inte nedbruten. Färg och form tilltalar mig. (Varför i all världen heter det grå och trist? Det är ju patina och vittnesbörd om något mycket större, ett annat liv och hemligheter som jag gärna skulle vilja veta.)

 Se den inte som förbrukad! Hjulen finns där, så fundera i stället på vad som behövs för att de ska rulla igen.

 Den vecka som gått har innehållit mycket information om den förestående behandlingen och det som händer sedan. Isolering och restriktioner; inte äta det, inte vara där, inte göra sådant, inte, inte, inte.....
Vi har förstått att kanske är kära maken lite av ett vrak ett tag. Men det är så svårt att förstå, för just nu ser han nästan oförskämt frisk ut. När vi listar blir det många saker på +sidan och få på -sidan.

Visst är den illa därann, men visst syns det vad det är!






Halvtomt eller halvfullt? Nu fokuserar vi på förberedelse. Tänker på allt man får äta, allt man får göra, alla man kan träffa, allt man får se och uppleva. Allt är dessbättre "inte bara inte"