Meditation 1.

Under årens lopp har jag provat på olika former av meditation ett antal gånger. De flesta går ut på att fokusera på sin andning. Det är ju ett bra sätt att hålla sig i nuet. Man kan ju inte andas i imperfekt eller futurum.
Ibland är det sittställning som är viktig och ibland hur man håller händerna eller ett mantra att upprepa. Oftast har mina försök inte känts så lyckosamma utan jag har givit upp. Avslappning är en annan form av meditativt beteende. Och det fungerar säkert (för en del).




I min ålder bör man väl känna sig själv både utan och innan men tanken lockar ändå att det kan finnas mer att upptäcka. Jag tog en selfie (rättat) (Bild på mig själv) häromdagen på promenaden. Tja, man kan ju undra om det finns något outforskat bland tynkorna.



Trots att jag provat och gett upp flera gånger fastnade jag för ett anslag vid biblioteket. Jag gick hem och läste lite på nätet, tog kontakt med kvinnan som leder gruppen och bestämde mig att testa det här också.
Så här fungerar det: vi är en liten grupp som sitter så bekvämt vi kan på stolar i en ring. Efter att ha andats djupt och slutit ögonen leds vi genom en meditation där våra tankar, känslor eller assosiationer styr oss.
Det är alltid samma platser vi leds till. Efter att ha tagit sig varvet runt kommer vi "tillbaka till rummet". Då får en i taget berätta vad som "hänt" under sin meditation. Därefter går man laget runt och vi speglar det vi hört. Vilka tankar, känslor tolkningar förmedlar vi tillbaka. Inga diskussioner eller kommentarer. Var och en tar till sig det man vill.

Ängen är det ställe där vi alltid börjar och slutar. Det ska representera ens vardag och hur man relaterar och hanterar den.


Därefter ska vi se oss om efter en grind.







Att öppna gå genom och stänga den efter sig har väl symbolvärdet av att lämna vardagen och gå in i sig själv (så gott det nu går).

Innanför grinden finns stigen. Den står för ens intuition. Den själsliga (eller som jag vill förstå det den emotionella) intelligensen.








 Stigen leder fram till floden. Den ska man stanna och se på. Den representerar ens känslor. Medvetna och omedvetna känslor som vi bygger upp och som  hindrar eller på annat sätt påverkar när vill/ måste förändra våra liv (eller bara vill försöka prova på något nytt).

Bron som vi ska finna för att ta oss över floden symboliserar hur man hanterar sina känslor. Vilka strategier man tar till.

På andra sidan fortsätter stigen till det berg som ska vara en spegelbild av en själv. Medvetet eller omedvetet hur man ser ser på och relaterar till sig själv.

Därför är det väl som vi alltid uppmanas att iaktta berget och vila en stund medan vi förbereder oss att klättra upp.

Hittills har jag varje gång, hur litet och obetydligt eller stort och otillgängligt jag föreställt mig att berget varit ändå fått en storslagen utsikt när fantasin tagit mig upp till toppen.









Väl där kommer meditationens svåraste del. Man ska föreställa sig att man blir hämtad av händer och förd....









Och sen samma väg tillbaka. Knepigt; det är alltid svårare och tar längre tid till än från.
Sen sitter vi där med var sin berättelse, ingen den andra lik.