Vardagsglädje.

Glädje är att se livet genom en solstråle. (Carmen Sylva)
Det kändes riktigt skönt att vakna morse och efter en stund se att solen bröt fram ur de senaste veckornas gråväder.
Egentligen hade solstrålarna nått mig redan igår.
Två spännande försändelser i postlådan. Eftersom jag alldeles snart har födelsedag och jag älskar presenter spreds ett leende på mina läppar.
Det ena var ett kuvert som innehöll ett antal kort från sent -40-tal. Jag och mina syskon som småttingar. O så roligt att få dem (tack snälla kusin)
Den andra försändelsen, som var något större och synnerligen väl tejpad, innehöll en inslagen present. Den får jag gå och klämma på ett par dagar till. Eftersom den är från syster min och inte innehåller de efterfrågade torkdukarna av lingarn har jag ingen aning utan gissar vilt i min nyfikenhet. Paketet är mjukt. Sockar???

Nu är det ju inte så att jag fyller jämnt, men det är ändå trevligt att göra lite extra just ändå.
Jag tycker man ska ta alla tillfällen i akt att "smälla av ett litet fyrverkeri i vardagen", kvitt samma om det är jag eller någon annan som ska firas.
Det jag har gjort för att lysa upp min dag är att ha hängt upp nya gardiner i köksfönstret.

Solskenet  fortsätter. Kära maken och jag blev bjudna på förmiddagsfika hos grannen. Vi fick hjälpa honom att äta på den kaka han fått. En jättegod sockerkaka med vaniljkräm i. Kan berätta att vi åt mer än en bit var.








En annan sak som värmer nu är en bild med kommentar vi fått från sonen.
Varje dag ser jag på kära maken och konstaterar att hår, ögonbryn och skägg blir tunnare och tunnare.
Då kom sonens bild där han berättar att när kära maken påbörjade sin cellgiftsbehandling började han låta sitt hår växa ut. Kära maken har länge varit tunnhårig och sonen kal.
Nu blir det lite som att håret försvinner från kära maken men dyker upp på andra sidan havet hos sonen.
För oss en fin sympatihandling.