tisdag 11 februari 2014

Det kan lika gärna gå bra

För ett par dagar sedan fick jag ett par nya citat-böcker i min ägo. Läser gör jag dagligen men det är höjdpunkter när jag får tag i en ny samling tänkvärda citat, ordspråk eller aforismer.
En av böckerna heter just "Det kan lika gärna gå bra". Bara titeln är ljuvlig och får pessimism och olyckskorpar att verka småsinta.
Underrubriken är 152 nya ordspråk. Det är ju så att gamla ordspråk alltid på ett eller annat sätt slår huvudet på spiken. När jag bläddrar och läser i den här ställs jag hela tiden inför nya utmaningar. Eller vad tycks;
-Det kan bli ensamt att alltid se allt med egna ögon.
-Motgångar är bara förslag till andra vägar.
-Att vara skymd hindrar ingen sanning att vara sann.
-Det är bättre att förstå än att missförstå

På en sid stod det: Våren är alltid på väg.
Tja det kan man ju tänka på en regnig septembermorgon.
Själv inspirerades jag att ta kameran och gå ut och kolla i trädgården. Det råkade vara igår när kylan gett upp och snön töat bort.
I rabatten vi grävde fram i höstas och där jag ska sätta rosor till sommaren har snödropparna, som blev kvar i jorden, börjat tränga upp.

Utmed rosbuskens stammar kan man ana det som ska bli nya skott till våren. Röda och granna!

Nu är snödropparna åter täckta av snö och får vila ett tag till medan vi fortsätter hantera vår tillvaro. I kära makens första behandlingsomgång har vi passerat mitten och i dag har han genomgått en skiktröntgen för att utröna om behandlingen hittills gett något resultat. Vi väntar med spänning. Vi har också fått datum för behandlingsetapp två, då han ska tankas på stamceller som sedan ska doneras tillbaka efter att han genomgått en rejäl nedbrytning med cellgifter.
Allt det här ska vara genomfört till påsk. Gissa om vi ser fram mot just den helgen!

I väntan på allt som ska ske pysslar vi med lite smått o gott. Kära maken håller till på källarplanet och jag sitter i fåtöljen, och så blir det...
Snart ska jag visa vad som hänt i källaren.
Själv har jag fått en tröja klar. Sen hittade jag "förgarn" som jag fått en gång för länge sedan av min syster. Jag virkade en "påse" av det. Och för första gången i livet tovade jag. Lätt som en plätt med såpa och tvättmaskinen. Den blev lurvig men troligen kommer den att passa bra att samla ihop alla hårborstar i.


Det är inte farligt att prova nytt. Som sagt;  det kan ju lika gärna gå bra.

3 kommentarer:

  1. Om du även gillar en del sylvassa "sanningar" om hur man kan missförstå olika saker kan jag rekommendera Anna-Karin Elde och hennes serie som börjar med boken "Om ingen nyper mig i rumpan snart går jag hem"..... Hela boken går i titelns riktning med tecknade bilder med snärtade kommentarer till..... Svårt att inte småle åt den.

    SvaraRadera
  2. Här finns ingen snö kvar, ljust på morgonen när jag går till jobbet men allt på vägen är beirge (stavas det så) stan saknar färg. Längtar efter att få se lite snödroppar och andra täcken på att våren inte är för långt bort.

    SvaraRadera