Bara jag

Med den rubriken kan det bli anspråkslöst eller egocentriskt kan jag tro.

Här sitter jag i alla fall i den gamla soffan, som efter alla år ute i ur och skur, fått byta färg från blått till denna ljusa färg som kära maken och jag fått "dille" på. Den ena renoverade eller uppfräschade möbeln efter den andra får den färgen.
Ja, här sitter jag mitt i alla projekt. Det syns väl att det är dags att klippa gräset. Och staketet ska bort så småningom. Men det är ett både tungt och mödosamt projekt (så det syter vi för som man säger här i Småland). Om kameran vridits lite mer till vänster hade projekt forsla-bort-ris-och-vänd-och-töm-komposterna synts.
OK, det finns mycket att göra men vi tar det i vår egna takt, och använder tid varje dag bara för att njuta av det vi har.






Det är en fantastisk tid nu, det vet väl alla och envar.
Knoppar överallt.
Det beskurna äppelträdet är översållat med blad- och blomknoppar







Liksom den ansade syrenhäcken. Förra året var det bara några få klasar i den, men i år ser den ut att blomma rikligt










Magnolian befinner sig i alla stadier.
Slutna knoppar.
Knoppar på väg att öppna sig.









Och helt ljuvliga blommor









Just nu finns mycket att titta på i trädgården.

                                                                                                   

                                              



Mycket av det som händer hos oss gör kära maken och jag givetvis tillsammans. Men mycket kräver styrka, finess och speciella kunskaper och då är det förstås kära maken som får rycka in. Men en sak nu är det "bara jag" som fixar (jag menar inte resning av rabatter)
Det är bara jag som utnyttjar min 70-årspresent. Nästan varje vecka åker jag till  Känslans Verkstad. Vissa gånger tar det emot att åka alla milen men väl där är det så roligt att jobba med lera och glasyrer.

För någon vecka var det här klotet klart. Det är kort och gott en grej att smycka i trädgården med. Den sitter på en stång som är nedborrad i krikonträdets stubbe. På stubben har kära maken monterat tre plattor och på dem har jag ställt några krukor med växter som jag hoppas ska växa till sig ordentligt.

Det första jag gjorde  var en sorts koniska figurer. De kan bli allt möjligt. Granar, spiraler, som jag också kan smycka trädgården med, tomtar, fårskallar eller andra figurer.

Den här figuren har jag blivit riktigt god vän med. Det är nog lite "bara jag" i den

Om spjutet är en grundform i lerverkstaden så är klotet en annan. Dreja skulle man ju kunna göra men här gör vi klot medelst tummen. Vill man inte göra krukor kan man stoppa klotet fullt med tidningspapper innan man försluter det.

Och arbetar vidare och får till en fånig fågel som visst tror den kan kaxa till sig. Får väl se hur det blir med det.

Förra gången provade jag på att göra en människa. Det handlar väl mest om proportioner.

Det var någon, jag vet inte vem, som sa:
Sikta mot stjärnotna. Ni kanske inte når dem, men ni kommer i alla fall inte att stå där med händerna fulla av lera.
OK visst vill jag sikta högt men just nu vill jag ha händerna fulla av lera.