Utflykter

Våren kom tidigt i år. Men den har segat på och varit ganska lång tycker jag. Bara ett par gånger har det slagit till och blivit riktigt varmt - så där så man bara vill sitta i en stol med näsan i vädret och lapa i sig av värmen.

Nåväl, det har ju blivit så många fler möjligheter att glädjas år att blommorna haft längre blomningstid. Trots allt har pionerna skjutit fart och kampas med tulpanerna om att synas.








Varenda dag gör jag utflykter, åtmionstone ut i trädgården för att titta på skönheterna som dyker upp.

 Men härom kvällen blev det en lite längre utflykt. Det finns en fiskevårdsförening i närheten som har en så fin plats att slå sig ner på, titta ut över vattnet och se solen gå ned bakom skogen. Att vi dessutom upptäckte att liljekonvaljerna knoppas så fint gjorde kvällen än mer glädjefull.

För ett tag sedan bestämde vi oss för att göra en lite speciell utflykt den här helgen. I sydöstra Blekinge (Kustvägen) ordnas en Sparrissafari varje år. För några år sedan gjorde kära maken och jag en sväng på den och gillade vad vi såg. Sen har vi ju varit engagerade i campingen som ligger utmed den vägen. Då blev det en del arbete när vi kom med i och deltog i eventet. Men nu när vi är borta från campingen kunde vi ju åka runt och besöka de olika aktörerna i lugn och ro.

Det är ju en bit att åka från Algutsboda, men vädret var fint och naturen utmed vägen full av grönska.

 Utmed E22-an mötte vi upp svägerskan. Efter att ha kollat lite utemöbler gav vi oss iväg med siktet inställt på SPARRISSAFARI. (Namnet är ju lite häftigt, det kommer av vad hela eventet var från början. En utflykt för att köpa färsk sparris hos en bonde och det har utvecklat hela bygden.)

Vårt första stopp var i Oxabackens trädgård. Tur att jag inte är avundsjuk av mig. Vilket ställe!! Vilken fantastisk miljö!

Här kunde vi kolla in mängder med olika sorters pelargonior. Men också glädjas åt att även det som kommer upp i springorna får ta plats.

Den här växten, som jag inte vet vad det är, charmade mig. Visst är den vacker.

Sen skulle vi vidare till ett café där det förutom fika bjöds försäljning av lokala produkter och hantverk. Dit kom vi inte. Alla parkeringsplatser var upptagna både nära och långt ifrån. Ingen fara dock. Fika serveras på i stort sett varje ställe som deltar i eventet. Därför körde vi vidare och hamnade i ett partytält där det serverades kakbuffé för det facila priset av 60:- Då fick man så att säga "äta till man skämdes" Stackars maken fick nöja sig med en biskvi (visserligen med päronkräm och riktigt god). Svägerskan och jag lastade för oss. (Ja, jag blev mätt och behövde inte ta om)

De år jag jobbade på campingen och var aktiv i sparriseventet fanns en vilja att samla ihop "vägens alla lopisar" till ett och samma ställe för att minska olycksrisken när folk stannade lite var som helst och hur som helst vid skyltar med LOPPIS. Det var ett himla jobb att dela ut flygblad om att vi gärna såg all loppisförsäljning på campingen. Men nu såg vi att det var ett loppisbord här och ett annat där utmed vägen. Här i Sibbaboda gamla skola fanns förutom loppis en smed som visade sitt hantverk, en fotoutställning och goda smörgåsar såg det ut som. Jag avstod att smaka.

 Så gick färden vidare norrut på kustvägen. Vi passerade "vår" camping. Jag kastade en blick åt det hållet och såg några bilar på fotbollsplanen och därefter kunde jag konstatera att platsen var mig totalt likgiltig. Jag hade nog trott att efter det snöpliga avslut vi fick där skulle det svida till i själen. Men icke!
Vi stannade hos Sara Pole. Hon designar smycken i brons och glas. En fröjd för ögat.
Nästa by för besök var Orranäs med Lantluft, Orranäs gårdsmejeri, Kustboden och Lavendelgården. Alla ställen är värda besök även när det inte är sparrishelg.

 Resans höjdpunkt är förstås Bond-Gården.
 Här guidar Anders (BOND-en) själv oss ute på sparrisfältet. 

 På gården var det uppdukat med flera marknadsstånd där lokala företag sålde grillkol, bröd, kött, marmelad..........allt tänkbart som kan göras av närodlat.
Vi åt en god lunch bestående av fläskfilé och dovhjortskött med potatisgratäng och sallad som såldes av Kina (Kinas kakor och catering) Gott!! och mätta blev vi. Sen ställde jag kära maken i sparriskön. Han hann inte ställa sig sist förrän någon kom efter och framför ringlade kön om än inte kilometerlång så lång i alla fall.

 Med en påse färsk sparris i bagaget åkte vi till Kristianopel som är slutänden av safariresan. Ett besök på Sköna ting gjorde vi. Jag gillar hennes kuddar. Flamskvävnader monterade på tovat tyg och därefter sytta med annat tyg till så vackra konsverk.

Väl i bilen igen och på väg hem kan jag konstatera att det tar på krafterna att få så många intryck på en och samma dag. Nu förstår jag uttrycket "som en krokig sparris". Precis så känner jag mig nu.