Otakt

På en vecka hinner det hända mycket. Särskilt när våren går sitt segertåg över nejden. I år kom de första vårtecknen riktigt tidigt, och flera gånger stannade det upp. Liksom alla andra år lovade jag mig själv att verkligen se hela vårens ankomst och njuta av varje nytt tecken. Omigen får jag lov att konstatera att det inte ville sig riktigt i år heller, men nästa vår så....






Förra veckan stannade tiden upp, Beskedet att en bror dött har fått kära maken och mig att stanna upp. Tillvaron går på sparlåga. Det finns så mycket runt oss som påminner om min bror. Allt från tuktade fruktträd, buskar och blommor till grävda fållor för kablar och gräsbevuxna välansade slänter.

Livet är skört och tankar tar tid. Då är det inte lätt att hänga med i vårens framfart.

Men hur det än är så kommer det stunder då man lyfter blicken och förvånat ser vad som hänt runt omkring.



Forsytian dignar av blommor.

Björken börjar få blad - dags att plocka fram sekatören och ge sig på rosbuskarna.












I sålådorna kryper groddarna fram och lovar blomning till sommaren











Och magnolian behagar glädja mig med sina ljuvliga blommor redan nu.

Lite nytta får vi allt göra. Påta ner en buske som ska hjälpa till att skymma komposthörnan på tomten.













Lite förberedelser för arrangemanget vi började tänka på förra sommaren. Vi har ändrat våra idéer, om hur det ska bli, massor med gånger redan, och fler ändringar lär det bli innan vi slår till. Men lyse ska där finnas och nu finns kabel framdragen dit.
















Har just hört om att småfåglarna har bostadsbrist. Med hjälp av kära maken får nu minst två fågelfamiljer fina bostäder till årets uppfödning av ungar.







I det vackra, varma vädret tog jag en tanke-promenad i dag.
Helt elegant landade detta djur framför mina fötter

Tur, tänkte jag att jag har mitt på det torra så jag slapp böja mig ner och ge den en kyss.