Nu är jag beredd...

Så kom då kylan, och en massa blåst hade den med sig och yrsnö.
Varenda gång jag måste utanför dörren, om det är för att gå till komposten, brevlådan, återvinningen, till min parkerade bil eller på en påtvingad promenad (det är jag själv som måste tvinga iväg mig), fryser jag genom märg och ben som det uttrycks ibland.
Ett par gånger har solen tittat fram och blinkat förföriskt till mig, lurat iväg mig ut i kylan.

Men ska jag vara riktigt ärlig så är det ganska skönt att gå en sväng, bli genomfrusen och sedan svepa in sig i en filt och sitta i fåtöljen och läsa en god bok eller bara titta på amaryllisen som nu har blommat i ett sedan lucia.

I går började jag i en meditationsgrupp. Först var det som en vanlig avslappningsövning; andas djupt, blunda och föreställa sig själv på en äng osv. Sen blev det mer spännande då alla deltagare fick berätta om sin meditation och vi andra fick ge vår tolkning av den. Tänkvärt. Det handlar ju om en utflykt i sig själv och att speglas av andra.

Funderade på det när jag gick förbi en stapel med timmer. Röjning efter Simone. Den här stocken kunde jag räkna bort mot 70 årsringar på. Vi började växa samtidigt men jag är inte stormfälld...än.

Kolla det ser ut som att ansikte.

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till det andra stora tänkare sagt tidigare. Vi förblir oss själva genom alla år men bär alla åren inom oss som årsringar. En tall är en tall genom alla år. Jenny är Jenny 17 eller 70 år. Det är bara det att allteftersom årsringarna tillkommer förändras de yttre faktorerna, men innehållet är i stort sett detsamma, bara lite mer.





Men så var det ju det jag egentligen skulle berätta;
jag är beredd...

När jag var ute i kylan nyss för att handla,hittade jag den här söta vasen. Precis lagom stor för att stoppa i vårens första lilla bukett med snödroppar.


Åh vad jag längtar!!!