En gång i tiden hade jag en matmöbel som jag verkligen gillade men den hade inte plats hos oss under den period vi bodde trångt. Nu skulle den passa igen men det är någon annan som har den.
I veckan hittade vi på ett ekskåp när vi kasade runt på nätet. Säljaren bodde ganska nära oss så vi åkte dit för att kolla. Jo, det hade ett par skavanker, men dem trodde kära maken att han kunde fixa. Så efter lite tänka-till bestämde vi oss.
Så vi hyrde kärra, bestämde tid och åkte dit. På infarten låg nu en hög ved avtippad. Skänken fick bäras ca 150 meter och sista biten uppför en backe. Men där fanns säljaren som kunde hjälpa till.
Väl hemma gällde det. Jag bävade. Vi hade precis baxat av skåpet från kärran och skulle påbörja vandringen uppför trappan -då kom grannen klivande och erbjöd sig hjälpa till. (Honom ska jag bjuda på en riktigt god äppelkaka.)
Skåpet kom in och fram till matsalen. Då kära maken böjde sig för att ställa ner åbäket puffade han till piedestalen med den stora kaktusen.
Det här är alla grenar jag kunde samla ihop bland jord och krukskärvor. Nu blir det nog skott så syrran kan få tillbaka av sin gamla trotjänare.
Ska jag vara ärlig så tror jag inte moderplantan tog så mycket skada. Den blev väl "beskuren" och växer vidare. Men alla knoppar som föll av kommer inte att blomma.
Men skåpet står på plats nu. Vi är nöjda.
En helt annan historia är hur vi lyckades få ner sideboardet, som vi hyst i väntan på bättre alternativ, i källaren.
Ska sätta igång och göra plats för den nästa vecka !
SvaraRadera