Fredagsmys

Visst är det mys att få äga dagen. Vaknade i morse och insåg att ska, bör och måste inte gällde.
Låååång frukost. Ingen brådska.
Solen tittade in genom mina fläckiga fönster. Men vem vill ägna sig åt inomhusaktiviteter när det är så fint höstväder ute.
Bestämde också att handla inte var alldeles nödvändigt. Så ja, det blev trädgården. Där finns hur mycket som helst att göra.
Medan jag la mig på knä i en rabatt tog kära maken itu med att sortera in campinglivets alla prylar snyggt och prydligt i källaren tills det är dags att plocka fram dem om ett halvår igen.

Det är inte mycket kvar som blommar i trädgården nu efter frostnätterna som varit. Men jo, när jag började klippa ner höstanemoner, flox och andra höga stjälkar dök det upp några små kvistar. De får förgylla middagsbordet ikväll.

Mer då?
-Höstbordet är framtaget och jag funderar på hur jag ska dekorera det, men det ger sig nog.
-Syrenhäcken kom kära maken och ansade, krattade ihop frånklippet och körde till ristippen. Han är allt bra han!!
-Äpplena är fortfarande en riktig ögonfröjd. Plockade ett antal och gjorde en äppelkaka till kvällen.
-Lönnarna gläder oss här i Algutsboda med sin färgprakt. Jag stod en lång stund och beundrade dem. Klarblå himmel bakom löven och kyrktornet som sticker upp. Tänkte hämta kameran men nej, jag är säker på att jag har fotograferat just det motivet ett flertal gånger.

När vi flyttade in är för ett par år sedan letade kära maken fram vår gamla klippare som vilat länge och väl i ett förråd medan vi bodde i lägenhet. Han målade och pyntade den så fint åt mig. Jag blir liksom glad och varm om hjärtat varje gång jag tar fram den -trots att klippa gräs inte är mitt favoritarbete i trädgården. Samma sak idag. Gräset i slänten måste klippas innan det blir djungel. Men det ska väl gå med min fina klippare! trodde jag...
Det gick inte att dra i snöret. Inte ens kära maken kunde. Det är bara att inse, den har gjort sitt. Får väl skaffa en ny, men den kommer aldrig att väcka så varma känslor som den här.