Jaa, vad ska man säga

En dag i slutet av sommaren när jag, som jag så ofta gör, gick i skogen fick jag syn på det här. Ju mer jag tittar på bilden desto bättre tycker jag om den och fantasin får spela. Idag har jag tydligt sett tre ljuvliga grodor som med all säkerhet har ett budskap att förmedla. Men vilket???

Eftersom fantasin just nu har en viss begränsning kunde jag inte komma på vad de vill ha sagt, utan jag har googlat runt för att eventuellt hitta något klokt som grodor kan "kväka ur sig". Något klokt, roligt, angeläget eller rent vansinnigt. Och nog fanns det! Men jag blev mer och mer tveksam. Ju mer jag letade ju mer upplevde jag att alla vackra bilder med tänkvärdheter är som moralkakor förklädda till drömmar. Nej, från och med nu ska jag bara titta på mina grodor och glädjas åt att naturen så ofta låter mig se små underverk.

Äntligen är vi i stort sett klara med husrenoveringen (för den här gången).
Igår gjordes det sista; nytt laminatgolv i köket. Nu behöver vi inte gå på råa betongen längre.
Vi väntar bara på fönstret som vi ska sätta in i matrummet i stället för det gamla som sitter där. Men sen....är det bara att städa, pynta och njuta av det goda jobb som kära maken utfört.

November är vår-månad. D.v.s. det var då det började för kära maken och mig. I år är det 55 år sen vi träffades första gången och 50 år sen vi blev ett par. Lång tid och mycket som vi upplevt tillsammans. Men mycket vill ha mer. Vi firade med en helkväll på Cirkus. Först en teatermeny. Häftigt, vi blev placerade vid bord nr 1. Maten var förstås utsökt men jag puffade över min köttbit, när jag ätit runt den röda kärnan, till kära maken som lättare än jag kan äta "lättstekt"

Så var det dags att ta plats i salongen som sakta fylldes till sista plats medan kära maken läste genom programmet.

Min åsikt är att det var en storslagen föreställning som jag i minnet får njuta av ett bra tag framöver.

Stockholm i all ära, men det är verkligen skönt att kunna lämna staden och jäktet bakom sig. Kan för mitt liv inte fatta varför allt ska gå så himla fort där. Har dom som lever där bara bråttom eller är det något viktigt (vad det nu kan vara) de alltid är på väg till. 

Som sagt, skönt att komma hem till vår egen lunk. 

Idag har det varit ett strålande väder.

 Det passade utmärkt att gå ut i skogen och leta enriskvistar som nästan är övervuxna av annat ris. De blir utmärkta att ta med hem.
Fantastiskt att gå där och speja. Det är så mycket att titta på att faran är att jag missar det jag ska leta efter. 

Jodå, jag fick ihop till en krans.

Hoppas alla andra också får en fin adventstid!