Traditionellt

En månad sedan mitt förra inlägg. Visst har jag varit på väg ett par gånger för att notera lite om vad som händer och är på gång.
Men så tar det stopp!
Inte så konstigt egentligen när jag dagligen (nästan i varje fall) får en påminnelse på facebook om att jag har ett minne att se tillbaka på. Konstigt men det är ju samma sak jag blir påmind om som jag just har gjort - nu idag (också).

 Den femtonde november är en dag med tradition. Då ska min julkalender fram, aldrig en dag tidigare och heller aldrig en dag senare. Traditionen skapades på nittiotalet när jobbet tog mycket tid och det gällde att få till en god jul utan att slita ihjäl sig. Det ska vara roligt både att förbereda och fira.
Det här arket har hängt med och plockas fram varje år. Det är bara att fördela göromålen, ett varje dag, Inte speciellt betungande. I år har jag varit innovativ värre!! Att-göra-lapparna har fått nytt typsnitt, ny färg på både bakgrund och text.

Det är bara att inse att livet är bra inrutat och följer givna mönster. Trots att vi hela hösten varit upptagna med renovering av matrummet (jag teoretiskt och kära maken praktiskt) har de vanliga händelserna och sakerna haft sin vanliga plats och tid.

Hösten, som i alla fall här, har varit som sensommar och bjudit på så vacker blomning att det kändes syndigt att klippa ner och rensa bort allt det fina. Den känslan höll i sig till det första överraskande snöfallet kom. Nu ser det inte lika fint ut. Hoppas, hoppas det kommer en dag med några plusgrader och ingen nederbörd. DÅ ska jag passa på att gottgöra det jag försummade tidigare. 

"Emellertid och tock emedan" var ett uttryck som en tant i min barndom använde när hon bytte samtalsämne.

Från renovering och trädgård till alla andra aktiviteter som upptar en när dagarna blir kortare och mörkare. 

Idag har jag och Emma dragit på sexton meter mattvarp. Nu är det bara solvning, skedning och framknytning kvar. På den här vävstolen ska det vävas mattor. Eftersom det bara är två träffar kvar i vävstugan den här terminen blir mattvävning något att se fram mot när vi går mot en ny vår.

Ett riktigt äventyr var det när syster skulle lära mig knyppla. För det första handlade det inte om en liten smal sak, utan om en spets hon börjat på för ganska länge sedan. Den skulle sys på bordstabletter hon planerat att ge mig. Den spetsen skulle jag få lära mig och göra klar själv!!



 OK, men förs måste ju pinnarna och tråden trasslas upp. Det slapp jag i alla fall.
Spetsen har namnet "Latmasken".


Jag har väl fått till någon ruta själv.

En annan gång ska jag berätta hur pinnarna far åt alla håll utom de man tänkt sig.

En del samlar på tomtar. Hos oss samlar vi på granar. Det gäller att få tag i ett riktigt original varje år. Här är årets. Den är gjord i läder men har väl legat i åratal och torkat till så den är stenhård. Den kommer att pryda sin plats i årets granskog.







Det är ju ett tag kvar till det är dags att pynta jul.



Under tiden fortsätter jag syssla med allt det jag tycker så mycket om att göra och trivs så bra med när jag själv får bestämma takten. Alltid finns det en liten stund att titta på fåglarna eller bara låta blicken vila på blommorna i vasen.