Väntan

Visst är det så. Rätt vad det är kommer man på sig med att gå omkring här och vänta och längta. Ofta är det också något trevligt som väntar framöver. Eller så är det något som tar emot men det går inte att slippa undan.
Det blev så tydligt när jag kollade uppåt häromdagen.

Sen och där

eller

Nu och här

Men jo då, hela jag är inställd på VÅR. Jag väntar och längtar. Jag planerar och förbereder. Jag söker hela tiden efter nästa tecken. Visst brukar tranorna höras nu? Nog ska väl rödhaken visa sig den här veckan? Måste leta tussilago. Är det inte dags att börja...

Med blicken upp i det blå, kom insikten. Behöver inte vara inställd på dit och snart. Det kvittar väl om jag hör tranan i dag eller i morgon, huvudsaken är att jag hör den för jag blir så glad av det lätet.

Överallt finns fina motiv som så tydligt beskriver de känslor jag bär på. Kolla in hur grenarna växt och kapats. Budskapet är klockrent!

Vila tryggt här och nu. 

Och då när jag bara satt och njöt av att solen värmde såg jag den kila förbi; vårens första sädesärla. Ingen väntan och undran bara glädje att se den.

Och medan scillan vaknar och sprider sig....

...kan jag ändå inte låta bli att fundera på sen till sommaren....

Astilbebusken vill jag ha delad och placerad på några andra platser i trädgården

Där kanske?

Och irisen, som har vuxit till sig och tar upp så stor plats i rabatten, kan man väl också flytta. Jag har ju tänkt att göra en blå och vit hörna alldeles innanför grindstolparna. Åh så glad jag är att jag har kära maken. Han gör visst allt jag pekar på.

Till sist måste jag bara bekänna. Ända sedan i höstas har jag gått och längtat efter att börja med keramiken igen. Jag lämnade mitt klot kvar för en sista bränning och har väntat med spänning på att se resultatet. Äntligen blev det april och jag började en ny säsong. Nu är klotet hemma i min trädgård och jag funderar och funderar var jag ska ställa det. I ärlighetens namn;det är en angenäm syssla som jag faktiskt kan tänka mig får ta tid, lång tid.