Jag ger mig

Blir nog tvungen att erkänna: sommaren är över (för den här gången). Men det svider....
Sommartofflorna undanstoppade och nagellacket på tånaglarna borttaget. Förvisso blir det mest joggingskor med utrymme för tårna.
Fast häromdagen skulle kära maken och jag till Kalmar. Vi behövde köpa lite prylar som saknades till några pågående projekt.
Besöka staden, då kan det ju vara läge att "klä upp" sig. Det fick bli "klackskorna".

Fötterna var allt lite ömma när vi kom hem några timmar senare. Undrar just hur jag bar mig åt på den gamla goda tiden när jag jobbade. Då kunde jag gå i sådana här skor i åtta, tio timmar i sträck och ändå ta på dem igen för att ta en liten kvällssväng.
En och annan skönhet blommar stolt fortfarande.

Men gladiolus, dahlior och knölbegonior är uppgrävda och lagda i vinterförvaring. Pelargoniorna är också inplockade. Som vanligt är jag sen med att plantera lökar till vårens blomning men det ska också ske nu i veckan.
Medan käre maken nu är på älgjakt ska jag hösta trädgården färdigt.

En och annan sväng i skogen blir det också. Hur gärna jag än vill hålla sommaren kvar får jag nog tillstå att även denna höst gör jag som alla tidigare höstar. Jag ser mig om och med en vemodig suck konstaterar jag: Det är tur att hösten är så vacker.

 Och glädjande nog är det fler än jag som kämpar emot.