I startgroparna

Redan september!




Det första jag gjorde i morse (precis som jag gör varje gång det är ny månad) är att vända blad i almanackan för att se vilken bild på barnen som ska dyka upp. Två leenden möter mig och jag känner värmen sprida sig i hela kroppen.











Det är nog många med mig som har njutit av augusti. Äntligen kom solen och värmen. Det har blivit MÅNGA lata dagar och långa sköna kvällar på altanen medan solen så sakta gått ner bakom trätopparna.

Det förstås, vi (kära maken och jag) har inte varit helt sysslolösa. Med en liten täppa kan man alltid hålla sig sysselsatt.

Här på bilden är budlejan jag planterade förra hösten. I våras var den bara torra pinnar. Jag klipte ner den och väntade på att den skulle ta sig, men inget hände. En dag tröttnade jag, tog spaden, tänkte gräva upp den och förpassa den till komposten. Men just när jag satte spaden i marken såg jag tre små aningar till skott. Inte kan jag kasta det som lever så den fick stå kvar.












Sakta men säkert har den kämpat och nu gläder den mig med sina vackra klasar.

Tidigt i våras fick vi för oss att byta de dåliga balkongdörrarna till dörr och fönster i stället. Det blev bra. Synd bara att balkongen i sig var så eländig. Kunde möjligen duga att gå ut och skaka mattor från. 

Så en dag satte kära maken igång.

Och här kan jag nu sitta och fundera på vad jag ska göra med detta fina utrymme.

Härom dagen firade vi en bror. Jag bara blev så förtjust i hans plommonträd. Tar man i och knyter knut på sig själv så kan man nog prestera lite till

Men nu är det september. Höstmånad eller skördemånad. Skogen är full av lingon. Slut på de lata dagarna. I vävstugan har vi börjat. Först firar vi en pigg 80-åring.

Jag ska väva kuddfordral har jag tänkt.












Läste nyss några rader av Dom Helder Camara som jag måste dela med mig av.
Vilken underlig förtrollning jag grips av när hösten kommer!
Varför blir jag så glad över bladen som skiftar i guld och rött.
när jag vet att snart faller de alla och trädet ska stå där naket och bart?
Jo, min glädje har sin grund i min förvissning att nya knoppar ska springa fram,
nya blad
och nya frukter....